På egna ben
Utifrån ser det ut som vilket hus som helst på en alldaglig gata i Taloqan, i norra Afghanistan. En enkel skylt talar om att SAK bedriver verksamhet här. När man har kommit in genom dörren möts man av en stor innergård, med blommor, grönska och några utspridda byggnader. Överallt pågår aktiviteter för att underlätta livet för personer med funktionsnedsättningar.
Det tillverkas rullstolar. Personer i olika åldrar tränar sig att använda de proteser som de nyss har fått. I en verkstad tillverkas nya proteser. Ett barn som provar specialskor monterad på en skena som ska hjälpa mot klumpfot skriker till. En bit bort hörs rassel från träningsmaskiner i gymmet.
Mumtaz är 11 år gammal och tränar på att gå med sin nya benprotes. Hans vänstra ben amputerades för ett år sedan på ett sjukhus i Kabul. Någonting hade börjat växa i benet. Mumtaz tror att det var cancer, men han vet inte säkert. För det mesta är det dock skador orsakade av minor som gör att man behöver protes.
Han gick med kryckor i ett helt år innan han fick sin protes. Efter att ha övat i en dryg vecka börjar han bli riktig bra på att gå.
Mumtaz familj har det besvärligt ekonomiskt. Pappan är arbetslös och det är Mumtaz bror, som arbetar på restaurang som försörjer familjen. Nu hoppas Mumtaz att han tack vare sin nya protes ska kunna bidra till familjens försörjning i framtiden.
Verksamheten vid den ortopediska verkstaden och kliniken i Taloqan finansieras av medel från PostkodLotteriet.