Flera sanningar kan stämma samtidigt
Afghanistan är ett utmanande pussel att lägga – men för att kunna bidra till förändring behöver vi försöka förstå landets logik, skriver Kajsa Johansson.
Under det senaste året har jag haft förmånen att regelbundet besöka Afghanistan. Något som görs ofta kan ju ibland kännas mindre stimulerande, det blir något som i ökande grad går på rutin och kräver mindre av oss. Med Afghanistan är känslan precis den motsatta: För varje samtal och varje erfarenhet som läggs till, blir det bara mer utmanande och svårbegripligt.
Om jag lägger ut allt jag läser och hör om Afghanistan som pusselbitar framför mig, och till dessa bitar lägger allt jag ser och upplever på plats, känns det som att detta omöjligt kan bli ett pussel – det måste vara minst två.
Men det är ju just ett – och detta är kanske det svåraste av allt när vi försöker beskriva situationen i Afghanistan: Att allt är sant på samma gång. Det mesta av det vi hör och ser har en bit av sanning i sig. Män som bestämmer att flickor inte får gå i skolan – och män som gör allt för att hitta sätt för flickor att gå i skolan. Kvinnor som hålls hemma likt i ett fängelse – och kvinnor som driver företag och anställer andra kvinnor. En regering som är oerhört sluten – och företrädare för samma regering som inte vill något hellre än att föra dialog.
Svart eller vitt
Kanske är det just där som det internationella samfundet ofta går fel. Vi vill gärna ha tydliga – eller kanske snarare entydiga – berättelser: svart eller vitt, hopp eller hopplöshet, framsteg eller katastrof. Afghanistan låter sig inte beskrivas så enkelt.
Jag har under resorna hört utländska personer säga att i Afghanistan finns ingen logik. Men alla samhällen har så klart en logik – även om den inte må vara precis som den i samhället vi råkar komma ifrån. Frågan är snarare om vi är beredda att försöka förstå den, även när vi inte håller med om den. Gör vi inte det kommer våra möjligheter att bidra till förändring vara mycket begränsade.
Flera tankar
Det ena tar inte ut det andra – att det ena är sant gör inte det andra mindre sant. Vi måste klara av att hålla inte bara två, utan långt fler tankar i huvudet samtidigt. Vi måste se och förstå problemen för att förstå vad som är allra viktigast att göra – vilken skillnad vi vill bidra till. Men lika viktigt är att vi ser möjligheterna, öppningarna och undantagen för att förstå hur vi kan bidra till förändringen på bästa sätt.
För varje pusselbit blir vi förhoppningsvis inte bara mer utmanade utan även klokare och därmed bättre rustade för att på bästa sätt stödja det afghanska folket.
