Samhälle och politik
Under det senaste seklet har Afghanistan präglats av en dragkamp mellan modernitet och tradition. Sedan 1979 har landet plågats av krig eller väpnad konflikt i olika former.
Dragkampen mellan modernitet och tradition blev en direkt maktkamp under 1960- och 70-talen mellan å ena sidan Sovjetvänliga kommunistpartier som ville införa statssocialism enligt sovjetisk modell och grupper som såg det som ett hot mot islam och det traditionella stamsamhället.
En kommunistisk statskupp 1978 och Sovjetunionens invasion kommande år ledde till motståndskrigföring, understött av USA. Sedan dess har Afghanistan präglats av konflikter, vilket innebär att en stor majoritet av landets befolkning inte känner till någon annan tillvaro än den präglad av osäkerhet och krig.
Efter att Sovjetunionen 1989 lämnade landet lyckades kommunistregimen klamra sig kvar i tre år. När stödet från Sovjetunionen upphörde efter imperiets upplösning vid årsskiftet 1991–92 föll den afghanska regimen samman på bara några månader, varpå gerillagrupper (mujahedin) tog kontrollen över olika delar av landet. Inbördeskrig och banditvälde följde.
Som en motrörelse bildades talibanerna 1994. 1996 intog de Kabul och 1998 kontrollerade talibanerna så gott som hela landet. Efter att ha vägrat utlämna Usama bin Laden, som anklagades för att ligga bakom 11 september-attackerna i USA, störtades talibanregimen av en USA-ledd invasion med hjälp av de krigsherrar talibanerna jagat bort.
2001– 2021
En provisorisk regering med internationellt stöd installerades i Kabul 2001 och den internationella fredsstyrkan Isaf (International Security Assistance Force) stationerades i landet för att militärt försvara regeringen och stötta uppbyggnaden. Efter ett drygt år ställdes styrkan under Natos kommando.
2004 hölls det första presidentvalet i Afghanistans historia. Året därefter det första parlamentsvalet sedan 1969. 2014, samma år som det senaste presidentvalet, var också året för tillbakadragandet av merparten av de internationella styrkorna från Afghanistan. Isaf ersattes av den betydligt mindre styrkan Resolute Support Mission.
I flera avseenden genomgick Afghanistan en positiv omvandling åren efter talibanregimens fall. Landet hade under flera år i rad en snabb ekonomisk tillväxt och utbildningsväsendet och hälsosektorn byggdes ut kraftigt. Men fred uppnåddes inte. Talibanerna ökade trycket på centralregeringen och genomförde allt fler attacker mot framför allt militära men även civila mål. Många civila skadades och dödades i attacker från alla sidor av konflikten.
Några mindre grupper har sedan 2015 deklarerat sin trohet till den så kallade Islamiska staten (IS) som i Afghanistan kallar sig Islamiska Staten i Khorasanprovinsen (ISKP). Men gruppen har tryckts tillbaka i strider med talibaner, afghanska regeringsstyrkor och utländska stridskrafter.
Under ett par år förhandlade USA med talibanerna om ett fredsavtal, men samtalen skiftade karaktär från fredssamtal, med krav på bland annat förhandlingar mellan talibanerna och den afghanska regeringen och eldupphör, till att handla om hur USA skulle kunna dra tillbaka sina soldater. I februari 2020 ingick USA och talibanerna ett avtal, som innebar att USA lovade att dra tillbaka sina trupper senast 1 maj 2021. Det blev ingen vapenvila och inget krav på förhandlingar. I september 2020 inleddes möten mellan talibanerna, regeringen och andra politiska aktörer i Qatar, men samtalen kom inte längre än till procedurfrågor.
USA inledde tillbakadragandet av sina trupper under våren 2021. Talibanerna inledde en kraftfull offensiv. I augusti samma år intog talibanerna Kabul och tog därmed makten. President Ashraf Ghani flydde landet. USA drog tillbaka sina sista soldater i slutet av augusti.
Talibanerna återtar makten 2021
När talibanerna tog makten med våld isolerades det nya styret av stora delar av omvärlden. Biståndet frystes initialt. När det internationella samfundet återupptog biståndet var det med fokus på humanitärt bistånd i stället för utvecklingsbistånd. Inget stöd gick direkt till statsapparaten I stället kanaliserades allt bistånd genom internationella och lokala organisationer.
Det nya styret, Islamic Emirate of Afghanistan (IEA), införde en stor mängd politiska förändringar som innebar att den utveckling som ägt rum under decennierna innan hotades. Mänskliga rättigheter inskränktes, inte minst kvinnors och flickors. (Mer information i avsnittet Kvinnors situation)
Samtidigt innebar tillbakadragandet av de internationella trupperna att kriget upphörde, vilket skapade ett visst mått av stabilitet och gjorde delar av landet, som tidigare varit otillgängliga, tillgängliga.
Makten är i huvudsak fördelad mellan huvudstaden Kabul och provinsen Kandahar i södra Afghanistan. I Kabul finns ministerier och myndigheter, i Kandahar finns den religiösa ledaren, emiren Hibatullah Akhundzada, och hans rådgivare. Under åren efter maktskiftet har alltmer makt koncentrerats till Kandahar. Det finns skillnader i värderingar och uppfattningar om hur Afghanistan borde styras och utvecklas mellan Kabul och Kandahar, vilket lett till ökade spänningar. Kandahar representerar en extremt konservativ del av talibanerna.
Regimen har dock i stort lyckats hålla ihop talibanrörelsen och uppträda enhetligt.
Hibatullah Akhundzada har befäst sin makt över hela landet genom att via moralpolis, underrättelsetjänst och lokala religiösa råd ha stärkt tillsynen av dekret. Vid slutet av 2025 hade totalt 470 dekret utfärdats sedan maktskiftet, varav 79 specifikt gällde flickor och kvinnor.
Enligt Världsbanken hade den afghanska ekonomin 2025 lagt sig på ett nytt jämviktsläge efter att ha krympt med omkring 25 procent sedan regimskiftet
IEA har ändå lyckats finansiera sin statsbudget med enbart egna intäkter. Detta har uppnåtts genom att förstärka det skattesystem som talibanerna ärvde, upprätthålla tullavgifter, bekämpa korruption och banta statsapparaten. IEA redovisar inte hur intäkter används, men enligt bedömningar går upp emot 40 procent till säkerhetsutgifter, främst i form av löner till polis och militär. Talibanstyret har investerat i att förbättra infrastruktur, men ytterst lite i sjukvård som till största delen bekostas av biståndsmedel och bedrivs separat av internationella och lokala organisationer.
Präglas av geografin
Afghanistans historia präglas av landets geografiska läge. Det har varit ett genomgångsland för inkräktande arméer och ofta klämts mellan mäktiga grannar. Men den oländiga terrängen har bidragit till att afghaner lyckats hålla stånd mot invasioner, liksom mot olika härskares försök att från huvudstaden Kabul utsträcka centralmakten till landsbygdens självständiga lokalsamhällen.
Den nuvarande religiösa ledaren, Hibatullah Akhundzada, har dock lyckats ta kontroll över i princip hela landet, vilket historiskt har varit mycket ovanligt i Afghanistan.
Sidan uppdaterad juli 2026