Hårt tryck på skört samhälle när miljoner återvänder

Samtidigt blir allt fler internflyktingar på grund av extrema väderhändelser.

– Situationen är mycket svår, beroende på flera faktorer. En stor mängd människor, varav många aldrig bott i Afghanistan, tvingas in i landet samtidigt som det pågår en allvarlig ekonomisk kris och talibanerna har en begränsad förmåga att ordna försörjning för de återvändande, säger Florian Kühn, freds- och konfliktforskare vid Göteborgs universitet med fokus på Afghanistan.

Under 2025 tvingades 2,8 miljoner afghaner lämna Iran och Pakistan. Över fyra miljoner afghaner har tvingats lämna Iran och Pakistan sedan massutvisningarna startade under årets sista månader 2023. Nästan hälften av dem kom mellan mars och april 2025.

– De flesta kommer tomhänta och utan tillgång till sociala och ekonomiska nätverk att vända sig till i Afghanistan, vilket gör dem oerhört beroende av humanitärt stöd. Deras mest akuta behov är tak över huvudet, juridiskt stöd och kontanter. Behoven ökar drastiskt under vintermånaderna, berättar Jacobo Caridi, landschef för Norwegian Refugee Council i Afghanistan.

Han påpekar att den humanitära situationen i Afghanistan är allvarlig. 21,9 miljoner afghaner, omkring hälften av befolkningen, beräknas behöva humanitärt stöd i år.

Klimatförändringar

Afghanistan är ett av de länder som drabbas värst av effekterna av klimatförändringarna. Förödande översvämningar har tvingat många afghaner att lämna sina hem. Samtidigt har landet drabbats av flera större jordbävningar.

– Minskat bistånd har begränsat omfattningen av hjälpen, i en tid där behoven ökar. Dessa överlappande kriser har skapat akut och mångbottnad sårbarhet särskilt hos internflyktingar och dem som nyligen återvänt, framhåller Jacobo Caridi.

USA har dragit in i princip allt bistånd till Afghanistan, samtidigt som biståndet från andra länder också minskar.

NRC levererar humanitär hjälp vid tre platser för de återvändande nära gränserna till Iran och Pakistan.

Den afghanska ideella organisationen Citizens Organization for Advocacy and Resilience (COAR) har också verksamhet för återvändande. Abdul Rahman Shirzad är chef för programmet för matsäkerhet och försörjning. Många av de återvändande har inte längre någon koppling till Afghanistan, och har därför inte de nödvändiga kontakterna som behövs för att hitta arbete och bostad, i ett land där arbetslösheten redan är hög. Ett stort antal tar sig därför till större städer, säger han.

– Många familjer har inte varit i Afghanistan på 30–40 år. De har inga jobb och inga tillgångar. Kvinnor är särskilt sårbara, och riskerar att bli marginaliserade eftersom de har ännu svårare att få jobb.

Mycket av hjälpen som de återvändande får är akut och kortsiktig. COAR ger kortsiktigt stöd i form av till exempel kontanter, men har också program med till exempel yrkesutbildning, bybaserad utbildning och vattenprojekt.

– FN-organen UNHCR och IOM distribuerar kontanter, men det räcker inte. Det är omöjligt att ge stöd till alla miljoner som kommer från Iran och Pakistan. De får hjälp på transitcenter och i läger under 1–2 månader, efter det står de inför många svårigheter. Om vi inte stöttar de återvändande kommer vi att se en andra våg av internflyktingar, säger Abdul Rahman Shirzad.

Han konstaterar att det är svårt att hitta finansiering från givare till de långsiktiga insatser som behövs, när pengarna inte ens räcker till det mest akuta.

Talibanstyret har distribuerat en del land till de återvändande i några provinser, men Abdul Rahman Shirzad berättar att de återvändande inte har råd att bygga hus på marken, och att det är brist på vatten och infrastruktur eftersom en del av marken är i mycket torra områden.

Migration har spelat en betydande roll under flera hundra år i Afghanistan, både inom och utanför landets gränser, ofta som ett sätt att hitta försörjning. Behovet av arbetskraft var till exempel stort i Iran och Pakistan. med början under 1970-talet, och då välkomnades afghaner. Men det var efter Sovjets invasion 1979 som miljontals afghaner, över hälften av befolkningen, flydde till grannländerna Pakistan och Iran. Det ledde till en av världens största flyktingkriser, en som fortfarande pågår.

Många återvände när Sovjet lämnade Afghanistan i början av 1990-talet. Men ett par år efter att Sovjet hade lämnat landet utbröt ett brutalt inbördeskrig mellan olika grupperingar i motståndsrörelsen, och människor började fly landet igen.

Återigen återvände många när talibanerna förlorade makten efter USA:s invasion 2001, men när kriget tog ny fart flydde människor sina hem, både utomlands och till andra områden inne i landet.

Miljontals internflyktingar

Efter talibanernas maktövertagande 2021 minskade antalet människor som tvingades fly inom landet på grund av konflikt kraftigt, men trots det var fortfarande 4,2 miljoner människor internflyktingar av konfliktrelaterade skäl 2024, den femte högsta siffran i världen. Det indikerar att det är svårt för flyktingarna att återvända till sina ursprungliga hem.

Något som däremot ökat är antalet som flyr sina hem på grund av olika naturkatastrofer, varav en del är orsakade av klimatförändringarna. I slutet av 2024 levde 1,3 miljoner som internflyktingar på grund av naturkatastrofer, vilket är den högsta siffran i världen.

SAKs senaste policy brief av Johan Schaar och Andreas Stefansson handlar om migration. De konstaterar att migrationen i och från Afghanistan är både omfattande och komplex. En av rekommendationerna är ett regionalt helhetsperspektiv där internationella aktörer, myndigheter och civilsamhället samarbetar. Organisationer som skyddar och stöttar afghaner över gränserna behöver långsiktigt stöd.

Eftersom de miljontals människor som tvingats återvända till Afghanistan eller fly inom landet lever under extremt osäkra förhållanden är en annan av rekommendationerna att satsa på långsiktiga insatser där de bor, och investeringar i klimatanpassning och tillgång till internationell klimatfinansiering.

Eva Kellström Froste

Redaktör för Afghanistan-nytt