Fint om livet med afghansk tonårsson
Boken Återbruksmamma av Cecilia Karlström är en viktig och finstämd berättelse. Afghanistan-Nytts redaktör har läst den.
Titel: Återbruksmamma Författare: Cecilia Karlström Förlag: Egen utgivning Utgivningsår: 2019
”I vår by vill inte folk ha guld, de vill ha bajs. För av bajs får man mat, och det är mycket viktigare än guld. Jag tror på allvar att det är mer prat om hur man kan få tag på bajs, än om att bli rik på guld.”
Rashid kom till Cecilia Karlström och hennes man som tonåring. Hon blev mamma till en tonårspojke som redan har en mamma. Hon blev en återbruksmamma.
Rashid kom till Sverige som flykting från Afghanistan. Så småningom fick han ett hem hos Cecilia Karlström och hennes man. Boken Återbruksmamma är en personlig betraktelse över deras liv tillsammans, den handlar om likheter och skillnader mellan livet i Sverige och Afghanistan.
Det är också en bok som handlar om återbruk. Ett begrepp, en mental inställning här – men i Afghanistan är det inte ett begrepp, det är en självklarhet, berättar författaren. Allt går att använda. Inte mycket slängs.
Boken är full av historier om Rashids händighet och uppfinningsrikedom, färdigheter han fått under sin uppväxt i Afghanistan. När de har handlat mer saker än de får plats med på cykeln tvinnar han rep av plastemballage som någon kastat intill en papperskorg. Sedan kan lasten surras säkert. Tvättmaskinen går sönder och Cecilia Karlström
är beredd att köpa en ny. Men Rashid tar isär maskinen, tvättar rent och skruvar fast. Sedan funkar maskinen igen.
Historien ovan handlar om hur toaletter fungerar på landsbygden i Afghanistan. Urin separeras från bajs. Bajset blir gödningsmedel. Guld värt.
Boken är kort, skenbart enkel, lättläst. Välskriven och medryckande. Mellan historierna om Cecilia Karlströms nya familjs liv och om Rashid finns kapitel som handlar om till exempel afghansk politik, kultur och sport.
Den Stora behållningen är berättelserna om deras liv tillsammans, om hur de lär sig av varandra. Om hur det är att närma sig en tonåring som är traumatiserad och inte vet om han får stanna i Sverige. Växlingarna mellan de personliga historierna, lite allmänbildning och återbruksberättelserna ger ett bra tempo. Berättelsen går inte från A till Ö, det tar ett tag innan man får klart för sig hur Rashid hamnade hos sin nya familj. Bra så.
Det är hjärtevärmande, kärleksfullt och med en välavvägd dos av humor.
Eva Kellström Froste