Fostran och frihet i barnens Kabul
”Talibanernas barn” handlar om barn till talibaner och om barn i talibanernas Afghanistan. Abdullah vill bli krigare, Shoukria putsar skor men vill gå i skolan.
”Om man lär sig Koranen utantill blir man positiv till självmordsattacker.” Abdullah är åtta år och förklarar fördelarna med att gå i den religiösa skolan, madrassa, jämfört med vanlig skola för sin kamrat Ehsanullah.
Abdullah är son till en högt uppsatt taliban, Ehsanullah är son till talibanens assistent. Filmen ”Talibanernas barn” handlar om dessa två barn till talibaner, men också om de två nioåriga flickorna Arezo och Shoukria, barn i talibanernas Afghanistan. När filmen inleds sitter de på gatan i Kabul och jobbar som skoputsare. Flickorna är de enda som försörjer sina familjer.
Flickorna är hungriga och ledsna och hade hellre gått i skolan. Men de är också fulla av bus, lek, skratt och självsäkerhet. De anser att flickor är starkare än pojkar och de försöker studera hemma. De har sjalar över håret men under filmens gång lättar Shoukria alltmer på sin.
Abdullah är bara åtta år men verkar redan ha fostrats till att bli en taliban, hans framtidsdröm är att bli krigare. Han arbetar som livvakt åt sin far, går några steg framför honom med en automatkarbin i famnen. Ehsanullah ler lite vid sidan av. Han har andra drömmar, och hans pappa letar efter en vanlig skola som han har råd med för sin son. Det finns nyanser. Medan Shoukria lättar på sjalen händer det positiva saker i flickornas liv. Det finns ljus.
”Talibanernas barn” kan ses på SVT Play.
Eva Kellström Froste
Redaktör för Afghanistan-nytt