”De många kulturerna både splittrar och berikar”
KRÖNIKA | Philip Arian Latif har aldrig varit i Afghanistan, men han har levt med landet och dess många kulturer i hela sitt liv. För honom är det mångkulturella Afghanistan både en förbannelse och möjlighet.
Vad är afghansk kultur? Frågan har i Sverige blivit mer aktuell i och med många ensamkommande afghanska ungdomar som kommit hit på senare år.
Själv har jag aldrig satt min fot i Afghanistan, men min far är afghan och jag har växt upp med den afghanska kulturen. Framför allt hos min farbror. Där var intrycken alltid annorlunda när vi kom på besök. Det var mycket mer Afghanistan än hemma hos oss med musik, röda mattor, mat och språk.
Ibland känner jag mig till och med som mer afghan än många av de afghaner som nu kommit hit. De är ofta hazarer som tvingats leva på flykt nästan hela sina liv i Iran. De ger intryck av att vara mer iranska än afghanska, men liksom jag själv har de starka rötter i den afghanska kulturen. I deras ögon framstår jag säkert som mer svensk än afghan.
Och med tanke på Afghanistans rika kulturhistoria har vi alla rötter på olika håll. Bergskedjan Hindukush som skär rakt igenom Afghanistan har skapat en varierad skara folkgrupper, språk och levnadsstilar som i dag alla berikar och även splittrar det afghanska samhället.
Ursprungligen befolkades regionen kring Hindukush av jägar- och samlarfolk, men kring 10 000 år före Kristus flyttade västasiatiska jordbrukare in och under den tidiga antiken, kring 2 000 år före Kristus migrerade indoeuropeiska stäppnomader från västra Centralasien till området.
I mötet mellan dessa olika folkgrupper föddes förfäderna till dem som i dag utgör majoriteten av afghanerna. Det enda språk som finns kvar sedan dess är burushaski, som i dag talas av cirka 100 000 personer i Pakistans nordligaste och mest svåråtkomliga dalar.
I stället för burushaski domineras Afghanistan numera av de två officiella språken dari och pashto. Dari är en dialekt av persiska med rötter i vad som i dag är södra Iran. Pashto är ett skytiskt nomadspråk med mer lokala rötter i bergstrakterna mellan dagens Afghanistan och Pakistan.
De kulturella slitningarna ligger ofta till grund för heta debatter i parlamentet. Så sent som i juli i år föreslog parlamentarikern Latif Pedram att Afghanistan skulle byta namn till Khorasan. Latif Pedram är tadzjik från norra Afghanistan.
Khorasan betyder bokstavligen östern och är ett namn som myntades av den sasanidiske kungen Khosraw I under 500-talets mitt. Tadzijkerna anser att Afghanistan under medeltiden var namnet på landets sydliga pashtunska region. De pashtunska parlamentarikerna menar å sin sida att namnet Khorasan är alltför persiskt.
Den grekiske geografen Strabo som levde för 2 000 år sedan gav hela den region där dagens Afghanistan ligger namnet Aryana. Det är också ett namn som på 1900-talet kom att användas för att beskriva Afghanistan i bland annat tidningar och som namn på det statliga flygbolaget. Det användes även i tv, radio och skolböcker. Många pojkar och flickor döps än i dag till Arian eller Aryana, oavsett etnisk tillhörighet.
De kulturella slitningarna till trots är risken ändå liten att Afghanistan skulle gå mot någon slags balkanisering, eller splittring av nationen. Snarare handlar det om hur splittringarna leder till ett ineffektivt statsstyre, som bara kan övervinnas av en öppen samhällsdebatt, fria medier och allas möjlighet att rösta i fria val.
TEXT: Philip Arian Latif