BOK | Flykten från Kabul

När den hemliga transporten kommer, en militärgrön lastbil som ska ta familjen över gränsen till Pakistan, uppstår tumult på mötesplatsen. I kaoset av människor som vill upp på lastbilen tappar Fadi taget om sin sexåriga lillasyster Mariams hand. Lastbilen rivstartar för att undkomma talibansoldater, och de jagas genom gatorna utan möjlighet att vända om.

Mariam blir ensam kvar i gränsstaden där hon inte känner någon. Utan att veta var hon är blir Fadi, hans föräldrar och storasystern Noor tvungna att stiga på planet som ska ta dem till San Fransisco, när de fått de efterlängtade asyldokumenten på det amerikanska konsulatet i Peshawar.

Enligt bokförlaget bygger berättelsen löst på författarens makes egna upplevelser av att ha flytt från det sovjetkontrollerade Afghanistan på 1970-talet, samt av att som barn komma till USA. Men den här berättelsen tar sin början i det talibankontrollerade Afghanistan på 1990-talet.

Boken behandlar många svåra frågor för barn i åldrarna nio till tolv år. Dess styrka ligger just i att den inte väjer för ämnen som förtryck, skuld, fördomar, politik och den klassresa nedåt som de flesta flyktingar erfar både under själva flykten och i det nya landet.

Porträtten av familjemedlemmarna är trovärdiga och kärleksfullt framskrivna. Författaren har omsorgsfullt inkluderat information om afghansk kultur, politik och historia. Tyvärr sker detta ofta på bekostnad av bokens konstnärliga nivå, då fakta dyker upp i dialoger och samtal på ett sätt som känns ansträngt.

Vad gäller större begrepp som ghayrat (heder) och namus (kvinnorna i familjen) eller enstaka ord på pashto fungerar det däremot bra, och i slutet av boken finns en användbar lista med ordförklaringar.

Väl i USA tas familjen emot av släktingar som flyttat dit före dem, och de bjuds på kalas. Lättnaden över att själva vara i säkerhet förtas dock av oron och skulden över den borttappade lillasystern.

Mödosamt påbörjar familjen sitt nya liv i den lilla förstaden Fremont. Modern Zafoona, som var sjuk och i behov av vård redan innan resan, ligger ofta orkeslös hemma i sängen. Pappa Habib kör taxi och Noor klipper håret kort och jobbar på McDonalds.

Fast besluten om att rymma tillbaka till Afghanistan för att rädda sin lillasyster börjar Fadi skolan. Men den 11 september 2001 förvärras allt då terroristattackerna mot World Trade Center och Pentagon äger rum. ”Kolla där kommer Usama!” får Fadi höra när han kommer till skolan, och sikhen som kör glassbilen i området blir misshandlad för att han bär turban. Chanserna att hitta Mariam försvåras ytterligare av den politiska situationen i Afghanistan.

”Flykten från Kabul” är inte något mästerverk, varken dramaturgiskt eller språkligt. Utan att avslöja slutet önskar jag att berättelsen också hade inkluderat dramats faktiska upplösning, som nu enbart presenteras i en epilog. Merparten av boken handlar i stället om Fadis vedermödor och framgångar i sin nya skola.

Det finns onekligen en poäng med att skapa igenkänningsfaktorer för den breda publiken – i det här fallet i första hand barn i väst som går i skolan – men boken hade tjänat på att låta läsaren vila lite längre i de svårare frågorna.

Trots författarens uppenbara kännedom undviker hon djupdykningar i karaktärernas känslor. Historien berättas metodiskt och samvetsgrant, men stannar aldrig riktigt upp i det som bränner.

Trots ovanstående invändningar är ”Flykten från Kabul” en hoppfull och innehållsrik barn- och ungdomsbok väl värd att  läsa. Det är en spännande historia som behöver berättas, och som många unga säkert kan ha stor behållning av. Jag kan bara önska mig fler berättelser om barn på flykt, både för barn med erfarenheter av exillivet och för dem som inte har det.