”Jag önskar att vi kunde genomföra våra program utan störningar”.

Grattis till nya jobbet som landchef i Afghanistan. Vilka är utmaningarna för SAK framöver?

– Tack! Vi får se hur situationen utvecklar sig med parlamentsvalet nu i oktober och sedan presidentvalet till våren.

Det är också en utmaning hur vi ska fortsätta implementera våra program i osäkra områden där regeringen inte har kontroll. Det händer att vår verksamhet stoppas eller störs, särskilt verksamhet som gäller flickor eller kvinnors rättigheter.

Sedan har vi ett gigantiskt vattenledningsbygge i Rustaq-distriktet, som är väldigt utmanande rent tekniskt och för att det är det största enskilda projekt SAK någonsin genomfört. Det är spännande!

Om du fick göra en önskelista för framtiden, vad skulle stå på den?

– Att vi ska kunna genomföra våra program utan störningar. Men även att fortsätta utveckla verksamheten i de distrikt där vi redan finns, så att vi når ut till flera delar av området.

Du har en spännande bakgrund, berätta lite kort.

– Jag började arbeta internationellt i Mellanöstern 1988, för FN:s flyktingorganisation för palestinierna och har varit stationerad i Beirut, Wien och Amman. Sedan har jag jobbat för OSCE framför allt med forna Jugoslavien, och för EU i Ramallah samt för TIPH i Hebron. Det började med att jag som yrkesofficer deltog i en svensk FN-bataljon i Libanon, det var så jag fick ett intresse för internationellt arbete.

Som biträdande landchef har du redan varit med och lett organisationen i över ett år, vad blir den största skillnaden för dig med den nya rollen?

– Jag har ett större övergripande ansvar och ska också representera organisationen externt, det är en viktig och nödvändig del. Det är också viktigt att hela tiden fortsätta utveckla och kvalitetssäkra det operativa arbetet.

TEXT: Niclas Ericsson.