Försiktigt kinesiskt engagemang i Afghanistan

Det antagandet fick nytt bränsle i början av detta år då kinesiska företag skrev ett flertal potentiellt betydelsefulla kontrakt med talibanstyret om gruvor och oljeutvinning.

Med tanke på den skakiga afghanska ekonomin skulle större ekonomiska investeringar kunna hjälpa afghanerna och samtidigt erbjuda en möjlighet att stabilisera det nya styret.

Men Kinas engagemang i Afghanistan är fortfarande försiktigt. En fråga är om Kina har ett verkligt ekonomiskt intresse eller om ekonomin används för att tjäna Kinas säkerhetsintressen.

Avtal med Kina om olje- och gasfält

I januari i år slöt talibanstyret det största ekonomiska avtalet sedan det tog makten. Avtalet slöts med det kinesiska företaget CAPEIC och gällde att utveckla olje- och gasfält i norra Afghanistan.

Afghanistan har utvunnit gas sedan mitten av 1900-talet. 2010 upptäcktes stora oljefält i norra Afghanistan, som uppskattades rymma 1,8 miljarder fat olja. CAPEIC:s koncession uppskattas handla om 87 miljoner fat, värt sju miljarder dollar vid avtalets signering, mindre än tio procent av oljereserverna.

Kina beroende av litium som finns i Afghanistan

Afghanistans litiumreserver är av stort intresse för Kina, som har världens största marknad för elfordon och därmed är beroende av litium till batterierna.

I april erbjöd det kinesiska företaget Gochin investeringar på tio miljarder dollar för att utvinna litium. Erbjudandet inkluderade en lång rad infrastrukturprojekt.

Sedan tidigare äger ett kinesiskt konsortium rättigheterna till koppargruvan i Aynak, vilken tros vara världens näst största koppargruva i öppen dager. I maj uppgav Kina att det tänkte påbörja arbetet vid gruvan.

Afghanistans nya styre betraktar överenskommelsen mellan Kina och Pakistan i maj om att utöka den nya Sidenvägen till Afghanistan som det strategiskt viktigaste projektet i det afghansk-kinesiska samarbetet.
Men som det ser ut just nu kommer Afghanistan att bara ha en sidoväg och fortsätta vara beroende av Pakistan för att kunna vara en del av den ekonomiska korridoren.

Kinesiska investeringar viktiga för talibaner

För talibanstyret är kinesiska investeringar lockande. Det är dess största chans att åtminstone delvis fylla förlusten av utländska pengar och nå sitt mål om att vara ekonomiskt självförsörjande. Kina ställer heller inga krav på vad det betraktar som ett lands inre angelägenheter.

Kina har inte erkänt talibanstyret, men har i FN och regionala organisationer uttalat sitt stöd för att det nya styret ska erkännas och för att häva frysningen av afghanska tillgångar.

Ekonomi eller säkerhet bakom Kinas intresse?

Det finns skilda åsikter bland experter om det är ekonomi eller säkerhet som främst ligger bakom Kinas intresse för Afghanistan, men de är eniga om att Kina har två afghanskrelaterade säkerhetsintressen.

Det ena är beväpnade grupper ur folkgruppen uigurer. Kina vill försäkra sig om att grupperna inte kan
använda sig av afghanskt territorium för att rekrytera och träna inför attacker inne i Kina.

Det andra är den Islamiska statens gren i Afghanistan, ISKP, som utgör ett hot mot kineser som befinner sig i Afghanistan liksom mot kinesiska projekt och institutioner.

Kinas avsikter fortsätter att vara svåra att tolka, men det är inte omöjligt.

Dess verksamhet i Afghanistan ser ut att vara stor av två skäl: Väst har lämnat, vilket gett utrymme till andra aktörer, och det råder relativt mycket fred, vilket gör det enklare att göra affärer. Men det innebär inte att Kina kommer att investera lika mycket som USA gjorde.

Det finns inget som tyder på att Afghanistan har stigit så mycket på Kinas prioritetslista. Grannlandet Pakistan är fortfarande politiskt och ekonomiskt viktigare, med sin kust mot Indiska Oceanen.

Samtidigt behöver Kinas engagemang ses i sammanhanget av landets långsiktiga strategi att säkra tillgång till strategiska resurser, och dess rivalitet med USA. det finns ett inslag av att bygga inflytande, trots påståenden om Kinas icke-existerande utrikespolitik och ointresse av inflytandesfärer. Kina bygger inflytande, men på ett annat sätt än USA.

Afghanistan är inte en ointressant pjäs på det schackbrädet. Det är ett grannland, och dess naturresurser innebär en potential på lång sikt för kinesiska företag, både privata och statsägda. Politiskt kan det vara attraktivt för Kina att vara den största spelaren i landet, efter Sovjets och USA:s/Natos/EU:s misslyckanden.

Det är dock svårt att redan nu, två år efter maktskiftet, säga om Kina och dess företag har börjat arbeta på riktigt. Även om förutsättningarna förbättrats när kriget tagit slut, är arbetstakten inte särskilt snabb.

De stora projekten kommer att ta åratal innan de är verklighet, innan dess kommer de inte att ge så mycket inkomst till Afghanistan.

För de afghaner som hoppas på en ekonomisk lättnad i den djupa humanitära och ekonomiska kris som plågar landet kan dock vilken investering som helst vara positiv, eftersom de inte har så många alternativ.

Det är fortfarande oklart om Kina har verkliga ekonomiska intressen eller använder dem för att påverka talibanstyrets säkerhetsarbete. Balansen mellan ekonomiska och säkerhetspolitiska intressen kan skifta beroende på vad som händer globalt eller regionalt. De följande månaderna och åren kommer att utvisa om det kommer att utvecklas stora utvinningsindustrier. Oavsett hur det går behöver några av de större projekten bli verklighet. Annars kan Kina komma att förlora ansiktet, i Afghanistan och i regionen.

THOMAS RUTTIG – Afghanistan Analysts Network

Översättning och bearbetning:
EVA KELLSTRÖM FROSTE