Brist på hus, jobb och skola för återvändare från Pakistan
Afghaner har flytt till Pakistan i över 40 år. När många nu tvingas tillbaka står de inför en osäker framtid med brist på både arbete, bostad och skolor.
I oktober förra året började Pakistan utvisa afghaner som inte hade dokumenterat tillstånd att bo i Pakistan. Sedan dess har över 700 000 afghaner återvänt till sitt hemland.
Afghanistan Analysts Network (AAN) har intervjuat flera afghaner som berättar om vad som hänt sedan de passerade över den afghanska gränsen för ett år sedan. Gemensamt för dem är att de bott i Pakistan
sedan 1980-talet och att de valde att lämna landet frivilligt av rädsla för att bli fängslade eller utslängda under mer oordnade former.
Det största problemet för dem som återvänder är var de ska bo. Enligt en undersökning från Rädda Barnen i december 2023 hade en tredjedel en plats att återvända till. Enligt UNHCR var siffran lägre, bara 17 procent hade någonstans att bo.
De flesta av återvändarna äger ingen egendom. Enligt Rädda Barnen bor en av sex familjer som återvänt i tält.
Gifte bort dottern
Gul Muhammad från provinsen Balkh har hyrt ett hus i provinshuvudstaden Mazar-e Sharif, men han har svårt att betala hyran och försörja sina sex barn. När han kom tillbaka till Afghanistan kunde han inte hitta något jobb. Han gifte bort sin 16-åriga dotter för brudpengarna.
– Jag har satt upp en butik utanför mitt hem och min 13-årige son driver butiken. Men inkomsterna från affären räcker inte till att försörja familjen. Till slut var jag tvungen att gifta bort min dotter. Jag vet hur fel det är att ge bort sin dotter för pengar, men vad kunde jag göra?
Enligt en undersökning från Rädda Barnen gick mer än två tredjedelar av barnen i skolan när familjerna bodde i Pakistan.
Efter flytten till Afghanistan är siffrorna de omvända. 65 procent av barnen går inte längre i skolan. 85 procent uppgav att det berodde på att de inte hade de rätta dokumenten. De som intervjuats av AAN
var bekymrade över att deras barn berövades sin utbildning, men problemet var inte dokumenten utan brist på skolor.
Inga barn i skolan
Hashim Khan från Kandahar har åtta barn. Fyra av dem gick i skolan i Pakistan. De två äldsta döttrarna gick i klass 8 och en son och en dotter gick i klass 2. Inget av barnen går i skolan i Afghanistan. Det finns ingen skola där de bor, och de äldre döttrarna skulle ändå inte ha fått gå i skolan.
Han minns deporteringarna 2016/2017, men säger att den pakistanska regeringen den gången bara var ute efter att utvisa individer, inte hela grupper. En annan stor skillnad var att gränsen var porös – det gick att återvända.
Bland de fem intervjuade var det bara två som hittat något slags jobb. Hashim Khan var en av dem. Han har öppnat en liten affär.
– Jag säljer kryddor för jag har erfarenhet av det. Men jag tjänar inte tillräckligt för att försörja familjen. Inkomsterna räcker knappt till att betala hyran för affären. Vi köper mat för pengarna som UNHCR gett oss. Men jag hoppas fortfarande att mitt lilla initiativ ska lyckas.
Bristen på arbete i kombination med bristande ekonomiskt stöd är de två främsta svårigheterna som möter återvändarna.
Hashmat Khan från Helmand kan köra bil, men lyckades inte hitta ett lagligt arbete som chaufför. I stället kör han illegala turer in i Pakistan.
– Det är ett väldigt riskabelt jobb, för jag kan bli arresterad och fängslad eller dödad av polisen i något av länderna om jag försöker fly från dem, och jag tjänar ändå inte tillräckligt för att försörja familjen, berättar Hashmat Khan.
Han tillhör den minoritet som lyckades få med sig sina tillgångar till Afghanistan. Han köpte ett hus för pengarna.
Enligt Rädda Barnen kunde en tredjedel få med sig sina tillgångar. Andra uppgav att tillgångarna konfiskerats, eller att de inte hade möjlighet att transportera sina ägodelar.
Texten bygger på: ”Returning from Pakistan: How are Afghan returnees coping back in their homeland?” av Ali Mohammad Sabawoon och Jelena Bjelica, Afghanistan Analysts Network.