”Eid handlar om gemenskap och omtanke”
Ingen ska behöva känns sig ensam under eid al-adha. Det är viktigt att fler får kunskap om traditionerna och kulturen i Afghanistan, både afghaner och svenskar. Framför allt tänker jag på dem som träffar eller tar hand om ensamkommande afghanska ungdomar. Jag hoppas att de vet hur afghaner firar och framför allt att man firar dessa dagar.
”Jag bodde i Afghanistan mina fjorton första år innan jag, min mamma och bror kom till Sverige. Nu, fem år senare, känner jag mig hemma på många sätt. Men när högtiden eid al-adha närmar sig saknar jag Afghanistan.
Jag minns tydligt firandet som höll på i tre dagar. Vi barn kunde längta och förbereda oss hur länge som helst. Vi köpte massor av torkad frukt och fick nya fina kläder.
Den första dagen slaktade min familj en ko eller ett får. Vi barn var med och såg djuret slaktas och jag minns att jag tyckte att det både var spännande och läskigt på samma gång. Det var synd om djuren samtidigt som det låg glädje och upprymdhet i luften av att det äntligen var dags för firandet.
Enligt traditionen delas djuret i tre delar. Man behåller en själv, ger bort en till grannar och den tredje till dem som inte har råd med mat. Då vi bara var två barn hade min familj det ganska gott ställt så vi gav bort den största delen av djuret. Redan som liten gillade jag tanken av att dela på det man har och ge bort till dem som har mindre.
Inom islam handlar mycket om just det, att ta hand om varandra. Du ska exempelvis inte köpa onödiga saker, utan har du pengar över ger du dem till mer behövande. Under högtider är det däremot ett undantag och man får lov att unna sig att köpa nya kläder och god mat.
Alla kvinnor gör sig vackra med sina nya kläder och smink och även jag får känna mig fin.
Eid al-adha handlar för mig om gemenskap och omtanke. Det går ut på att fira och äta tillsammans med andra och hälsa på sina äldre.
I Sverige försöker vi fira så mycket vi kan. Vi äter torkad frukt och kött, tar på oss traditionella kläder och besöker andra familjer från Afghanistan. Men det är lite svårare att fira i Sverige eftersom många inte är lediga från skolan eller arbetet. Jag saknar känslan av det gemensamma firandet i Afghanistan.
Mycket kretsar kring maten under eid al-adha. Jag älskar att laga mat och i Afghanistan lagade jag mat varje dag till min familj. Där används mycket kryddor och maten är mer färgstark än svensk mat, där en fiskrätt kan bestå av endast färgen vit. Jag lagar inte lika mycket mat i Sverige, men under eid al-adha bakar jag mycket tårtor och hjälper mamma.
Det är viktigt att fler får kunskap om traditionerna och kulturen i Afghanistan, både afghaner och svenskar. Framför allt tänker jag på dem som träffar eller tar hand om ensamkommande afghanska ungdomar. Jag hoppas att de vet hur afghaner firar och framför allt att man firar dessa dagar. Ingen ska behöva känns sig ensam under eid al-adha.
Genom att samlas kring firande och den mat som afghaner känner igen kan många känna sig sedda och välkomna. Att visa på nyfikenhet för andras kulturer kan få folk att mötas och personer som annars inte känner en tillhörighet kan plötsligt göra det.”
TEXT: Berättat för Ellen Pileblad