Afghanistan – varför ska man bry sig?

Första gången jag träffade Gulsoom var för sex år sedan, 2010. Då var hon 20 år och hade just börjat utbildningen till barnmorska på Svenska Afghanistankommitténs skola i Aybak, Samangan. Hon var i stort sett den enda av de 24 eleverna som vågade titta på mig då, en gråhårig man från väst. Alla de andra var så blyga, så blyga. Ovana vid främlingar.

Jag hade förmånen att följa den här fina kullen hela vägen fram till examen våren 2012. Då var de minsann inte lika blyga. Då skrattade de och tjattrade och visade hur stolta de var över sin fina utbildning.

-Alla i våra byar väntar på oss. Det kommer att bli stor fest när vi kommer hem.

Nyligen träffade jag Gulsoom igen.

Eftersom det är för farligt för mig att komma till hennes avlägsna hemby, gick hon med på att möta mig i Mazar-i Sharif. Sex timmars skumpig bilväg bort. Hennes man, läraren Shahabuddin var med, liksom yngste sonen Gul Mohammad.

Gulsoom berättade länge för mig om sitt liv som barnmorska. Det var fantastiskt att höra. Under de fyra åren sedan examen har hon genomfört omkring 600 förlossningar själv. Alla har gått bra. Det hade de inte gjort utan henne.

Gulsoom berättade om en akutsituation i en by dit hon fick åka motorcykel mycket långt. Den gravida kvinnan var nära att dö när äldre kvinnor, så kallade dayor, försökte pressa fram barnet. Gulsoom förklarade för dem att det inte skulle gå, utan att mamman måste tas till sjukhus för kejsarsnitt. Det blev så – och även den här mamman och barnet räddades.

Förutom förlossningarna undervisar Gulsoom föräldrarna om hälsolära, kost och allt som hör till. Även papporna kommer numera.

Det här är början till en förändring i byarna.

-Förtroendet för mig växer varje dag, berättar Gulsoom.

–Kvinnor ber för mig. Det har redan blivit en förändring i byn. Många är mer öppna för utbildning nu, de vill bli barnmorskor som jag.

Jag var mycket berörd av mötet med den kraftfulla Gulsoom.

Livräddare – och attitydförändrare.