”Jag ska arbeta som volontär”
Mohammad Osman Zullal, 63 år, arbetar som resursperson för specialutbildning på SAKs regionkontor i Mazar-e Sharif i norra Afghanistan.
När började du arbeta hos SAK och med vad?
– Jag har arbetat med SAK i 32 år. När jag började på SAK i Peshawar (Pakistan) var jag den elfte personen som anställdes. Nu har SAK nästan 6 000 anställda i Afghanistan. Jag anställdes som receptionist men jag har arbetat på nästan tio olika positioner, som kassör, administratör, finansassistent, informationssekreterare – med mera!
Hur kommer det sig att du stannat så länge på SAK?
– Det är för att SAK erbjuder värdefullt stöd till de mest sårbara i vårt land: barn, kvinnor, personer med funktionsnedsättningar och människor på landsbygden. De är de mest marginaliserade grupperna i det afghanska samhället. Genom att bygga skolor, erbjuda inkluderande utbildning, byskolor och rehabiliteringscenter gör SAK det möjligt för barn och barn med funktionsnedsättningar på landsbygden att läsa och skriva. Det är också allt annat bra arbete som SAK gör som fått mig att stanna så många år.
Jag har hört att du ska pensionera dig. Vad ska du göra och vad känner du inför detta?
– Tyvärr ska jag gå i pension om två månader. När jag tänker på min pension känner jag mig ledsen. Att lämna SAK är som att lämna sin familj. Efter pensionen ska jag arbeta som volontär för människor med funktionsnedsättningar. Mitt mål är att arbeta med välgörenhet, inte att bli berömd eller populär. Jag har tagit fram mer än 2 000 kapitel i punktskrift för personer med synskada. Jag är lycklig över vad jag åstadkommit i livet.
SHUKRIA SAFI
Kommunikatör SAK i Kabul