Uttalande från Svenska Afghanistankommittén

Svenska Afghanistankommitténs utgångspunkt är solidariteten med Afghanistans folk. Vår åsikt är därför att arbetet med att skapa fred, bekämpa fattigdom och bygga samhällets institutioner måste utgå från det afghanska folkets egna engagemang. Vi stödjer Afghanistans rätt till oberoende och självbestämmande.

Även om Sverige är en av de mindre aktörerna i Afghanistan, måste vi utnyttja alla möjligheter att kraftfullt påverka det internationella samfundets agerande, inte minst i en tid av amerikansk omorientering. Sveriges regering bör samtidigt stå fast vid utfästelserna att stödja Afghanistan långsiktigt, genom insatser som når sitt syfte att förbättra levnadsbetingelserna för den utsatta afghanska befolkningen.

Insatser som görs i Afghanistan skall klart syfta till att förbättra levnadsförhållandena för befolkningen i landet. Det internationella samfundet måste enas kring en agenda som sätter fredsskapandet och den civila återuppbyggnaden i centrum. Större uppmärksamhet bör ägnas reforminriktade krafter i det civila samhället och grupper som värnar om respekten för de mänskliga rättigheterna och jämställdhet mellan könen.

Det övergripande målet att främja fred och utveckling i Afghanistan måste få ett tydligare genomslag i avvägningen mellan de olika insatser som görs. Säkerhetsbegreppet bör ges stor tyngd och samtidigt tolkas brett, på ett sätt som når bortom en rent militär agenda. Mer specifikt bör detta mål syfta till att få till stånd ett funktionsdugligt och legitimt statsbygge, som kan leda fortsatt utveckling och återuppbyggnadsarbete.

Internationell trupp behövs i Afghanistan för säkerhetsfrämjande och fredsfrämjande uppgifter inom ramen för ett mandat av FN:s säkerhetsråd. En huvuduppgift måste vara att skydda civilbefolkningen. Internationell trupp, liksom andra militära aktörer i konflikten, måste respektera humanitära principer till skydd för civila. SAK förhåller sig neutralt till om svensk trupp ska delta i fredsfrämjande uppgifter i Afghanistan.

Samtidigt är dagens militära dominans i det internationella samfundets stöd till Afghanistans återuppbyggnad ett stort problem. Det finns tydliga tendenser till att såväl den politiska dialogen som utvecklingssamarbetet och det finansiella stödet till Afghanistan underordnas den militära strategin. Erfarenheten hittills visar att en sådan ordning inte leder till fred i Afghanistan: uppgörelser med krigsherrar i militärt syfte har undergrävt den demokratiska utvecklingen och militära biståndsprojekt har närt korruption och slöseri med knappa resurser för återuppbyggnad. Bistånd bör inte kanaliseras via militära strukturer och de militära insatserna måste hållas isär från det arbete som humanitära aktörer utför.

Afghanistan ingår i ett regionalt sammanhang, som har stor betydelse för utvecklingen. Internationella ansträngningar för att minska spänningarna i regionen som helhet bör uppmuntras och stödjas.

Av särskild vikt är att främja och frigöra den kraft och kompetens som kvinnorna utgör, både för konfliktlösning och för samhällsuppbyggnad. Kunskap om bland annat FNs säkerhetsråds resolution 1325, som syftar till att öka kvinnors deltagande i arbetet med att förebygga, hantera och lösa konflikter, är av extra stor vikt för freds- och återuppbyggnadsarbetet i Afghanistan.