Främst militärt perspektiv på misslyckandet
”USA och misslyckandet i Afghanistan” har till stora delar ett militärt perspektiv. Men det är intressant att höra vittnesmålen från dem som var nära makten.
Fredsförhandlaren Fatima Gailani var stolt över att få åka till Bonnkonferensen där Afghanistans framtid skulle planeras, några månader efter att USA attackerat Afghanistan och tvingat bort talibanerna från makten. Men när hon kom dit blev hon chockad: där fanns inga talibaner. Hon hade själv lämnat Afghanistan på grund av talibanernas förtryck av kvinnor och flickor, men hon konstaterar: De är inte utomstående, de tillhör det afghanska folket.
”De är inte som isbitar som du kan lägga på en sten och så smälter de”, säger hon i dokumentären ”USA och misslyckandet i Afghanistan”.
Ett första misstag, men inte det sista. Långt in i dokumentären är dock perspektivet till stora delar militärt. ”Misslyckandet” handlar rätt mycket om de militära misslyckandena. Typiska amerikanska hökar intervjuas – en tidigare försvarsminister, militära befälhavare, säkerhetsrådgivare.
När en högt uppsatt militär tar upp problemen med att amerikanska militärer gör räder mot oskyldiga och bombar hela byar gör han det ut ett militärt perspektiv: Afghanernas förtroende måste vinnas – för att lyckas militärt.
Men även andra aspekter av det amerikanska misslyckandet kommer fram, som till exempel hur USA möjliggjorde den gigantiska korruptionen. Det är också riktigt intressant att höra vittnesmålen från dem som var med, i förhandlingarna, nära makten, vid makten.
Den amerikanska politiken är långt bort från verkligheten och människorna i Afghanistan, men det är människorna i Afghanistan som lever med konsekvenserna. ”Tänk så beroende vi är av andras beslut” konstaterar Ghanis stabschef Matin Bek. Det, och hur omvärlden och framför allt USA svek det ansvaret, framgår i alla fall tydligt i ”Dokument utifrån: USA och misslyckandet i Afghanistan” som kan ses på svt.play