Misstänksamhet försvårar för bistånd

Talibanernas syn på bistånd är komplicerad. Å ena sidan är biståndet avgörande för att kunna leverera utbildning, sjukvård och arbetstillfällen. Utländskt bistånd har starkt bidragit till att hålla ekonomin flytande, bland annat genom att flyga in kontanter.

Å andra sidan är många talibaner i ledande positioner djupt misstänksamma mot biståndsaktörer och mot givarnas motiv till bistånd, eftersom givarna inte erkänt talibanernas regering. Samtidigt som talibanstyret vill ha bistånd, vill det också ha inflytande över hur det används.

För att undersöka orsaken till misstänksamheten och de ökade restriktionerna gentemot biståndsaktörer har 16 företrädare från de facto-myndigheterna i sex provinser intervjuats, samt biståndsarbetare och människor ur lokalsamhället.

Talibanernas misstänksamhet och fientlighet gentemot bistånd har sin grund i två huvudsakliga narrativ. Det ena är att biståndsarbetare är spioner eller på annat sätt allierade med utländska intressen som vill främja antimuslimska värderingar, och därmed tydligt eller underförstått vill underminera talibanstyret.

Under krigsåren var det en relativt utbredd tro bland talibaner att biståndsarbetare från NGO:er (ickestatliga/ideella organisationer) var spioner och specifikt att de assisterade de internationella trupperna genom att informera om var talibankrigare fanns inför drönarattacker.

En del av de intervjuade tror att NGO:er fortfarande samlar in underrättelseinformation. De intervjuade hade svårt att skilja på biståndsorganisationerna och de regeringar som finansierade deras bistånd, och många såg biståndsaktörerna som underordnade de västerländska ländernas intressen.

FN-uttalanden anses överdrivna

Uttalanden från FN och ideella organisationer om den humanitära krisen har inte heller fallit i god jord. Snarare än att se uttalandena som ett sätt att uppmärksamma de humanitära behoven i Afghanistan, ansåg många talibaner att de underminerade emiratet. Beskrivningarna av nöden ansågs överdrivna. En del beskrev det som att biståndssamhället ville tävla med regimen och upprätta ett parallellt styre.

Det andra narrativet pekar ut biståndsarbetare som korrupta profitörer. Lokala företrädare talade om slöseri med biståndsmedel och brist på transparens. Det fanns även en känsla av att bistånd var en industri som var mer intresserad av att behålla flödet av givarnas pengar än av att komma åt orsakerna till det humanitära behovet.

Talibanerna rättfärdigar regleringen av biståndsaktörer med att de är bekymrade över korruption. Biståndsarbetarna å sin sida anser att många av talibanernas krav innebär otillbörlig inblandning, och hindrar därför försöken att påverka till exempel valet av målgrupper, programinnehåll och anställningar.

Under intervjuerna kom det ofta upp en känsla av att nationell stolthet och självförsörjning stod på spel. Afghanistan är i hög grad beroende av bistånd, något som många afghaner länge känt harm över. Talibanernas försök att kontrollera bistånd har delvis sin grund i detta. I intervjuerna framkom en underliggande tanke att Afghanistan skulle kunna överleva utan det bistånd landet får i dag. Det har också noterats i flera uttalanden från talespersoner nyligen.

Talibanernas brist på förståelse av biståndsvärlden förstärker deras misstankar att biståndsarbetare har dolda motiv eller av andra skäl inte är pålitliga. Biståndsarbetare har kanske heller inte i tillräckligt hög grad försökt förklara hur de arbetar och värdet i det. Men även när de gör det, riskerar det att missförstås.

När en biståndsarbetare försökte förklara vikten av de humanitära principerna och av oberoende, blev reaktionen fientlig. ”Oberoende” tolkades som motstånd mot staten. För ett styre som kämpar för att få kontroll över hela landet och som är misstänksamt mot alla som försöker arbeta utanför talibanernas system, är reaktionen inte överraskande. Den visar dock på den avgrund som finns mellan biståndsarbetets och talibanernas logik.

Försiktiga kontakter

Men även biståndsarbetare saknar förståelse för hur talibanerna fungerar. Många biståndsarbetares kontakter med regeringstjänstemän är tillfälliga och orsakade av akuta behov. Det finns inte mycket diskussion mellan biståndsaktörer och företrädare för talibanerna om de internationella normer som styr bistånd och hur det kan skilja sig från vad landets styre vill ha. Samtidigt som vissa aktörer har erfarenhet av att förhandla med talibaner sedan flera decennier, har andra varit mer försiktiga med att ha kontakter med talibanstyret.

En del av detta kan bero på givarnas restriktioner och en rädsla att givarna ska tolka kontakter med talibanerna som att biståndet gynnar dem. Denna rädsla har kylt ner den dialog om biståndet om faktiskt är operativt nödvändig.

Biståndsorganisationer har också hamnat i kläm mellan stora geopolitiska spänningar. Genom att använda bistånd som påtryckningsmedel har givarna underminerat påståenden om att bistånd ges på ett oberoende och neutralt sätt. Talibanerna tar ut sin frustration över sin internationella isolering på de enda symbolerna för det internationella samfundet som finns kvar i Afghanistan: FN och de ideella organisationerna. Både talibanstyret och givare bedriver politiskt spel med livsavgörande bistånd.

Det är viktigt att förstå vad som ligger bakom talibanernas uppfattningar och agerande, även om möjligheterna att påverka emiratet fortsätter att krympa. Utan effektiva åtgärder kan misstroendet minska stödet till dem som behöver det mest.

Trots allt är det många talibaner, på alla nivåer, som fortsätter att välkomna bistånd. De biståndsaktörer som har bättre lokala kontakter och lokal förståelse har lyckats bättre med att fortsätta sitt arbete, men det har inte varit enkelt för någon.

Talibanernas allt mer restriktiva hållning indikerar att det inte kommer att bli enklare inom en snar framtid. Men för de organisationer som vill fortsätta arbeta i Afghanistan borde det vara akut prioriterat att förbättra relationerna med talibanerna och försöka förändra myndigheternas uppfattning om biståndsaktörer.

ASHLEY JACKSON
SABAWOON SAMIM
Afghanistan Analysts Network

Översättning och bearbetning:
EVA KELLSTRÖM FROSTE

Texten är en förkortad version av rapporten Taleban Perceptions of Aid: Conspiracy, corruption and miscommunication, publicerad på Afghanistan Analysts Networks hemsida.