Tacktal: Att engagera sig i Svenska Afghanistankommittén är att bli litet afghan i hjärtat

Tacktal till Sundsvalls Afghanistankommittés årsmöte den 22 mars 2016:

Att engagera sig i Svenska Afghanistankommittén är att bli litet afghan i hjärtat

Jag har engagerat mig i Svenska Afghanistankommittén, SAK sedan år 2000 på olika sätt. Under två år var jag samordnare för en nationell insamling inför jul inom Liberala Ungdomsförbundet. Vi samlade vi in över 90 000kr till Svenska Afghanistankommitténs verksamhet främst för flickors utbildning men också för vårt arbete med funktionshindrade. Som ung liberal var jag mycket engagerad i biståndsfrågor och var också samordnare för ett nationellt biståndsnätverk inom förbundet. Att insamlingarna skedde var på mitt initiativ då min stora liberala förebild Maria Leissner vid flera tillfällen varit ordförande i Svenska Afghanistankommittén. Jag har sedan 2006 lämnat partipolitiken på grund av högre studier.

Under 2002-2006 var jag förbundsstyrelseledamot för Svenska Afghanistankommittén och ansvarade då för föreningsfrågorna i förbundsstyrelsen. Efter 2001 fanns en stark politisk polarisering inom föreningen och vissa ville nationellt använda SAK som en megafon för vänsterpartiet. Den stora stridsfrågan berörde hur man borde se på den militära närvaron i Afghanistan. Den fråga som berörde mig mycket dessa år var att väcka liv i ett föreningsutskott och att upptäcka att aktiviteten var väldigt olika inom olika lokalkommittéer runt om i landet. Flera av oss aktiva  var oroliga att vi inte skulle klara att hålla ombudssystemet fungerande vid nationella årsmöten med den utveckling som var då. Jag ville se en mer fungerande intern kommunikation och startade digitala nyhetsbrev med information från förbundsstyrelsemöten, kansli och lokalkommittéer. Jag ville också se mer direktdemokratiska organisationsformer som exempelvis  en medlem en röst vid nationella årsmöten men kom att röstas ned i frågan. Material på svenska och dari/pashto efterfrågades redan då. De äldre i föreningen var rädda för kuppande men också rädda om sina maktpositioner. Jag önskar att jag fått se en mer funktionell demokrati inom SAK.

Då jag såg det som en del av mitt uppdrag i förbundsstyrelsen började jag engagera mig lokalt i föreningen och på det första mötet för mig och Siv Persson var vi som nya aktiva på ett årsmöte 2003 (tror jag att det var) med en ordförande och en kassör. Det var allt och de 2-3 närmaste åren var tuffa lokalt då styrelsemöten inte kallades till enligt vanligt föreningspraxis. Siv Persson och undertecknad gjorde mycket för att hålla uppe föreningen dessa år med olika aktiviteter. Jag fick också god hjälp av Bertil Pettersson som engagerat sig i många år i SAK och tidigare varit med och startat upp Skövde lokalkommitté i början på 1980-talet. Kring 2005 kom vi i kontakt med många unga asylsökande afghaner lokalt och nationellt. Föreningen fick därmed flera aktiva. Karin Israelsson drev också från tidigt 2000-tal och tiotal år framåt en mycket fin vänskoleverksamhet vid Uslands skola på Alnö och där fick eleverna ett kulturellt utbyta vid flera afghanska skolor som då drevs av SAK.

2006 blev jag vald till ordförande lokalt och tillsammans med aktiva som Siv Persson, Karin Israelsson, Bertil Pettersson, Reza Payandeh och Dadkhoda Lindström byggde vi tillsammans upp en mycket aktiv lokalkommitté. Vi har alltid haft öppna styrelsemöten för medlemmar och intresserade och mycket utåtriktat informationsarbete med föreläsningar vid öppna möten.

Föreningens aktiva har ofta varit de ensamkommande unga afghanerna och personer som arbetat med dem eller engagerat sig för dem ideellt inom olika föreningar. Afghanska familjer har också engagerat sig i föreningen på olika sätt genom åren och gärna då genom de arbetsgrupper som sedan 2009 startats och lagts ned i Ljusdal/Färila, Östersund/ Järpen och Härnösand. Det sätt som vi arbetat med arbetsgrupper inom lokalkommittén har varit nydanande inom föreningen nationellt och jag har då fungerat som mentor från styrelsen och besökt dessa grupper med jämna mellanrum. Den stora utmaningen är att de afghaner som flytt till Sverige kommer från ett land med årtionden med krig och ingen erfarenhet av vad det innebär att arbeta i demokratiska föreningar. Det finns en ovana att ta organisatoriskt ansvar för verksamheten.

Asylfrågan har vi varit mycket drivande inom lokalt och nationellt. Vid behov har jag skrivit utkast till gemensamma debattartiklar som vi aktiva haft i Sundsvalls Tidning och vi har också formellt och informellt arrangerat stora manifestationer då det krävts vid utvisningshot lokalt och bjudit in många föreningar att manifestera med oss. De har varit mycket välbevakade i media. Styrelsens starka stöd har här varit viktigt. Vi har haft en viktig rådgivande roll då vi inte är asylorganisation men många kan kontakta oss för att få råd och veta vart de kan vända sig.

2009 så fick vi arrangera det centrala årsmötet i Sundsvall på Mittuniversitetet. Jag var samordnare för oss lokalt men hade många med mig i föreningen, styrelse och aktiva som hjälpte till och det blev ett mycket lyckat årsmöte. Innan årsmötet så var det olyckskorpar som sa att det kommer att komma få till Sundsvall och Norrland men årsmötet blev mycket välbesökt med närmare eller omkring 90 närvarande. Det är det näst mest välbesökta centrala årsmötet i SAK under de år som jag varit aktiv. Det är bara ett centralt årsmöte i Malmö som varit mer välbesökt.

Vårt föreningsarbete har blivit ett viktigt integrationsarbete i praktiken då vi gett afghaner och svenskar en viktig  mötesplats men det är också ett viktigt demokratiarbete vi gör lokalt då vi lär ut föreningskunskap. Som en del i detta viktiga integrationsarbete har vi fått stöd av skogsbolaget SCA som ett projekt sedan 2011 och vi är nu inne på vårt sjätte år av samarbete. Vi har som en del i samarbetet alltid arrangerat möten och bjudit in från Sundsvalls Afghanistankommittés och SCA. Jag vill varmt tacka Björn Lyngfelt vid SCA för mycket gott samarbete dessa år och hoppas på fortsatt samarbete. Vi har varit ensamma i landet med att få detta företagsstöd för vår verksamhet.

År 2013 fick jag SAK:s finaste pris nationellt  som årets Afghanistanvän för mitt arbete i föreningen.

Vi har genom åren arrangerat många öppna möten och insamlingar lokalt och regionalt. Vi har haft mycket medial uppmärksamhet för vårt arbete. Vi har också haft samarbeten med olika organisationer i olika sammanhang. Det kan exempelvis vara att få en inbjudan till en fin afghansk nyårsfest lokalt och informera kort med en hälsning från Svenska Afghanistankommittén eller då vi för några år sedan arrangerade en kursdag tillsammans med Hassela Helpline på Kulturmagasinet med många närvarande och media. Vi hade då också på kvällen ett mycket välbesökt öppet möte som arrangerades av Sundsvalls Afghanistankommitté tillsammans med SCA där dåvarande ordförande i Svenska Afghanistankommittén var talare. Jag har varit ansvarig för att mediakontakter dessa år.

I föreningsarbetet och styrelsearbetet har det alltid varit viktigt att det inte ska spela någon roll om man är moderat eller vänsterpartist, kristen eller muslim. Vi har hanterat samarbetet väl och tänkt bort partipolitik för att engagera oss för våra medmänniskor. Svenska Afghanistankommittén är en biståndsorganisation där vi engagerar oss för våra medmänniskor utifrån humanistiska, medmänskliga ideal. Vi har också sedan flera år översättning av våra öppna möten lokalt  från svenska till dari och det händer att aktiva kommer från både Östersund och Härnösand till våra möten.

Under senare tid har vi också startat upp ett samarbete med Studiefrämjandet som är partipolitiskt och religiöst obunden organisation. Vi hoppas på samarbete kring ett integrationsprojekt som de startat nu i mars månad.

För mig har demokratifrågor kommit att bli som en röd tråd i livet. Det är för mig viktigt att våga vara medmänniska och stå upp för andra människor. Jag hade aldrig klarat att driva denna förening utan de fantastiska människor som funnits kring mig och det jag lärt mig av mina afghanska vänner gör att jag alltid kommer att vara något av litet afghan i hjärtat. Nu är det dags för generationsskifte också med tanke på mina fortsatta forskarstudier. Varmt tack för fantastiska år tillsammans!

Anna Westin.