Utbildningen bröt isoleringen och ensamheten

Utbildningen där har brutit Fatimas isolering.

– När centret stängdes blev jag och mina klasskamrater väldigt ledsna. Ensam hemma grät jag och önskade att centret skulle öppna igen. Jag kunde inte sova om nätterna, i varje stund tänkte jag på skolan och klasskamraterna, berättar Fatima Sherzad, som har en hörselnedsättning.

Fatima gick på SAKs förberedande utbildning för barn med funktionsnedsättning i Mazar-e Sharif i provinsen Balkh. Efter att talibanstyret sommaren 2023 suspenderat SAKs verksamhet i Afghanistan på grund av koranbränningarna i Sverige tvingades centret i Mazar-e Sharif att stänga.

En dag i oktober i år kom ett samtal till Fatimas far, Hamidullah Sherzad. Fatima var välkommen tillbaka till skolan nästa dag. Norska Afghanistankommittén (NAC) hade tagit över verksamheten, med finansiering från SAK.

– Jag blev så glad att jag kunde spricka. Jag sa till min dotter att förbereda sig, bilen från skolan skulle hämta henne klockan sju nästa morgon. Hon vaknade lycklig redan klockan 4 och hade förberett både kläder och skolväska, berättar Hamidullah Sherzad.

Svårt få vänner

Innan Fatima gick på den förberedande utbildningen levde hon ett isolerat liv. Hon kunde inte kommunicera med sin omgivning eller agera socialt. Fatima hade svårt att få vänner.

– Jag var ensam. Efter att jag lärt mig teckenspråk har mitt liv förändrats helt. Jag kan kommunicera med min familj och mina vänner. Jag känner mig lika självständig som de andra i min familj.

Hennes favoritämnen är det egna språket, dari, och att teckna.

– Jag vill bli ingenjör och konstnär i framtiden, berättar hon.

Hamidullah Sherzad har sett vilka framsteg hans dotter har gjort och gläder sig åt att hon har fått vänner och kan ta hand om sig själv lika bra som sina tre syskon. Men han är också orolig över sin dotters framtid. Efter det tredje och sista året på den förberedande utbildningen ska hon gå vidare till en vanlig skola, men från årskurs 7 är skolorna stängda för flickor. Han funderar på hur han ska lösa hennes utbildning då.

När skolan stängdes mådde Fatima dåligt. Hennes familj försökte hålla henne sysselsatt med sysslor hemma, som att diska och sopa golvet. Hennes mamma hjälpte Fatima med skolarbete varje kväll.

– När Fatima var ledsen blev hela vår familj orolig och ledsen. Men jag kunde inte uttrycka hur ledsen jag var, säger Hamidullah Sherzad.

Orolig för barnens framtid

Fatimas lärare Susan Sediqi var orolig för barnens framtid under året som skolan var stängd.

– Jag är väldigt glad nu när NAC kunnat öppna skolan igen. Det här centret är det enda stället där barn med funktionsnedsättning får utbildning så att de kan bli en del av samhället. Det räddar dem från ett liv i ensamhet och isolering. Centret lär barn med funktionsnedsättning att tänka på sin framtid och utveckling.

Susan Sediqi lärde sig teckenspråk för att hennes lillebror har en hörselnedsättning. Hon såg hur han hade mycket att säga som han inte kunde uttrycka. Hon bestämde sig för att bli lärare i teckenspråk.

Susan Sediqi har varit lärare på centret i Mazar-e Sharif i fem år.

– Jag har lärt många barn teckenspråk och att läsa och skriva, så att de kunnat börja i vanliga skolor. Det gör mig lycklig. Jag ser studenterna som medlemmar i min familj, jag vill att de ska känna sig trygga och hemmastadda här så att de vågar tro på framtiden.

Sadaf, 14 år, är en av Fatimas klasskamrater. Hon kunde inte läsa eller skriva förut, och hon var orolig för framtiden, som kändes mörk. Nu har hon återfått hoppet.

– Här har jag lärt mig alfabetet och nu kan jag läsa och skriva. Jag vill bli lärare och utbilda barn med hörselnedsättning. Jag gillar också att teckna och att sy. Utbildningen är väldigt viktig för mig. Utan den skulle jag sitta hemma.

JAWAD NABIZADA
Kommunikatör på NAC i Mazar-e Sharif