Talibanstyret upphäver det lokala inflytandet

I maj upphävde talibanstyret de byråd som valts som representanter för lokalsamhällena. Sedan maktskiftet har råden fått allt mindre inflytande, men de har fortsatt spela en roll som en länk mellan lokalsamhället och externa parter. Förbudet behöver dock inte innebära slutet för råden på sikt. Om man ska döma av den afghanska historien kommer de att återuppstå.

Byråden har länge spelat en viktig roll som en aktör som på gräsrotsnivå fattat beslut och löst problem, även under turbulenta perioder. De har benämnts som jirga (pashtu) och shura (dari). De har genomgått förändringar över tid, till exempel under 1980-och 1990-talen då ideella organisationer (NGOs) och ibland även motståndsrörelsen (mujahedin) sökte lokala representanter att samarbeta med.

En mer systematisk förändring ägde rum efter att talibanerna störtats 2001. 2003 startades det regeringsledda programmet National Solidarity Programme (NSP), som senare följdes av Citizens’ Charter. Målet med programmet var att etablera ett nätverk av samhällsutvecklingsråd, Community Development Councils (CDCs) på landsbygden i hela Afghanistan.

Lokalsamhällena skulle få inflytande över att identifiera behov och sedan planera, genomföra och övervaka sina egna utvecklingsprojekt, och över att lägga grunden till en hållbar form av inkluderande lokalt styre, återuppbyggnad och fattigdomsbekämpning. Både kvinnor och män deltog i råden.

I augusti 2021 fanns det 45 000 CDCs som fungerade som en mekanism för att leverera bistånd till byarna, och som en förbindelselänk mellan lokalsamhällen och biståndsorganisationer.

Efter republikens fall i augusti 2021 verkade byråden försvinna från offentligheten, även om biståndsaktörer för det mesta fortsatte arbeta med dem.

Afghanistan Analysts Network har genomfört över 50 intervjuer med 40 män under de senaste två åren för att se vilka självstyrande strukturer som fortfarande finns på plats. Det var intressant att se hur lokalsamhällen förhöll sig till den nya politiska verkligheten och hanterade problem med staten.

Byråd fortfarande aktiva

Ett drygt år efter maktskiftet visade intervjuerna att många byråd fortfarande var aktiva. Majoriteten hade kvar samma medlemmar. En av de intervjuade, i Bamiyan, rapporterade att det var samma 14 män och 14 kvinnor som förut. På andra platser hade rådsmedlemmar bytts ut eller tagits bort, eller så hade råden blivit underställda en byledare som godkänts av, och i en del fall utsetts av, talibanstyret. I nästan samtliga byar hade råden blivit av med de flesta av sina funktioner och spelade en mer symbolisk roll.

En del av de intervjuade berättar att byns ledare i alla fall rådgör med byrådet, till exempel om distribution av bistånd. Andra berättade att talibanerna upplöst byråden helt.

Ytterligare ett år senare visade omkring två tredjedelar av intervjuerna att de råd som överlevt i den form de hade under republiken antingen fått se sitt inflytande minskat till en symbolisk roll eller blivit helt upplösta av styret.

Något som var anmärkningsvärt var dock att medlemmarna i råden i några provinser fortfarande valdes genom en omröstning. Skillnaden, jämfört med under republikens tid, var att kvinnor inte längre kunde väljas in.

På en del ställen kunde rådet agera som förhandlare och medlare vid problem mellan talibanstyret och personer i samhället.

Många av de intervjuade var nöjda med sitt råd för att det var valt av byborna och för att det fungerade som en bro mellan byn, styret och biståndsorganisationer.

Sammanfattningsvis visar de genomförda intervjuerna att byråden överlevde en tid efter maktskiftet som naturliga institutioner med inflytande och legitimitet. De byråd som överlevt, och inte blivit ersatta av byledare godkända av talibanstyret, fortsatte användas som en förbindelselänk mellan lokalsamhället och externa aktörer, både ickestatliga biståndsorganisationer och talibanstyret.

Utsågs av talibanstyret

Samtidigt blev den generella bilden att antalet byråd långsamt minskade och ersattes av personer eller grupper som utsågs av talibanstyret, och därmed var ansvariga inför dem snarare än inför lokalsamhället. Ytterst få råd har behållit sina kvinnliga medlemmar. Över hälften av de intervjuade kände märkbart av frånvaron av kvinnor, även om det mest var av praktiska skäl, som svårigheter att få kunskap om och adressera kvinnors situation.

Några intervjupersoner rapporterade att de personer som utsetts eller stöttats av de facto-styret uppfattades som en förlängning av staten snarare än en representant för lokalsamhället. Framför allt var det många av de intervjuade som såg de nyutsedda ledarna för byn som icke-representativa, och de flesta såg representativitet som synonymt med trovärdighet, kunskap och erfarenhet.

Trenden att minska betydelsen av råden när det gäller styrets samröre med byarna var redan tydlig, men genom ordern att förbjuda CDCs blev talibanstyrets fientliga inställning till byråden uttalad. Det vi bevittnar är troligen ännu en förändring av maktrelationerna där byns ledare eller det religiösa råd (ulema) som utsetts av talibanerna får större makt.

Länk till lokalbefolkningen

Ickestatliga organisationer (NGOs), Världsbanken och FN-organ som i sitt arbete för att distribuera bistånd utgått från byråden kan nu få problem. Byråden har varit en mekanism för att kunna arbeta direkt med lokalbefolkningen, vilket varit särskilt viktigt med tanke på givares ovilja att ha samröre med emiratet. Även om väldigt lite av den typ av utvecklingsbistånd som genomfördes i samarbete med byråden under NSP och Citizens Charter genomförs nu, berättade många av de intervjuade att humanitärt bistånd koordinerades med byråden, särskilt när det gällde att identifiera vilka personer som hade störst behov.

Förbudet av byråden är ännu ett slag mot möjligheten att säkerställa lokalt, rättvist bistånd. Det är dock inte troligt att detta innebär spiken i kistan för byråden. På den afghanska landsbygden har de lokala råden stått emot tidens tand på grund av deras centrala roll i bylivet. De började inte med Sovjets ockupation eller republiken och det är mycket tveksamt om de kommer att upphöra i och med emiratets order att upphäva dem.

JELENA BJELICA
Afghanistan Analysts Network

Översättning och bearbetning:
EVA KELLSTRÖM FROSTE