För dialog med talibanstyret – att samtala är inte ett erkännande

Sverige behandlar i dag Afghanistan på samma vis som talibanerna gör med landets kvinnor: utan att se dem i ögat. Isolering leder inte till framsteg, tystnad bygger inte fred. Sverige hade tidigare informella kontakter med talibanstyret, och att samtala är inte samma sak som att erkänna regimen.

Det skriver Svenska Afghanistankommittén (SAK) och flera Afghanistankännare och tidigare ambassadörer i en debattartikel som publicerades i Dagens Nyheter i samband med årsdagen för talibanernas maktövertagande den 15 augusti.

För fyra år sedan utropades det Islamiska emiratet igen efter att landet under 20 år hade styrts av en av det internationella samfundet stödd regering, den Islamiska republiken. På några veckor försvann i princip omvärldens närvaro och engagemang.

Den svenska regeringen beslutade då att inte ha några kontakter med representanter för talibanregeringen, inte heller i tredje land. Att helt avstå från möjligheten att samtala, framföra synpunkter, också kritik, och ytterst påverka utvecklingen blir lätt kontraproduktivt, skriver undertecknarna. Det är en av diplomatins grundläggande principer att tala också med dem som man är oense med.

Att utvecklingen i Afghanistan under talibanstyret har gjort livet svårare för befolkningen är uppenbart. Det är visserligen fred i landet, men det befinner sig samtidigt i en akut humanitär och ekonomisk kris.

Flickors och kvinnors plats i det offentliga livet har systematiskt krympts, och de har berövats grundläggande rättigheter. Tillgången till vård har försämrats. Under 20 år hade barn- och mödradödligheten tryckts tillbaka och den förväntade livslängden ökat. Denna positiva utveckling har nu vänt nedåt. Likväl har det internationella samfundet inte kunnat enas kring en hållbar och konstruktiv strategi – vare sig vad gäller relationen till det nya styret eller stödet till det afghanska folket.

Läs hela debattartikeln i Dagens Nyheter: