”Pengar transporterades på farliga resor”
Mohibullah Gran, 60 år har arbetat med ekonomi hos SAK i över 30 år. De första åren var det största finansiella problemet att få in kontanter i Afghanistan.
Mohibullah Gran är ekonomiansvarig på SAKs regionkontor i Taloqan.
Vilka var svårigheterna?
– Kontoret i Taloqan startades 1991. I början var det brist på kontanter och vi fick ofta transportera pengar från Pakistan till Afghanistan på åsnor, vilket var väldigt riskabelt för oss. Vägarna var dåliga och gick genom höga berg, det var väldigt kallt och det var farliga resor. Där fanns olika grupper som hade sina egna regler och inte accepterade våra motiv, och det fanns en massa andra problem. Det var inte lätt att transportera vare sig pengar eller material, det krävde mod, skicklighet och tålamod, men vi accepterade riskerna för att kunna stödja de mest utsatta i vårt land.
Varför vill du arbeta på SAK?
– Jag ska vara ärlig, varje människa arbetar för sin överlevnad, för att förtjäna sitt levebröd och för att kunna förbättra sitt liv. Men min andra prioritet är att SAK är en väldigt lugn och bra arbetsplats. För mig är det också väldigt viktigt att SAK är en transparent, opartisk och icke-korrupt organisation. Under mina år här har jag aldrig sett några stora fall av allvarlig korruption. Vid fall av mindre korruption har de ansvariga avslöjats och bestraffats.
Berätta om något särskilt minne från din tid på SAK!
– Jag har många minnen som är både läskiga och intressanta, men du har inte plats för alla!
– En gång var det en förfärlig jordbävning i Rustaq. Jag och mina internationella kolleger fick i uppdrag att leverera nödhjälp till utsatta grupper. Jag fick kontanter som skulle transporteras till Rustaq. Vägarna och omgivningarna var väldigt osäkra, och det var för mycket pengar för att kunna gömma dem i kläderna. Jag lade pengarna i en låda av järn. Jag skakade av rädsla, jag var så orolig. Till slut anlände vi till området. Det började bli mörkt. Jag grävde ner lådan under ett träd. Jag var säker på att ingen sett mig, men jag var så rädd så jag kunde inte sova utan jag satt vid ett fönster och bevakade trädet hela natten. Så snart det var morgon lämnade jag över pengarna till myndigheterna.
SAYED QUDRATULLAH ATTAYE
SAKs regionkommunikatör i Taloqan