Kvinnor protesterar i Kabul
Talibanernas maktövertagande har fått många kvinnor i Afghanistan att tappa hoppet. Men det finns också en stark vilja att försvara sina rättigheter.
Under hösten och vintern har små grupper med unga kvinnor i Kabul regelbundet trotsat talibanernas förbud mot att demonstrera utan tillstånd. De har kommunicerat med varandra via krypterade mobilappar för att utan förvarning samlas med plakat och slagord på olika platser.
– Vi demonstrerade för rätten till utbildning, arbete och frihet. Våra enda slagord var arbete, mat och utbildning, säger en 24-årig kvinna som Afghanistan-nytt intervjuat via ombud. Av säkerhetsskäl skriver vi inte ut hennes riktiga namn, utan kallar henne Shukria.
– Vi gjorde det tydligt att vi aldrig kommer att låta oss tystas, att kvinnor inte är skapade för att bli trampade på. Vi kommer att kräva rättigheter och rättvisa till den sista droppen blod, säger hon.
19 protester
Shukrias nätverk har organiserat 19 gatuprotester i Kabul. Hon säger att de flesta av dem bröts upp med våldsamma metoder.
– Talibanerna sköt i luften, de slog demonstranter och använde tårgas. De förolämpade oss och sa att vi var prostituerade och spioner för väst. De lät aldrig media bevaka protesterna, berättar hon.
Skolor för flickor över årskurs 6 har hållits stängda i Kabul och i stora delar av landet sedan talibanerna tog makten i augusti. De flesta kvinnor inom statsförvaltningen kan inte längre gå till jobbet och för att en kvinna ska få resa mer än sju mil krävs att hon har sällskap av en manlig anhörig.
Osäkerhet om vilka regler som gäller och godtycklighet i hur talibanernas fotsoldater implementerar dekret från högsta ledningen har också fått en del kvinnor att självmant ändra sina vanor och sin klädsel.
Fördes bort
Att höja sin röst mot talibanerna är inte utan risk. Efter en protest 16 januari där kvinnor brände en burka hårdnade talibanernas respons. Fyra av deltagarna fördes bort från sina hem av beväpnade män, enligt Front Line Defenders och andra människorättsorganisationer som engagerade sig i deras fall. Talibanerna förnekade att kvinnorna arresterats. Men tre veckor efter att de två första aktivisterna förts bort skrev UNAMA, FN:s samordningsorgan i Afghanistan, i ett uttalande att de fyra frigivits ”av de faktiska makthavarna”.
Shukria har liksom många andra demonstranter lämnat sitt hem.
– Vi är inte säkra någonstans. Vi tvingas söka skydd hos släktingar och byter sovplats regelbundet, berättar hon.
”Situationen för kvinnliga aktivister har försämrats kraftigt de senaste månaderna. Talibanerna, uppmuntrade av sin seger, har slagit ner på avvikande röster genom gripanden, tortyr och försvinnanden”, skrev Amnesty International och 19 andra organisationer i ett uttalande där de uppmanade det internationella samfundet att sätta press på talibanerna att respektera civilsamhället.
Deeba Farahmand, en aktivist som organiserat flera demonstrationer, säger att det blivit omöjligt att protestera på gatorna eftersom myndigheterna lyckats spåra aktivisternas kontaktvägar. Men hon är säker på att de snart kommer att hitta nya sätt att uttrycka sitt motstånd.
– Alla kvinnor, även de som är analfabeter eller utan tillgångar, måste resa sig och kräva sina rättigheter. Vi måste höja våra röster på alla sätt vi kan. På sociala medier, arbetsplatser, på gatan. Vi måste skydda våra barn och våra liv, men att vara tyst är inte ett alternativ.