Saffransodling – ett alternativ till opium?

Saffransodling – ett alternativ till opium?

(Version 18/8-2021)

Många afghanska bönder har börjat odla saffran – ett alternativ till opiumodlingen! Förhoppningar finns att saffransodling kan ersätta opiumodlingen i Afghanistan, men är det möjligt?

Ja. Delvis har det lyckats. Många bönder har blivit framgångsrika saffransodlare.

Saffransodlingen är tillräckligt lönsam för att vara ett bra försörjningssätt. Till och med så pass lönsamt att det efter ett par år ger större inkomster per hektar än opium. De som börjat odla saffran kommer därför med största sannolikhet inte att vilja odla opium, som anses vara mot islam. Dessutom finns det en viss risk att opiumskörden förstörs av myndigheterna. I dagsläget en liten risk, men trots allt en risk.

Därför är stöd till saffransodling ett bra sätt att åtminstone i mindre skala få bönder att sluta odla opium och avhålla folk från att börja.

Världens bästa saffran!

Afghanskt saffran är en kvalitetsprodukt. I år har The International Taste & Quality Institute i Bryssel för fjärde gången tilldelat saffran från Afghanistan ett av de prestigefyllda priserna som världens bästa saffran

Därför är det inte konstigt att Afghanistan idag är världens tredje största saffransproducent och odlingen har ökat kraftigt på senare år. Från en årsproduktion på cirka 60 kilo per år 1991–2004 till förra årets rekordskörd på 19,5 ton. Produktionen beräknas bli 24 ton i år. Afghanistan är fortfarande en småproducent i jämförelse med Iran, världens största saffransproducent, som producerar omkring 300 ton om året. Över 90 procent av all saffran i världen odlas i Iran.

Även om det i huvudsak är ”bättre bemedlade” bönder som har möjlighet att börja odla saffran, så är det ett viktigt alternativ för att öka familjers inkomster och ger en högre levnadsstandard. Den som fått en sådan här bra laglig inkomst frästas inte så lätt att bli opiumbonde!

I dag odlas 90 procent av all afghansk saffran i Heratprovinsen i väster. Odlingen har i liten skala spritt sig till de flesta av landets provinser och det pågår testodlingar på många håll för att hitta nya platser där det går att odla saffran. Det mest positiva resultatet är vid testodlingar i den bergiga Bamiyanprovinsen, i centrala Afghanistan. Där har det visat sig att det även går bra att odla saffran i bergstrakter, inte bara i varma låglänta områden.

Det bådar gott för saffransodling i ett bergigt land som Afghanistan där många fattiga bönder inte har några andra alternativ än opiumodling om de inte vill leva i djup fattigdom.

Höga investeringskostnader

Men saffran har höga investeringskostnader. För att kunna börja odla saffran krävs att jordbrukaren har råd att köpa in saffransknölar, om det inte är möjligt att få del av den statliga distributionen.

Jordbrukarna måste också ha råd att vänta på inkomster från odlingen tills det andra odlingsåret när det går att skörda saffranskrokusarna för första gången. Därefter ökar lönsamheten år efter år under plantans fem-sexåriga livslängd. Inkomsterna går om opiumets från det tredje odlingsåret.

Saffranskrokus är en flerårig växt. Det innebär att det i motsats till många andra grödor, bland annat opium, inte går att varva saffran med matgrödor mellan skördarna, vilket många fattiga bönder är beroende av för den egna konsumtionen.

I ”saffransprovinsen” Herat sker odlingen framför allt i två av de 16 distrikten där många bönder övergått från opium till saffran. Herat har aldrig varit någon större opiumprovins och opiumet hade 2016 försvunnit i 12 andra distrikt utan att det börjat odlas saffran där i någon större skala. Sedan dess har opiumodling i liten skala spritt sig till fyra nya distrikt utanför de tre

”opiumdistrikten” i provinsen, där produktionen har gått lite upp och ned under åren.

Saffran ger högre levnadsstandard

En anledning till att det är svårt för fattiga småbönder att ersätta opium med saffran är begränsade kreditmöjligheter, vilket opiumodlare inte har problem med i motsats till de flesta andra bönder.

För att producera ett kilo saffran krävs minst 150 000–200 000 pistiller från krokusblomman som plockas och rensas för hand.

Afghanskt saffran skördas under en treveckorsperiod i oktober-november och ger, precis som opium, även arbete till många kvinnor. Enligt det afghanska jordbruksministeriet är cirka 23 000 personer sysselsatta inom saffransodlingen. Det kan jämföras med att uppemot 350 000 jordbrukarfamiljer i Afghanistan enligt bedömare helt eller delvis beroende av opiumodling för sin försörjning. Antalet varierar från år till år.

Enligt beräkningar från UNODC, FN:s organ för bekämpning av narkotika och kriminalitet, kan opiumodlingen ett gott skördeår generera uppemot drygt 350 000 årsarbeten för inhyrd arbetskraft för att få in skörden. Förra året beräknades opiumskörden till 6 300 ton på 224 000 hektar åkermark.

Enligt jordbruksministeriet odlades under förra året saffran på drygt 15 000 hektar.  Uppgifter från olika källor kan variera. Afghansk statistik är känd för sin ”flexibilitet”.

Saffran exporteras bland annat till Iran, Kina, Mellanöstern, Indien, Tadjikistan, Europa (Sverige inkluderat) och USA. För att skydda de afghanska saffransodlarna från iransk konkurrens har import av saffran till Afghanistan förbjudits.

Kleopatra badade i saffransbad

Saffran har haft många användningsområden förutom som krydda, bland annat som medicinalväxt (förekommer i traditionell kinesisk medicin), parfym och som färgämne för att färga tyger. Saffran har en lång historia och har odlats i över 3 000 år och nämns första gången i skrift i en assyrisk referensbok från 600-talet före vår tideräkning. Saffran skall ha använts som medicinalväxt redan för 4 000 år sedan och det sägs att Kleopatra ansåg att saffran var ett afrodisiakum och hon skall ha badat i saffransbad.

Denna dyrbara krydda har under alla tider utsatts för förfalskningar och det utmättes på medeltiden i Europa stränga straff för saffransförfalskare. År 1444 brändes en förfalskare på bål i Nürnberg. Tolv år senare begravdes tre förfalskare levande.

Förfalskningar förekommer än i dag och Afghanistans jordbruksministerium satsar på laboratorium för kvalitetskontroll av Afghanistans ”röda guld” som måste skyddas och dess goda rykte i världen värnas.

Börje Almqvist