Medarbetarna i Balkh om tiden på Svenska Afghanistankommittén
Det värsta när SAKs arbete stoppades var känslan av att överge människor, säger Malalai. Hon, Abdul Fattah och Muhammad Ashraf Amiry, som alla arbetat för Svenska Afghanistankommittén i Balkh, delar med sig av sina minnen från tiden på SAK.
Malalai: ”Att arbeta på SAK har varit bra för min personliga utveckling”
Det värsta när SAKs arbete stoppades var känslan av att överge människor i stort behov av stöd, berättar Malalai, 23 år.
Hon var fältarbetare på SAKs program för personer med funktionsnedsättning i provinsen Balkh. Malalai arbetade med rehabilitering i distriktet Charkint. Trots sin unga ålder har hon jobbat sex år på SAK.
– Jag har lärt mig mycket genom arbetet och den träning jag fått. Att arbeta på SAK har varit bra för min personliga utveckling, säger Malalai.
Hon har många goda minnen av sitt arbete och av alla människor hon lärt känna, både av personer som är välkända och respekterade i sina samhällen, och av dem som levt marginaliserade och som ingen brydde sig om, tills de fick hjälp från SAK. Malalai kunde i sitt arbete se vilken positiv inverkan SAK hade på människors liv. En av dem hon minns är Saberu. Hennes familj var fattig och hon hade inte kunnat utbilda sig. När hon var 22 år träffades familjens hus av en bomb och Saberu skadades så svårt att hon inte kunde gå.
Genom SAK fick Saberu fysioterapi, olika hjälpmedel till hemmet samt en rullstol. Hon och hennes föräldrar fick också undervisning både om övningar och om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Saberu fick också stöd så att hon kunde starta egen verksamhet. Ett mikrolån från SAK gjorde det möjligt för henne att köpa får.
Nu kan Saberu försörja sig själv och kan även stödja sin familj. Hon har blivit en aktiv del av sitt samhälle, vilket inte hade varit möjligt utan SAKs stöd, berättar Malalai.
Abdul Fattah: ”Jag har varit lyckligt lottad”
Abdul Fattah har många goda minnen från sina sju år på SAK. Det han lyfter fram är en oväntad kram.
Abdul Fattah, 50 år, arbetade som fältarbetare i provinsen Balkh, med personer med funktionsnedsättning. Förutom lönen, som gjorde det möjligt för hans barn att få en utbildning, innebar jobbet också att han utvecklades professionellt, genom olika utbildningar.
Abdul Fattah arbetade bland annat som lärare åt Muhammad, ett barn med en intellektuell funktionsnedsättning. Vid ett tillfälle skulle han besöka Muhammad i hans hem för att kontrollera hans utveckling, och klev in i hemmet i sällskap av barnets far. Muhammad struntade i pappan och sprang fram för att ge Abdul Fattah en kram.
– Jag blev väldigt rörd. Jag betraktar mig som lyckligt lottad som haft möjlighet att bidra till SAKs uppdrag att stötta personer med funktionsnedsättning. Muhammads far var överraskad och sade att det visade vilken positiv inverkan SAK haft på Muhammads liv. Muhammad är bara ett exempel på alla de människor som fått högkvalitativt stöd av SAK.
– Jag hoppas att SAK kan återuppta sitt arbete med att stödja arbetet med de mest marginaliserade och utsatta grupperna som glöms bort, och vars familjer inte alltid bryr sig om dem.
Ashraf Amiry: ”Det bästa var att se människors framsteg”
Det bästa med jobbet var att se hur personer med funktionsnedsättning fick rehabilitering och stöd för att kunna försörja sig. Muhammad Ashraf Amiry saknar sitt arbete på SAK.
– Jag älskade verkligen mitt jobb, och varje dag har varit ett värdefullt minne för mig, berättar han.
Muhammad Ashraf Amiry började på SAK 2003. Han arbetade som fältarbetare på programmet för personer med funktionsnedsättning på SAKs regionkontor i Mazar-e Sharif. Han har känt oro för hur han ska kunna försörja sig, men han är också ledsen över alla personer som inte kunnat få hjälp sedan i våras.
Han berättar om Ahmad, som när han var nio år skadade sitt ben när husets vägg föll ihop. Hans familj hade inte råd att betala för sjukvård, vilket ledde till att han fick en permanent funktionsnedsättning. När SAK fick kontakt med honom kunde han få fysioterapi och hjälpmedel, så att han kunde gå i skolan.
När Ahmad avslutade klass 12 i skolan bad han om ett lån från SAK, och började köpa och sälja mobiltelefoner på marknaden i Mazar-e Sharif. Med den inkomsten kan han försörja sig och sin familj.
Sammanställning, bearbetning och översättning: Huma Hamta och Eva Kellström Froste