Erfanullah fick proteser – nu kan han springa igen
Erfanullah skadade sina ben och fötter svårt som tvååring. Efter behandling på SAKs center för personer med funktionsnedsättningar i Ghazni kan han nu både gå, springa och leka tack vare fotproteser.
När Erfanullah, 7 år, var liten föll han in i eldstaden hemma i Paktika och brände sig svårt. Värst drabbades benen och fötterna. Han berättar att han förut fick krypa på knäna.
– Mina knän och händer var fulla av skrapsår. Jag kunde inte leka med mina vänner. Jag var besviken och ledsen. Men sedan fick jag komma till SAKs ortopediska verkstad. Först var det fortfarande svårt att gå, men nu kan jag till och med springa och spela cricket med mina vänner. Jag är väldigt glad för det, säger han.
Direkt efter olyckan tog hans farbror honom till Pakistan för behandling där. När Erfanullah kom hem igen kunde han inte gå. Han hade fått kontrakturer: hans rörlighet i muskler och bindväv hade försämrats, och brännskadorna hade förstört hans fötter.
2021 kom han i kontakt med en fältarbetare från SAK som gav honom behandling i hemmet för att motverka kontrakturen. 2022 fick han sina första proteser, men han kunde inte gå särskilt bra med dem.
Ett år senare skickades han till SAKs ortopediska verkstad i Ghazni, och Marzia Alizadah, ortopedtekniker, gjorde proteser till honom.
– På grund av hans brännskador var hans ben mycket svaga, och hans hud känslig. Jag gjorde proteserna mjuka på insidan, så att han inte skulle känna smärta. Jag tränade med honom en hel dag. Vid slutet av dagen var jag säker på att han inte hade några problem med proteserna och jag blev så glad – även om jag också var trött av att ha gått hela dagen! När jag ser en flicka eller pojke som kan stå och gå tack vare min hjälp, gör det mig så nöjd och glad och jag känner mig inte längre trött, säger Marzia Alizadah.
Erfanullah längtar efter att börja skolan, och hoppas kunna bli läkare.
– Jag vill hjälpa barn som har funktionsnedsättningar likt mina att få proteser.
Zar Afshan arbetar på SAKs rehabiliteringscenter i Jalalabad sedan 2017, samma center där hon tidigare fick behandling.
– När jag var två år gav en oprofessionell läkare mig en spruta på fel ställe, vilket gjorde mitt högra ben delvis förlamat, berättar Zar Afshan, som nu är 42 år.
Som vuxen fick hon behandling och ett ortopediskt hjälpmedel för ben och fot av SAK.
– Om jag inte fått den hjälpen hade min situation varit mycket dålig nu, säger Zar Afshan.
Efter behandlingen kunde hon utbilda sig till fysioterapeut.
– Jag gör mitt bästa för att hjälpa personer med funktionsnedsättningar. Jag försörjer min familj och jag hoppas att mina barn också ska kunna studera och få ett yrke som är till nytta för samhället, säger hon.
Pak Mohammad från provinsen Nangarhar är där med sitt barnbarn Roman, 5 år, som får fysioterapi efter en medfödd skada.
– Vi var oroliga för honom. Vi har tagit honom till flera sjukhus för behandling, till och med i Pakistan, men utan resultat. Han kunde inte gå, hans fötter fungerade inte. När vi kom hit fick han ett ortopediskt hjälpmedel för fötterna och anklarna. Nu kan han gå, och vi känner oss mycket mer optimistiska för hans framtid.
– Jag är väldigt glad. Jag hoppas att jag ska kunna gå i skolan och bli läkare, säger Roman.
ISLAMUDDIN FARZAD
ZABIHULLAH SHINWARI