Behandlingshem ger hopp om normalt liv
På ett behandlingshem för narkotikamissbrukare i Ghazni finns plats för 50 personer. Jumadin och Muhammad är två av patienterna som vill bli av med missbruket.
– Nu har jag varit på det här centret i mer än 20 dagar och håller på att återhämta mig. Jag vill verkligen sluta med den här dåliga vanan och börja ett normalt liv, för jag har förrått inte bara mig själv utan min familj och mitt samhälle, säger Jumadin som är i 50-årsåldern och har använt droger i över halva sitt liv.
Zabihullah Saadat är chef på behandlingshemmet. Missbrukarna tas in under 45 dagar. De första 15 dagarna avgiftas de med hjälp av läkarbehandling. Sedan följer en månads rehabilitering där fokus är på rådgivning och samtal med läkare och psykologer.
– De flesta missbrukare mår psykiskt dåligt och behöver få prata om sina problem, och vi lyfter möjliga lösningar. Vi träffar också missbrukarens familj. Efter vistelsen följer centrets mobila team och socialarbetare upp den beroende under ett års tid, så att han inte återfaller, berättar Zabihullah Saadat.
Försöker hitta jobb
De vill hjälpa missbrukarna tillbaka till ett normalt liv, och försöker till exempel hitta ett passande jobb.
– De här metoderna ger resultat, men bara om den behandlade vill sluta och hans familj följer hälsopersonalens råd.
Det är bara män som får bo på behandlingshemmet, kvinnor hänvisas till Kabul. Men en del kvinnor kan komma som dagpatienter och få både mediciner och rådgivning.
Kunskapen om drogproblematiken är låg. Många familjer vet inte hur de ska hantera en familjemedlem med missbruk, vilket ökar risken för återfall.
– Vi lyckas med vår del av behandlingen, men när patienterna kommer ut i samhället finns det inte så mycket kunskap och stöd och resultatet kan bli att den beroende börjar med droger igen. Det finns patienter som vi behandlat både två och tre gånger och de fortsätter ta droger, av olika skäl, säger Zabihullah Saadat.
Han berättar att ungefär var tredje missbrukare uppger att han blivit beroende i Iran, och att de till och med har fått höra av de iranska arbetsgivarna att drogerna ökar energin och orken. En av dem är Jumadin. Han är gift och har sex barn, och han var migrant i Iran för ungefär 20 år sedan.
– Jag jobbade med att bygga en brunn. Det var väldigt hårt arbete och vi orkade nästan inte gräva i den kompakta marken. Vår arbetsgivare gav oss en substans som påminde om vete. Jag vet inte vad det var. Han sade att det ökar orken. Efter ett tag insåg jag att det var en drog och då var jag redan beroende. När jag sedan kom tillbaka till Afghanistan och blev bonde fortsatte jag att använda droger.
– När man blir beroende värker hela kroppen om man inte får tag i drogen. Det leder till att man tar droger om och om igen, trots att jag mycket väl visste att jag var på väg mot förgörelse, men jag hade ingen kontroll över mig själv. Må Gud skydda alla människor från den här dåliga vanan.
Innan han började med droger var han en mogen och självständig ung man, säger han. Hans liv var bra och han var respekterad i samhället.
Kom av fri vilja
Det är andra gången han får behandling på centret. Förra gången stötte han på problem som fick honom att börja med droger igen.
– Båda gångerna har jag kommit hit av egen fri vilja. Jag är helt inställd på att sluta den här gången. Jag vill starta ett nytt liv. Jag vill att mina två yngsta barn ska få utbildning och jag har ett litet lantbruk som jag vill ägna mig åt.
Muhammad är 29 år och ogift. Han slutade skolan i elfte klass på grund av dålig ekonomi. Ett tag drev han en butik, men den lades ner och han blev arbetslös.
– Så snart jag blev arbetslös började jag använda heroin, på grund av arbetslöshet och på grund av dåligt umgänge. Jag har varit missbrukare i sex år och jag har förlorat mitt värde i samhället.
– Vårt samhälle förstår inte att missbruk är en sjukdom. Jag är trött på att ha det så här och jag vill sluta använda droger.
Men Muhammad är orolig för framtiden.
– När jag lämnar det här stället har jag inget att göra. Jag är rädd för att bli beroende igen. Jag behöver någon, men jag har ingen, mina bröder har sina egna liv. Jag måste försöka rädda mig själv.
SAMMAR GUL SAMSOOR
SAKs regionkommunikatör i Ghazni
Läs fler artiklar ur temat:
Världsledande export och stort missbruk trots förbud