Talibanerna och utbildning
Hur ser ledande talibaner på utbildning för sina egna barn, framför allt för döttrarna?
En del talibaner i ledande ställning som sedan länge bott med sina familjer i Qatar och Pakistan har både söner och döttrar i skolan. Till och med på universitet.
Det framkommer i en rad intervjuer som Sabawoon Samim på Afghanistan Analyst Network gjort med talibaner. Det är en verklighet som talibanerna inte för fram offentligt.
Det moderna livet i städer som Islamabad, Karachi, Doha och Dubai verkar ha påverkat många talibanledare och äldre medlemmar i rörelsen. I den urbana miljön har de kunnat se fördelar med den moderna världen, vilket ledarna för den första talibanregimen (på 1990-talet) inte gjorde eftersom de så gott som inte hade någon egen erfarenhet av den världen.
Från att ha varit en rörelse som leddes av män som studerat på madrassas (religiösa skolor) eller som inte fått någon utbildning alls så har många av dagens ledarskap åtminstone fått en viss sekulär utbildning.
De flesta talibanledare som bott i Doha i Qatar har satt sina döttrar i skolan. Av 26 talibanledare i Qatar sände 25 sina barn till moderna skolor. Bara en sände sönerna till en madrassa.
En ledare som intervjuats berättar att hans söner och döttrar krävde att han skulle låta dom gå i skolan och han kände sig tvungen att låta dom göra det.
En del talibanledare och tjänstemän i Pakistan skickar sina döttrar till så kallade Iqra-skolor. Dessa har en läroplan som är en blandning av modern och religiös läroplan, men med ett bredare utbud av islamiska ämnen än den afghanska läroplanen.
En god kunskap om vad islam säger om utbildning och de rättigheter som lslam ger till kvinnor är viktigt i ett religiöst samhälle. Speciellt om staten säger sig vara muslimsk. En påläst muslim är inte så lätt att lura på reaktionära dogmer som att flickor inte skall gå i skolan eller att kvinnor inte skall arbeta.
Enligt profeten Muhammed är det alla människors plikt att skaffa sig kunskap. En av hans fruar var en affärskvinna som han var anställd av. Enligt traditionen besökte han den dåvarande drottningen av Saba. Han hade inga invändningar mot att landet hade en kvinnlig härskare.
Att profeten Muhammed inte hade några synpunkter på att Saba styrdes av en kvinna ledde till att högsta islamiska domstolen i Pakistan en gång för alla bestämt att det inte är något fel på att ha en kvinnlig president eller premiärminister i ett muslimskt land. När motståndare till Benazir Bhutto på 1980-talet försökte få valet av henne till premiärminister underkänt av religiösa skäl med motiveringen att en kvinna inte får styra ett muslimskt land, tog inte Pakistans högsta islamiska domstol upp fallet. Det hade redan avgjorts när Pakistan hade en kvinnlig presidentkandidat (Mohtama Fatima Jinna) 1994. Något för talibanerna att fundera på.
Trenden bland ledande talibaner att skicka döttrar till skolan är inte helt ny. När talibanerna hade makten förra gången skickade en del lokala talibaner sina döttrar till bland annat SAKs skolor. Dessutom gick det obekräftade rykten om att en del skickade sina döttrar till internatskolor i Pakistan.
Framtiden får utvisa hur mycket personlig erfarenhet av fördelarna med den moderna världen kan påverka det nya talibanstyret. Ett stort problem är alla de outbildade talibaner som har makt lokalt på många håll. De måste också övertygas på något sätt. Vartåt vinden blåser starkas är för tidigt att sia om. Vi får hoppas att förnuftets vindar blåser allt starkare på talibanerna.
Vi får inte glömma att det inte är så många år sedan som de flesta afghaner ansåg att flickor inte ska gå i skolan. Före kriget (drygt 40 år sedan) gick bara 1-3 procent av flickorna utanför urbana centra i skolan. Idag är det en självklarhet för de flesta afghaner att skicka sina döttrar till skolan.
”Det är vår kultur att flickor går i skolan till klass 5”, sa en gång en kvinna från den konservativa landsbygden till mig på SAKs sjukhus i Maidan Shahr i Wardak. Hon hade vuxit upp i ett flyktingläger i Pakistan på 1980-90-talen. Där ansågs det i motsatts till hur det var på den tiden i hennes hemtrakter att det är muslimskt att flickor går fem år i skolan.
Hade hon bott kvar i hembyn där det inte fanns någon skola hade hon troligtvis inte anset att det var enligt islam att dottern gick i skolan. Förändringens goda exempel behöver ofta upplevas. Då blir den för de flesta både självklar och ”islamisk”.
Under kriget, som ledde till talibanernas maktövertagandet i augusti förra året har det varit olika inställning och acceptans för flickskolor från talibanernas sida. Där lokalbefolkningen har krävt det har de oftast accepterat flickskolor.
Som situationen är nu har de statliga skolorna i vinterstängda områden öppnats upp till universitetsnivå för pojkar. Trots löfte om att även flickskolorna skulle öppna för flickor över klass 6 efter den afghanska nyårshelgen i slutet av mars, så har utbildningsministeriet beordrat att de skall hållas stängda tillsvidare.
Enligt en talesperson för utbildningsministeriet skall talibanernas ledarskap fatta ett slutgiltigt beslut i frågan. Det är brist på lärare och det rapporteras om låg undervisningskvalitet. Framför allt är det brist på kvinnliga lärare. Det är ett krav från talibanerna (och även många föräldrar) att flickor skall undervisas av kvinnor.
Börje Almqvist
Läs mer om attitydförändringar inom talibanernas ledarskap i Sabawoon Samims rapport: