”Lagen har skapat ett klimat av rädsla och osäkerhet”
Den nya morallagen har gjort livet ännu mer begränsat för de afghanska kvinnorna. Framför allt har den gjort dem räddare.
– Lagen innebär att kvinnor förlorat möjligheten att bestämma själva över sina egna val – kring utbildning, arbete och engagemang i samhället. Den har skapat ett klimat av rädsla och osäkerhet, som påverkar både vår fysiska och mentala hälsa. Jag har förlorat hoppet. Jag kan inte försvara mig själv och mina rättigheter, berättar en kvinna i provinsen Takhar.
Afghanistan-nytt har varit i kontakt med ett antal kvinnor i olika provinser och i Kabul för att höra hur situationen utvecklats med den nya lagen. Kvinnorna som bor i Kabul vittnar om en något större frihet, medan kvinnor från till exempel Bamiyan och Badakhshan lever med betydligt större begränsningar.
Rädslan är dock gemensam. Ingen av kvinnorna vill ha med sitt namn i tidningen.
Lagen om att främja dygd och förebygga osedlighet kom i somras och reglerar bland annat hur män och kvinnor ska klä sig. En mycket uppmärksammad del av lagen handlar om att även kvinnors röster anses privata och ska döljas i det offentliga.
Det ska handla om att kvinnor inte får höras sjunga, recitera poesi och tala offentligt, men den skrämmer kvinnor till tystnad även i andra sammanhang och tolkas olika i olika provinser. Till exempel är kvinnliga journalister på radio och tv förbjudna i vissa provinser, men inte i andra.
En kvinna från Badakhshan vittnar om hur moralpoliser som anser att en kvinna inte är tillräckligt täckt kan följa efter henne hem för att prata med en manlig släkting. Samtidigt berättar en kvinna från Kabul, som jobbar för kvinnors rättigheter, att hon och hennes kolleger kan gå till ekonomiministeriet och prata med män där i tjänsten.
Kvinnor får inte åka taxi utan en mahram men de får åka kollektivtrafik.
– Jag åkte hem från jobbet i bussen. En kvinna talade högt och skrattade. Då sa föraren till henne att vara tyst, berättar hon.
En kvinna i Herat, som tidigare uttalat sig i medier, har nu slutat göra det. Hon är rädd för konsekvenserna, säger hon.
En kvinna från Bamiyan berättar att moralpoliser ständigt kontrollerar att de är helt täckta. Hon tar också upp att det inte finns några lagliga processer för kvinnor. Eftersom kvinnor nu hindras att tala offentligt
blir det ännu svårare att lyfta problem som våld inom hemmet.
– Alla beslut fattas av män, för män, säger hon.
En 25-årig kvinna som arbetar i Kabul för en ideell organisation försörjer sin familj som bor i en annan provins. Hon vittnar om hur lagen innebär att kvinnorna begränsar sig själva, av rädsla. Hennes mamma blir rädd varje gång en ny regel meddelas på nyheterna. Hur ska hennes dotter kunna ta sig till sjukhus om hon blir sjuk, när hon inte har någon manlig släkting i Kabul. 25-åringen pratar fortfarande med manliga försäljare när hon handlar men är rädd att det en dag ska orsaka problem.
– Varje gång vi åker till kontoret och stoppas i en checkpoint säger chauffören till oss att inte prata eller skratta. Det känns som att någon håller strypgrepp och inte låter mig tala eller andas, säger hon.