Miljontals barn stängs ute från skolan
Miljoner barn i Afghanistan saknar i dag rätten till utbildning. Rapporteringen har ofta fokuserat på restriktioner som införts för flickor. Men även pojkars skolgång har försämrats under talibanerna.
Artikel 26 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna slår fast att ”var och en har rätt till utbildning”, men i Afghanistan är den rättigheten långt ifrån uppfylld.
– Afghanistan är det enda landet i världen som begränsar halva befolkningens möjlighet till utbildning. På lång och medellång sikt innebär det stora konsekvenser för landets mänskliga kapital. På kort sikt innebär det psykologiskt lidande för flickor över årskurs 6, säger Orzala Nemat, forskare vid avdelningen för asiatiska och afrikanska studier vid Londons universitet.
Hon fortsätter:
– Talibanerna menar att restriktionerna grundar sig på islam och sharia. Men skolförbudet har ingen förankring i det sociala och kulturella afghanska samhället, inte heller i islam.
Sedan talibanernas maktövertagande får flickor endast gå i skolan årskurs 1–6. Trots det har antalet barn som går i skolan ökat något under de facto-styret. Enligt en rapport från Världsbanken gick 68 procent av pojkarna och 60 procent av flickorna i skolan (årskurs 1–6) under perioden april till juni 2023.
Den förbättrade säkerheten i vissa tidigare utsatta områden nämns som en avgörande faktor för ökningen av antalet skolbarn. Räknat i siffror innebär det att mellan nio och tio miljoner barn går i skolor som drivs och finansieras av de facto-styret.
Cirka 600 000 barn går i de bybaserade skolor som drivits av internationella organisationer. Enligt ett beslut från de facto-styret förra sommaren ska de skolorna nationaliseras, och de håller nu på att överlämnas till lokala myndigheter eller organisationer.
Fem miljoner barn utan utbildning
FN beräknar att 5 miljoner barn i Afghanistan står utanför skolsystemet, de flesta av dem är flickor.
Under det förra talibanstyret (1996–2001) bedrev Orzala Nemat under några år undervisning i största hemlighet för flickor, som även den gången ställdes utanför landets utbildningssystem.
– Den här gången vet människor om att det finns alternativ, och många flickor och unga kvinnor är fast beslutna om att läsa vidare efter årskurs 6. Vi talar exempelvis om hemundervisning och onlinekurser, men det är inte lösningen på frågan. Efterfrågan är mycket högre än utbudet och dessutom är det svårt med internet och el, säger Orzala Nemat.
Det enda undantag hon känner till för kvinnor som vill utbilda sig till ett yrke är kortare barnmorskekurser som alltjämt är tillåtna.
Även i dag finns det aktivister som bedriver hemlig skolundervisning. En av dem är Wazhma Tokhi, som flydde Afghanistan efter talibanernas maktövertagande och nu lever i exil. Enligt Radio Free Europe har hennes organisation, Pohana Fund, etablerat ett nätverk på drygt 20 hemliga skolor för 1 000 tonårsflickor, främst i sydvästra Afghanistan.
– Om de bara ges möjligheten, törstar afghanska flickor och kvinnor efter utbildning, säger Wazhma Tokhi till Radio Free Europe.
Inte bara flickor drabbas av sämre undervisning
Men det är inte bara flickor som drabbats av försämrad skolundervisning. I en studie som människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) släppte i slutet av förra året, var det tydligt att även pojkars undervisning påverkats negativt av de facto-styrets nya skolregler. Exempelvis har alla kvinnliga lärare avskedats från pojkskolor och fysisk bestraffning har blivit vanligare.
– Pojkar hade många kvinnliga lärare tidigare som nu antingen inte ersatts, eller ersatts med okvalificerade lärare. Pojkarna vi intervjuade beskrev också hur de manliga lärarna bestraffade och förödmjukade dem inför klassen. Om de bryter mot klädkoden eller lyssnar på musik kan de, inför hela skolan, få håret avklippt eller bli slagna under fötterna, säger författaren till studien, Sahar Fetrat.
Flera av de intervjuade pojkarna uttryckte rädsla för att gå i skolan och mådde psykiskt dåligt.
– Pojkars utbildning är också en feministisk fråga. Med den utveckling som vi ser finns det en risk för att pojkar som går i skolan hjärntvättas med extremism. Språket som används är diskriminerande mot flickor och grundläggande mänskliga rättigheter. Bara det faktum att pojkar ser att de kan få en utbildning som inte flickor får, gör att de tror sig vara viktigare än flickor, säger Sahar Fetrat.
Vissa rapporter har antytt att talibanerna skulle kunna tänka sig att öppna religiösa madrassa, skolor som drivs av moskéer, för flickor i alla åldrar. Uppgifterna har inte gått att verifiera, inte heller vad den här typen av undervisning skulle innebära. Vare sig Orzala Nemat eller Sahar Fetrat tycker att det är en väg framåt.
– Madrassa har alltid funnits i Afghanistan som en form av mer informell skola, och på sina håll har det ibland varit det enda alternativet då säkerhetsläget gjort att vanliga skolor inte har fungerat. Jag har hört dem som anser att madrassa skulle kunna vara ett alternativ för flickors skolgång men jag tycker att den typen av diskussion är slöseri med tid. Flickor som går i årskurs 6 har en kunskapsnivå långt över den som undervisas i en madrassa, som bara ger en mycket grundläggande utbildning. Detta är ännu ett exempel på hur man talar om afghanska flickor utan att seriöst fundera på vad det skulle betyda för dem och deras möjligheter att utbilda sig, säger Sahar Fetrat.
Ändrad läroplan med ännu oklara följder
De facto-styret har aviserat en ändring av läroplanen och i januari i år meddelade man att den nu var genomförd.
– Utbildningsministeriet har ändrat läroplanen upp till årskurs 6. Några böcker vars innehåll stod i konflikt med våra muslimska traditioner och afghansk kultur har tagits bort, sade talespersonen för utbildningsministeriet, Mansour Ahmad Hamza, enligt den oberoende afghanska nyhetsbyrån Pajhwok.
Exakt vad detta kommer att innebära för undervisningen är för tidigt att säga. Redan tidigare har talibanledningen instruerat lärare att undervisningen ska ta en mer religiös inriktning. Sahar Fetrat på
HRW förklarar:
– Talibanerna har länge diskuterat en förändring av läroplanen. Det som är oroande är att vanliga skolor blir mer och mer lika en madrassa. Den religiösa undervisningen anses viktigare än andra ämnen. I en del provinser har sport, engelska och estetiska ämnen strukits från schemat. I andra områden har utbildade lärare avskedats och därför får eleverna ingen undervisning i dessa ämnen. Men det finns ingen enhetlig bild [av utvecklingen på landets skolor].
Amir Mansory som är expert på skolfrågor på SAK i Afghanistan säger att ett problem är att många barn i landet lever under väldigt speciella förhållanden som gör att de helt, eller delvis, missar undervisningen.
– Tidigare gjorde den bristande säkerheten att många barn inte gick i skolan. I dag handlar det mer om att barn som arbetar på dagarna tvingas hoppa av skolan. Det finns också seminomadiska folkgrupper som vandrar från område till område, deras barn går inte i skolan, säger han.
På grund av ökad fattigdom och hunger måste drygt en tredjedel av alla barn helt eller delvis arbeta för att hjälpa sina familjer med försörjningen, enligt en undersökning som Rädda Barnen presenterade i augusti 2023.
Stelbent utbildningssystem saknar anpassning
– Utbildningssystemet är väldigt stelbent och inte anpassat efter de förutsättningar som människor lever under. Jag skulle gärna se speciallösningar för dessa barn, exempelvis morgonundervisning för de barn som jobbar. Den typen av skolor skulle kunna stödjas av civilsamhällesorganisationer. Däremot är det utbildningsministeriets ansvar att sköta landets ”vanliga” skolor, säger Amir Mansory.
Det faktum att alla kvinnliga lärare blivit avskedade från pojkskolorna, är
en enorm utmaning, understryker Amir Mansory.
– Kvaliteten på den undervisning som ges är låg, och den var låg redan tidigare. Barn som går ut årskurs 3 har dålig skriv- och läsförståelse vilket gör att de inte kan ta till sig undervisningen i de påföljande klasserna. Trots att miljonstals dollar har lagts på lärarutbildningar har vi inte sett någon förändring, säger han.
Bristfällig undervisning i kombination med dåligt läromaterial resulterar i svaga elevprestationer. Amir Mansory hänvisar till en artikel som han skrev 2012 där han också tar upp ett annat problem: den ojämna fördelningen av skolor över landet, vilket är ett resultat av decennier av krig och oroligheter. Värst är det i landets sydvästra, västra och nordvästra provinser, med undantag för Herat.
I texten framhåller han att barn i vissa landsbygdsregioner har mycket långt till skolan, i andra områden finns i princip inga fungerande skolor alls. Resultatet är att en stor del av barnen inte får någon undervisning.
– Artikeln är mer än tio år gammal, men den är lika aktuell i dag, säger Amir Mansory.
GÖRREL ESPELUND
Frilansjournalist
Läs fler artiklar ur temat:
”Talibanerna kan inte stänga dörren till våra sinnen”
Oro för framtiden bland både pojkar och flickor