Bristen på utbildade märks i hela Afghanistan
Ett par miljoner afghaner beräknas ha lämnat landet sedan 2021. Hundratusentals av dem tillhörde den utbildade medelklassen.
Migration har varit en överlevnadsstrategi i Afghanistan sedan 1970-talet. Orsakerna har varierat men grundar sig i att människor känner osäkerhet inför framtiden. Det säger Hameed Hakimi, senior forskare vid den brittiska tankesmedjan Chatham House.
Han föddes i Afghanistan men kom till Storbritannien som barn och har studerat och forskat i folkomflyttningar under många år. Han är också medförfattare till rapporten Migration from Afghanistan under the Taliban, Implications and strategies in the neighbourhood and Europe, som publicerades i december 2021.
– Dagens migration drivs av en rad olika orsaker såsom en icke-fungerande ekonomi, osäkerhetsfaktorer, människorättsfrågor, säkerhetsaspekter och en brist på framtidstro. Allt sammantaget gör att folk söker sig bort, säger Hameed Hakimi.
Efter talibanernas fall 2001 blev staten den största arbetsgivaren. Direkt eller indirekt var drygt 1,5 miljoner människor offentligt anställda, enligt den före detta finansministern Omar Zakhilwals uppgifter till brittiska BBC. Det i sin tur innebar att omkring 10 miljoner afghaner var beroende av dessa arbetstillfällen eftersom de flesta lönearbetare i Afghanistan försörjer såväl den omedelbara som den utvidgade familjen, enligt rapporten om migrationen under talibanstyret.
Bistånd till staten ströps
När talibanerna återtog makten i augusti 2021 föll statsapparaten samman och det internationella biståndet som varit ryggraden i landets budget ströps. I en rapport som FN:s utvecklingsorgan UNDP släppte nyligen uppgav 77 procent av de tillfrågade att deras ekonomiska situation har förvärrats på grund av bristen på arbetstillfällen.
– Den lilla privata sektorn som fanns i landet har också kvävts. Dels beror det på att landet saknar ett fungerande bankväsende, dels så var den privata sektorn till stora delar knuten till den internationella närvaron, säger Hameed Hakimi.
UNDP uppskattar att 2,5 miljoner afghaner lämnade landet mellan 2021 och april 2022. Folkströmmarna tilltog i samband med talibanernas maktövertag i augusti 2021 och enbart under evakueringen i augusti flög USA ut omkring 124 000 afghaner.
Även om det inte finns någon statistik på vilka yrkesgrupper som lämnat Afghanistan, tyder det mesta på att många av dem tillhört landets utbildade massa. Det finns bedömare som anser att uttåget är ”irreparabelt”.
Weeda Mehran, direktör vid centret för internationella studier vid universitetet i Exeter, i Storbritannien, säger till Radio Free Europe:
– Det finns inga exakta siffror […] men en säker gissning är att det rör sig om hundratusentals. De var läkare, ingenjörer, jurister, människor med god ekonomi, utbildning och kunskap, som har haft råd att emigrera. Kompetensförlusten är en katastrof för Afghanistan.
Kommission för återflyttning
För att få afghaner i exil att flytta hem igen etablerade talibanledningen i maj 2022 en kommission som skulle verka för återflyttning. Man försäkrade före detta politiker och militärer att de skulle få skydd, och försökte locka akademiker och experter tillbaka till landet.
Få tros ha återvänt och många tvivlar på talibanernas ord. Rapporter från människorättsorganisationer vittnar i stället om att en del av dem som haft samröre med den tidigare regeringen utsatts för grova övergrepp, tortyr, godtyckliga gripanden och utomrättsliga avrättningar.
Kompetensförlust som uppstått sedan 2021 har inte kunnat täckas upp.
– Talibanerna vill ha sitt eget folk på ledande positioner i samhället men de kämpar med att få administrationen att fungera, säger Hameed Hakimi.
En av anledningarna är att många tjänstemän och administratörer har lämnat landet, en annan anledning är att inga kvinnor längre får arbeta kvar i administrationen.
– Även afghanska icke-statliga organisationer som jag har talat med har svårt att hitta utbildade personer att anställa. Den kompetenspool som fanns i Afghanistan tidigare är helt enkelt inte längre där, säger Hameed Hakimi.
Brist på lärare
Akademin är en annan sektor som förlorat hundratals anställda.
– När vi talar om att universiteten ska öppna och återuppta undervisningen, också för kvinnor, måste vi också diskutera vem som ska undervisa dem. Väldigt många akademiker har lämnat landet och universitet och högskolor har förlorat oerhört många lärare och professorer, säger Hameed Hakimi.
Många av de unga utbildade afghanerna arbetade hos organisationer som inte längre är aktiva i landet. De tidigare anställda som fick möjlighet att evakuera tog chansen.
Hälsosektorn har också drabbats hårt av Afghanistans brain drain. Enligt den oberoende afghanska nyhetsportalen Salam Watandar är det brist på sjukvårdspersonal, inklusive läkare och specialister. Det finns heller inte tillräckligt med sjukhussängar och de läkare som finns är ofta nyutexaminerade och saknar erfarenhet.
Uppskattningsvis har tiotusentals personer som arbetade inom hälso- och sjukvården evakuerats ut ur landet, enligt Voice of America. Tidigare utvecklingsframgångar på hälsoområdet riskerar nu att gå förlorade.
Ett exempel är mödradödligheten som under de senaste 20 åren sjunkit drastiskt. År 2000 hade landet den högsta mödradödligheten i världen med 1 346 döda kvinnor per 100 000 levande födda barn, enligt Världshälsoorganisationen (WHO). År 2020 var siffran nere i 620.
Tillgången till mödrahälsovård har nu minskat och det, i kombination med kompetensförlusten inom sjukvården och den ökade fattigdomen, bådar illa för barn- och mödrahälsan.
Barnmorskor lämnat
En barnmorska i Kabul som Afghanistan-Nytt talat med säger att de flesta av hennes tidigare kollegor lämnat landet.
– Förut arbetade jag för en internationell organisation. Många av dem som arbetade inom hälsosektorn är inte längre kvar. De stora sjukhusen saknar personal. För någon vecka sedan blev min lilla dotter sjuk. Hon hade diarré och feber. Det var nära att hon dog på grund av en feldiagnos, säger barnmorskan som vill förbli anonym.
Anledningen till att så många lämnat Afghanistan är enkel, anser hon. Alla restriktioner som talibanstyret lagt mot landets befolkning begränsar deras möjligheter.
– Om man inte kan fortsätta sin utbildning, eller om man förlorar sitt jobb och man vet att ens barn inte kommer att kunna få någon utbildning, då är man tvingad att flytta.
Om ett land saknar kunniga läkare, affärsmän och lärare, då finns heller ingen framtid, menar barnmorskan.
– Jag älskar mitt land men jag kan inte stanna. Mina barn kan inte fortsätta sina studier här. Som kvinna kan jag inte planera mitt liv. Jag kämpade hårt för min utbildning och mina döttrar drömmer om att bli läkare och ingenjör.
Flyr för döttrarnas skull
Hennes oro för döttrarnas utbildning avspeglar sig också i andra rapporter. I en intervju med nyhetskanalen France 24 säger Tamim Asey, en av grundarna till Institute for War and Peace Studies:
– Flickors utbildning är en tungt vägande anledning till att många afghaner väljer att flytta. Många av dem valde först att stanna för att de kände att landet behövde dem, nu försöker de desperat att lämna Afghanistan eftersom de tycker att deras systrar och döttrar är som fångar. De känner att de gjorde en missräkning.
De flesta afghaner som väljer att flytta kommer aldrig till Europa eller USA, utan stannar i exempelvis Turkiet, eller något av grannländerna Iran och Pakistan, påpekar Hameed Hakimi. Att ta sig över gränserna har den senaste tiden blivit betydligt svårare och mycket dyrare, men många drivs av den svåra situationen de befinner sig i, och gör allt för att komma bort.
– Det handlar exempelvis om män som stred tillsammans med de allierade styrkorna, men också om dem som arbetade på försvarsministeriet eller inrikesministeriet. Ett stort antal tjänstemän som inte evakuerades har lämnat Afghanistan för något av grannländerna, säger Hameed Hakimi.
Kompetensbristen som blivit en följd av att så många utbildade flytt gör att det är svårt att leverera grundläggande samhällsservice. Hameed Hakimi beskriver det som att utvecklingen gått i stå.
Utvecklingsarbete stannar av
Eftersom talibanledningen är under internationella sanktioner har det utvecklingsarbete som finansierades av internationella organisationer och det internationella biståndssystemet, och som gick via den afghanska staten, lagts på is.
Hameed Hakimi påpekar att det internationella bistånd som kanaliseras genom FN främst är avsett för att hantera den humanitära krisen i landet. Men det stora institutionella utvecklingsarbetet har avstannat.
– Om utvecklingsprojekten skulle återupptas skulle det bidra till att ingjuta ett visst förtroende och hopp bland vanliga afghaner. Det skulle visa att Afghanistan är ett land som är värt att leva i eftersom det inte är isolerat och det internationella samfundet är involverat på ett meningsfullt sätt. Om status quo består, finns det en risk att landets institutioner helt kommer att erodera, och om de försvinner kommer vi att stå inför en katastrof av en helt annan magnitud, säger Hameed Hakimi.
Läs fler artiklar ur temat:
Tungt beslut att lämna hemlandet