Barn
Vi kämpar för att alla barn i Afghanistan, oavsett kön eller funktionsnedsättning, ska få gå i skolan och att de ska känna till sina rättigheter.
Barnen är bland de mest utsatta
Mer än 40 procent av Afghanistans befolkning är under 15 år. De har låg kunskap om sina rättigheter och drabbas mest av både våld och fattigdom. Väpnade konflikter är inte bara ett direkt hot mot barnens liv och hälsa utan det begränsar även deras möjligheter till utbildning och sjukvård.
Afghanistan tillhör de länder i världen med högst barnadödlighet. Tusentals barn dör varje år av undernäring och svält. Fattigdomen gör att många tvingas arbeta i väldigt ung ålder, ofta på gator med hög risk att utsättas för fysiskt, emotionellt, ekonomiskt och sexuellt våld och människohandel.
Flickor är särskilt utsatta för attacker, hot, förbud och begränsningar. De har även sämre tillgång till skola och sjukvård än pojkar.
För att alla barn ska få möjlighet att gå i skolan bedriver Afghanistankommittén något som kallas bybaserad utbildning.
I väntan på en riktig skolbyggnad sker undervisningen ofta i enklare lokaler eller tält men ger ändå barnen på landsbygden den kunskap de behöver. En mur runt skolan är ofta önskvärd av familjerna, för en ökad säkerhet.
Vi har under tidigare regeringar samarbetat med och stärkt det offentliga skolväsendet i landet så att de kunnat erbjuda en bättre skolgång i skolmiljöer som alla kan ta del av.
Vi utbildar lärare och lärarutbildare och erbjuder även läkarundersökningar på skolan.
För oss är det självklart att alla ska ha lika rätt till bra utbildning. Därför har vi uppsökande verksamhet för att nå de mest utsatta barnen, och anpassar skolan till olika barns särskilda behov.
Barn som lever på flykt inom landet eller som har återvänt från grannländer, försöker vi inkludera i den ordinarie skolverksamheten vilket kräver en flexibilitet och möjlighet att anpassa skolans verksamhet i de fall som antalet elever ökar plötsligt.
Mobila skolor för barn i nomadfamiljer (kuchis). Numera lever många nomader bofasta, men en del flyttar fortfarande med sina djur beroende på årstiden. Då behöver barnen följa med, så skolorna bedrivs i tält med fasta skolstationer längs den väg som familjerna reser.
Flickor behöver ett särskilt stöd, då de ofta har sämre möjligheter till utbildning. Därför lägger vi extra mycket resurser på att få flickor att gå i skolan.
Även om flickor på en del håll i landet har möjlighet att gå i skolan i dag slutar många när de får mens eller när deras familjer anser att de är redo att gifta sig, vilket kan vara i unga år. För att se till att flickor kan fullfölja sin utbildning driver vi menshälsoprojekt som går ut på att utbilda lärare och informera elever och deras föräldrar om menstruation. Detta samtidigt som skolorna utrustas med hygieniska och trygga toaletter där de kan byta mensskydd som gör att flickor kan fortsätta i skolan även när de blivit äldre. Det gynnar även kvinnliga lärare.
Eftersom många flickor ändå slutar skolan i förtid erbjuder vi särskilda examensklasser där unga kvinnor, som hoppat av skolan, kan återuppta sin skolgång och slutföra sin grund- och gymnasieutbildning samtidigt som de ansvarar för hem och familj.
Stöd till barn med funktionsnedsättning börjar ofta med förberedande utbildningar för barn med nedsatt hörsel, syn eller intellektuell förmåga. Syftet är att de sedan ska kunna börja i en vanlig skolklass. Detta för att de ska lära sig att förhålla sig till samhället i övrigt när de blir äldre.
Utöver den vanliga läroplanen får barnen även undervisning i kommunikation, livs- och umgängesförmåga, teckenspråk och braille.