Barn i skolbänk

SAKs arbete för barns rättigheter

Nästan hälften av Afghanistans befolkning är under 15 år. Barnens position i samhället är svag. Våld och konflikter är ett stort hot deras möjligheter att utvecklas.

Barnen är en stor del av Afghanistans befolkning. De är också bokstavligen Afghanistans framtid. För att kunna medverka till att utveckla landet i en bättre riktning behöver de få sin rätt till en god grundutbildning tillgodosedd. Antalet barn som går i skolan och i synnerhet andelen flickor ökar.

Trots detta finns stora behov. Brist på skolor, dåligt utbildade lärare och bristfälliga skolböcker gör att barn inte kan gå i skolan eller att undervisningen inte ger nödvändiga kunskaper. Våldsamma konflikter och fattigdom för med sig att barn inte kan komma till skolan eller att de måste arbeta för att bidra till familjens försörjning.

En särskild utsatt grupp är barn med funktionsnedsättning. På grund av fördomar göms de många gånger undan och tillåts inte gå till skolan.  En annan grupp som missgynnas är barn i nomadfamiljer, som tidigare inte haft möjlighet att gå i skolan.

Rätt till utbildning

Trots att situationen förbättrats avsevärt de senaste åren uppskattar man att 40% av alla barn och unga i skolåldern i Afghanistan fortfarande inte går i skolan. Den undervisning som ges är också oftast undermålig. SAK driver så kallade byskolor på landsbygden, etablerade i svårtillgängliga områden utan statliga skolor.

På landsbygden måste barn tidigt bidra till försörjningen, vilket ofta leder till att de inte kan gå i skolan. Därför måste insatser ske inom flera områden samtidigt. Att förbättra människors försörjningsmöjligheter på landsbygden är lika viktigt som att öka medvetenheten hos föräldrar om vikten av att kunna läsa och skriva. Ett annat skäl till att föräldrar ibland inte låter barnen gå till skolan är att vägen dit ofta är både lång och osäker.

SAK fokuserar särskilt på flickors rätt till utbildning och antalet ökar. Av de cirka 69 000 barn som gick i SAK-stödda skolor under 2015 var ungefär 61 % flickor. Den stora andelen flickor i SAKs skolor är inte representativ för Afghanistan, utan ett resultat av SAKs ansträngningar att särskilt främja utbildning för framförallt flickor då de så ofta förnekas det.

Barn med funktionsnedsättning har ofta liten eller ingen tillgång till undervisning. Kunskapen om deras behov i undervisningen är låg, men SAK och andra organisationer arbetar för att de ska inkluderas i ordinarie undervisning, med samma rätt till utbildning som andra. En annan grupp som praktiskt taget har varit utestängda från undervisning är nomader. Deras livsstil har tidigare ansetts svår att förena med regelbunden skolgång. Men SAKs utbildning av lärare som själva är nomader har ökat antalet barn till nomader i skolan.