Utbildning

Trots att situationen har förbättrats betydligt under de senaste åren uppskattar man att 3,5 miljoner av alla barn och unga i skolåldern i Afghanistan fortfarande inte går i skolan. Kvaliten på undervisning är också ofta låg. I svårtillgängliga områden på landsbygden där det inte finns statliga skolor driver SAK så kallade byskolor.

På landsbygden måste barnen tidigt bidra till försörjningen. Det gör ofta att de inte kan gå i skolan, därför måste insatser ske inom flera områden samtidigt. Det är lika viktigt att förbättra människors möjligheter att försörja sig som att få  föräldrar att förstå hur viktigt det är att barn lär sig läsa och skriva. Ett annat skäl till att föräldrar ibland inte låter barnen gå till skolan är att vägen dit kan vara både lång och osäker.

Fokus på flickor

SAK fokuserar särskilt på flickors rätt till utbildning och antalet flickor som går i skolan ökar. Av de cirka 80 000 barn som gick i SAK-stödda skolor under 2017 var ungefär 58 % flickor. Den stora andelen flickor i SAKs skolor är inte representativ för Afghanistan, utan ett resultat av SAKs ansträngningar att särskilt främja utbildning för flickor.

Allas rätt till utbildning

Barn med funktionsnedsättning har ofta liten eller ingen tillgång till undervisning. Kunskapen om deras behov i undervisningen är låg, men SAK och andra organisationer arbetar för att de ska inkluderas i ordinarie undervisning, med samma rätt till utbildning som andra. En annan grupp som praktiskt taget har varit utestängda från undervisning är nomader. Deras livsstil har tidigare ansetts svår att förena med regelbunden skolgång. Men SAKs utbildning av lärare som själva är nomader har ökat antalet barn till nomader i skolan.

Skolor blir ofta utsatta för påtryckningar från beväpnade grupper som vill påverka läromedel och undervisningens innehåll, stoppa flickors skolgång eller ser skolorna som representanter för staten. Det gör det svårare att erbjuda barn den undervisning de har rätt till.

Byskolor och lärarfortbildning

Under 2017 arbetade SAK genom 600 lokala utbildningsråd, grupper som är ansvariga för utbildningen i sina byar. När vi etablerar en byskola innebär det att både SAK och lokalsamhället sätter undervisningen främst. Innan de riktiga lokalerna är på plats sker undervisningen ofta i hemmet, i moskén eller utomhus. Men oavsett om undervisningen sker utomhus eller i en nybyggd skola behöver kvaliteten säkerställas. Lärarna är för få och deras kunskapsnivå ofta för låg. Därför utbildar vi lärare både i ämneskunskap och pedagogik.

Barn med funktionsnedsättningar erbjuds förberedande utbildning på särskilda rehabiliterings- och utvecklingscentra innan de börjar i vanliga skolor. Det handlar både om fysiska hjälpmedel för att klara vardagen, men också om att bygga självförtroende och självkänsla hos barnen. I många fall lär de sig här också grunderna i att läsa, skriva och räkna.

Flickannex blir byskolor

I många år bedrev SAK utbildning för flickor i så kallade flickannex. Dessa fanns i områden där andra skolor saknades eller där blandad undervisning inte accepterade. Nu är dessa omvandlade till byskolor. Detta är ett steg mot att inte skilja mellan rätten till utbildning för flickor, pojkar, nomader eller barn med funktionsnedsättning.

Antalet barn i SAKs skolor har minskat under året. Det beror delvis på en större fokus på kvalitet och fortbildning och mindre användning av resurser till grundläggande skolgång. Men det beror också på till exempel på att vissa byklasser har tvingats att stänga på grund av säkerheten.

SAKs bidrag till förändring

Barn med funktionsnedsättningar integreras i SAKs skolor med ordinarie undervisning. Det leder till till bättre förståelse för barn med funktionsnedsättningar och deras rättigheter och förmågor. I provinsen Balkh har både lärare och föräldrar ställt krav på lokala myndigheter att anpassa och upplåta skolor även för barn med särskilda behov.

I lokalsamhället är en av utbildningsrådens främsta uppgifter att påverka lokala myndigheter att inse vikten av barnens rätt till utbildning. I till exempel Jalalabad skickade utbildningsråd under året 32 förfrågning om nyetableringar av skolor in till de provinsiella skolmyndigheterna. I Mazar-e Sharif tog myndigheter emot 50 liknande ansökningar och i Ghazni 28.

Ett annat exempel är ett distrikt i provinsen Samangan där stora delar av lokalsamhället krävde särskilda examensklasser för unga kvinnor som inte fått fullfölja sin gymnasieutbildning. Detta gällde också religiösa ledare som under fredagsbönen predikade om betydelsen för samhället av att flickor ges samma rätt till utbildning som pojkar.  

När talibanerna införde stränga restriktioner mot utbildning för flickor i provinsen Ghazni, inledde ett av utbildningsråden som stöds av SAK en dialog med den lokala talibanledaren, vilket resulterade i att undervisningen kunde fortsätta.

Utmaningar och problem

Den största utmaningen under året har varit det försämrade säkerhetsläget, som har påverkat både elever och personal. Stridigheter i Kunduz innebar att personalen från SAK som arbetar med att utveckla undervisningen inte kunde närvara och följa skolarbetet som planerat. För att följa upp den dagliga verksamheten rapporterade skolans lärare och lokala skolledare via mobiltelefon istället.  På grund av konflikten kunde bara 58 av 70 planerade nya skolbyggnader uppföras i provinsen.

Funktion, undervisningskvalitet och undervisningsmetoder undersöktes och bedömdes under året i nästan samtliga av SAsK byskolor. Baserat på resultatet av denna bedömning, slogs 95 klasser ihop med andra eller stängdes. Vidare avbröts 32 klasser till följd av säkerhetsproblem och påtryckningar från beväpnade grupper att upphöra med undervisningen för flickor.

SAKs byskolor behöver inte bara förses med lärare som har kompetens att undervisa barn med särskilda behov. Mycket få skolor har anpassats fysiskt för att möta de olika behov som barn med funktionsnedsättningar har.

Bättre läromedel behövs

Bra läromedel är viktiga för undervisningens kvalitet. Skolböckerna är ofta föråldrade och undermåliga, både i SAKs skolor och i andra. På vissa skolor saknas skolböcker helt. Redan 2008 fick det Afghanska utbildningsministeriet medel för att ta fram läromedel, men trots återkommande krav från SAK och andra organisationer har man ännu inte uppfyllt sina åtaganden. SAK kommer att fortsätta kräva att utbildningsministeriet agerar och under 2016 kommer SAK ingå i en större koordinerad grupp inom det civila samhället för starkare påtryckningarna på staten.

I enlighet med en motion vid SAKs årsmöte 2013 har SAK planerat en studie av könsroller i läromedel. Som ett led i SAKs påverkansarbete kommer resultaten från studien att lämnas till det afghanska utbildningsdepartementet som underlag i deras revidering av läromedel.