Staten har flera likheter med monarkin
Forskarna Robert Crews och Sari Kuovo beskriver den afghanska staten som ett bräckligt fasadbygge som hålls samman av nationalism och internationellt stöd. Exakt vad afghanerna kan förvänta sig av staten är oklart, men liksom under monarkin utgår makten från en person i Kabul. Utmaningen ligger i att tillåta en större rikedom av politiska idéer.
– Vilka förväntningar har du på staten i dag, Mohammed?
– Att jag blir tvungen att muta någon.
Konversationen är ett fiktivt påhitt av den amerikanska historikern Robert Crews för att illustrera afghanernas för väntningar på den afghanska staten. Robert Crews har forskat på den afghanska staten ur ett historiskt perspektiv och just korruption är något som de flesta afghaner i dag tar för givet.
– Det går inte att säga att den afghanska staten är misslyckad, men den är bräcklig eller svag och den lider definitivt av en legitimitetskris, säger han.
För en historiker är det lätt att dra paralleller mellan den afghanska staten av i dag och den afghanska stat som växte fram under monarkin under den första hälften av 1900-talet. Robert Crews beskriver hur USA efter talibanernas fall 2001 utgick från den statsmodell som rådde i Afghanistan före 1970-talets statskupp och senare Sovjetunionens invasion.
Idén var, enligt Robert Crews, att skapa en starkt centralstyrd stat med övertag för den pashtunska folkgruppen och stort beroende av utländska resurser.
– Men man begränsade den rikedom av politiska idéer som rådde under monarkin och raderade i princip den politiska utvecklingen under 1900-talets sista årtionden. Det är en utmaning i dag att hitta tillbaka till den idérikedom som rådde tidigare. Det finns inte riktigt en politisk vilja att låta folk delta i politiken. Varken partisystemet eller parlamentet tillåter det, vilket har skapat en grogrund för väpnat motstånd, säger Robert Crews.
Förutom den afghanska regeringen gör också talibanerna anspråk på statsapparaten. De kontrollerar redan flera av landets distrikt.
– Vi har också IS, lokala makthavare och internationella aktörer. Den afghanska staten kan i dag leverera viss grundläggande service, säkerhet och rättsskipning, men när armén ringer in ett flyganfall är det amerikanska attackflyg som utför räden. När folk söker sjukvård är det en utländsk organisation som levererar vården, säger Robert Crews.
Trots splittringen beskriver ändå Robert Crews den afghanska staten som större och mer närvarande än vad många kanske föreställer sig. Han påminner om det historiska perspektivet med en monark i Kabul, en stad som länge varit maktens centrum. I dag fyller president Ashraf Ghani, och tidigare Hamid Karzai, rollen som monarken i Kabul.
Det finns dessutom, enligt Robert Crews, en spirande nationalism som håller det bräckliga afghanska statsbygget samman som ett slags lim. När det afghanska cricketlandslaget går till VM i cricket jublar alla afghaner oavsett vilken folkgrupp de identifierar sig med. När afghaner dödas i sprängdåd visar de flesta afghaner solidaritet med offren, med brinnande ljus och afghanska flaggor.
– Utan det internationella samfundets stöd till den afghanska staten skulle inte ens den låga nivå av säkerhet som nu råder kunna upprätthållas. Inte heller skulle mycket av den mest grundläggande servicen som en stat förväntas sköta kunna genom föras. Det internationella samfundet spelar de facto en viktig stödfunktion för landets säkerhet och människors överlevnad, säger Sari Kouvo, jurist och chef för tankesmedjan Afghanistan Analysts Network.
Sari Kouvo har forskat om Afghanistan, bland annat vid universitetet i Göteborg, i många år. Hon beskriver det afghanska statsbygget som ett fragmenterat lager av traditioner, regler och idéer antagna av de radikalt olika regeringar som styrt Afghanistan de senaste 40-50 åren.
– Den afghanska staten bygger på mer eller mindre lyckade förhandlingar mellan olika parter. Om det gått 40 år sedan dagens väpnade konflikt startade så har de personer som under de här åren skaffat sig olika positioner i de statliga institutionerna blivit väldigt duktiga på att förhandla och navigera sig till olika maktpositioner. Ofta är det för egen eller sin egen grupps vinning. Ibland finns en större idé om att skapa en fungerande stat, säger Sari Kouvo.
Enligt Sari Kouvo har det utländska stöd som gått till statsbyggnadsprocessen skapat en yta av demokratiskt statsskick. En generation av tjänstemän och -kvinnor har gjort karriär inom de statliga institutionerna. De tvingas, enligt Sari Kouvo, arbeta parallellt med de många äldre traditioner och lojaliteter som fortfarande lever kvar. Därför finns det inom den afghanska staten inte någon enhetlig bild av vad staten förväntas göra, menar Sari Kouvo.
TEXT: Erik Halkjaer