Kriget är en utmaning men vi stänger inte skolan
I de områden i Afghanistan där krig pågår påverkas undervisningen. Det visar sig tydligt i byn Gunash i provinsen Kunduz, där strider har pågått från och till under de senaste två åren. Under den tiden har skolan tvingats stänga tre gånger, och vid de senaste stridigheterna blev skolbyggnaden helt förstörd.
Ännu finns faran där för eleverna. Striderna mellan regeringsstyrkor och talibaner pågår fortfarande i området, och befolkningen är orolig för att byn återigen ska drabbas. Situationen påverkar förstås både kvaliteten på undervisningen och hur eleverna mår.
Den landsbygdsskola som SAK driver här har blivit förstörd av beskjutning, och har även minerats av talibanerna. Undervisningen äger nu rum i en privat bostad vilket innebär att barnen i alla fall har en skola att gå till.– Jag hatar kriget. Det förstör våra barns möjligheter till utbildning. Det gör oss fattiga och dödar våra familjemedlemmar och släktingar, säger Said Juma Khan, en avledarna i det lokala byrådet i Gunash.
Han säger att han är orolig för att något ska hända hans barn, men att han liksom de andra i byn är angelägen om att undervisningen fortsätter.
– Alla föräldrar har kontakt med rektorn och lärarrådet. Vid minsta tecken på strider nära skolan tar föräldrarna sig dit för att sätta barnen i säkerhet.
Abdul Rahman är lärare på SAKs skola. Han säger att barnens framtid bygger på att de får undervisning av god kvalitet.
– Vår skola har fått stänga tre gånger, men vi kan inte tillåta att kriget stänger skolan helt. Vi ser det som en utmaning. Varje gång skolan har stängt försöker vi jobba ikapp de dagar som gått förlorade på grund av striderna, säger han.
Den senaste omgången strider bröt ut samma dag som skolan skulle ha examensprov. När striderna började på morgonen kallades föräldrarna till skolan för att hämta sina barn, och skolan stängdes. När den sista barngruppen lämnade skolan pågick striderna runt om.
– När vi kom tillbaka konstaterade vi att skolbyggnaden hade förstörts helt och att det inte längre gick att ha undervisning där, så vi fick flytta till ett privat hem, berättar Abdul Rahman.
Hamida, som går i sjätte klass, säger att den sista omgången strider var de värsta hon har upplevt.
– Men jag är i alla fall glad att alla mina klasskamrater överlevde och att ingen blev skadad. Jag hoppas att SAK fortsätter att hjälpa elever som drabbas av konflikten att kunna studera på säkra platser, för ingen av oss vill missa skolan, säger Hamida.
Khan Walli i fjärde klass säger att han var rädd när striderna startade, men att hans föräldrar tog honom till en säker plats dit också många av hans klasskamrater kom.
– När de kom kände jag mig tryggare, men när vi kom tillbaka till byn och såg att skolbyggnaden hade förstörts blev jag skräckslagen. Vår familj kan inte flytta någon annanstans eftersom min pappa har djur och en trädgårdsodling här. Så jag hoppas att SAK stannar kvar och stöder oss, säger Khan Walli.
Byn Gunash ligger sex kilometer från distriktets centralort. Byn har omkring 6 500 invånare –turkmener, pashtuner, uzbeker och tadzjiker som lever sida vid sida. De flesta lever av jordbruk. Männen arbetar utomhus, medan kvinnorna är hemma och väver mattor.