Hoppfullt när det afghanska kulturarvet återupplivas
Festivalen ”The Intangible – Art and Cultural Festival” i somras är en del av ansträngningarna för att stödja Afghanistans immateriella kulturarv. Det är goda nyheter för ett land som splittrats av intolerans och våldsam konflikt alldeles för länge.
Miniatyrmålningar från 1400-talet som berättar om profeten Josefs liv har fått nytt liv i animerad film. En dockteater berättar en kärlekssaga från början av förra seklet. En dokumentär om traditionella damhattar i Daikundi. Det är exempel på vad som visades på festivalen ”The Intangible – Art and Cultural Festival”som hölls i Kabul i palatset Qasr-e Chehel Sotun.
Festivalen markerade färdigställandet av den första treåriga fasen av Sidenvägens kulturella initiativ (SRCI, the Silc Road Cultural Intiative).
Festivalens presentationer var kalejdoskopiska. Mångfalden av konstprojekt som visades var resultatet av att SRCI beviljat bidrag till 32 enskilda utövare och små kulturorganisationer i elva provinser i fem regioner i Afghanistan.
Litteratur, fotografi, dokumentärer, kalligrafi, hantverk, folklore, dans och musik. De konstnärliga och kulturella verk som presenterades i festivalen såg vid första anblicken inte ut som om de hörde samman. Ändå är de kopplade till varandra eftersom de är en del av de senaste ansträngningarna för att återuppliva Afghanistans immateriella kulturarv – djupt rotade traditioner av konst och kultur. Unescos konvention 2003 för skydd av det immateriella kulturarvet definierar vad det handlar om.
Typiska uttryck för immateriellt kulturarv är enligt Unesco (FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur) till exempel muntliga traditioner och uttryck, scenkonst, ritualer, festliga evenemang och traditionellt hantverk.
Den 11 maj 2018 hade konventionen 178 statsparter, inklusive Afghanistan, som anslöt sig i mars 2009. För närvarande pågår tre kraftsamlingar för att utforska
och främja Afghanistans immateriella kulturarv. Det första är starten på den andra fasen av Silk Road Culture Initiative för de kommande tre åren. Enligt kulturspecialisten Amanullah Mojadidi på Aga Khan Trust for Culture (AKTC) kommer nästa fas att ha ett större fokus på att stärka de kreativa branscherna, främst konst och hantverk, hjälpa konstnärer och hantverkare att komma in i ekonomin genom designförbättring och att tillhandahålla onlineplattformar för att marknadsföra och göra verk tillgängliga för marknaden i och utanför Afghanistan.
För det andra har Unesco, Aga Khan Trust for Culture och kultur- och informationsdepartementet och ministeriet för information och kultur genomfört en undersökning om Afghanistans immateriella kulturarv. Uppgifterna skrivs nu ner inte bara för analys utan också för att utgöra grunden för en databas. En lista med immateriella kulturarv, så kallade element, krävs innan Afghanistan kan göra några nomineringar för att inkluderas på Unescos listor över immateriellt kulturarv.
Hittills har 122 länder nominerat och inkluderat 508 element i de två Unesco-listorna: listan över immateriellt kulturarv med behov av brådskande skydd och den representativa listan över mänsklighetens immateriella kulturarv.
För det tredje inrättar den afghanska regeringen en avdelning för immateriellt kulturarv på kulturdepartementet. Avdelningen ska fungera som centrum för alla immateriella kulturarvsinitiativ i Afghanistan, inklusive marknadsföring och forskning, och leda uppgiften att nominera afghanska ”element” för att inkluderas på Unescos listor.
Bortsett från nyårsfirandet Nawruz som flera länder, inklusive Afghanistan, gemensamt nominerade som ett immateriellt kulturarv har Afghanistan självt inte nominerat något. Samtidigt har grannländerna alla nominerat element.
Den långsamma utvecklingen i Afghanistan när det gäller att nominera element till Unesco visar bara på vikten av det arbete som utförs nu. Det är ett sätt för Afghanistan att presentera sitt immateriella kulturarv på världsscenen efter att på ett mer avgörande sätt ha börjat förstå, uppskatta och återuppliva arvet. Enligt Mojadidi finns det många saker som kulturdepartementet i samråd med artister, aktivister och samhällen kan nominera: den traditionella dansen Attan är utan tvekan en sådan. Andra saker kan vara vackra folkliga arkitekturtekniker, det traditionella musikinstrumentet rubab, hästsporten buzkashi, träsnideri från Nuristan, Kandahari och andra typer av broderier, kaftar bazi (sport med flygande duvor) drakstrider och speciella typer av mattvävning.
Dessa nya ansträngningar för att främja Afghanistans immateriella kulturarv avslöjar minst tre saker. För det första ger de oss insikter om mångfalden och rikedomen i konst och kultur i det förflutna och samtida Afghanistan, vilket vanligtvis går obemärkt förbi och inte uppskattas. För det andra visar de på de små men betydande ansträngningar som görs av en ny generation afghanska konstnärer och hantverkare för att återuppliva, bevara och visa den konstnärliga och kulturella mångfalden. För det tredje ger de oss ett litet gott budskap. Inte för att Afghanistan snart kan komma in på Unescos listor, utan för att det pekar på de goda, olika och toleranta levande traditioner som hjälper till att binda samman oss alla som människor.
Text: Said Reza Kazemi, Afghanistan Analysts Network
Översättning och redigering: Eva Kellström Froste