Hon drev på för flickor i skolan

Hanneke Kouwenberg engagerade sig i den holländska Afghanistankommittén. Hon fick frågan om hon ville åka till Afghanistan och delta i en hjälpmission. Hon tog chansen.

På den tiden hade de med sig kontanter, ”cash for food”. Att köpa varor i Pakistan och transportera dem var opraktiskt och behoven olika. Resorna genomfördes med hjälp av den afghanska motståndsrörelsen, till fots och med hästar och åsnor.

I Peshawar i Pakistan kom Hanneke Kouwenberg i kontakt med SAK. Där fick hon 1985 erbjudande att jobba på Afghanistan Education Committee, som var en del av SAKs verksamhet.

Efterfrågan för stöd till skolor var stor. Hanneke Kouwenberg och hennes kollegor diskuterade hur de skulle kunna säkerställa att även flickor fick gå i skolan. När kontakterna i Afghanistan rapporterade om hur det gått med skolorna ville de ofta starta fler skolor.

– Då sade vi att vi har bara pengar kvar till flickskolor i vår budget.

Tveksamhet till flickors utbildning vändes

Till en början var afghanerna tveksamma men efter att diskuterat hemma i byarna kom de tillbaka och var beredda att starta utbildning för flickor också.

– Och här var vi ganska tuffa. Skulle vi komma på att det till exempel ändå skulle vara pojkskolor då skulle SAK kapa allt samarbete med dem.

– Jag hade en diskussion med en lokal befälhavare. Han sade att det där med flickskolor var väldigt tveksamt. Jag frågade honom: Om din fru eller dina döttrar blir sjuka och du behöver ta dem till en läkare, vem vill du helst ska behandla dem, en kvinna eller en man? Var tror du kvinnliga läkare kommer från? De behöver börja i klass 1! Det blev en del bra flickskolor där, som gjorde att han steg i anseendet hos befolkningen. Det i sig självt resulterade i att flera andra blev intresserade av att öppna flickskolor, berättar Hanneke Kouwenberg.

Engagemanget för Afghanistan fortsätter – i SAK

Efter många år utomlands kom hon till Viken 2007 och då engagerade hon sig i lokalföreningen i Lund.

– Afghanistan och afghanerna har blivit en stor del av mig och min familjs liv. Vi har delat sorg och glädje och många av mina vänner är kvar. De ska kunna lita på att det finns människor här som uppmärksammar dem och vad SAK gör i Afghanistan.

Eve Kellström Froste
Redaktör Afghanistan-nytt