De som tar emot
Johan Stuube är i grunden industrielektriker och automationstekniker. Men sedan början av november är han istället skiftledare på kvällarna vid ett ankomstboende för ensamkommande minderåriga i en av Stockholms kranskommuner. Där bor runt 50 afghanska pojkar.
Ankomstboendet är inrymt i före detta förskolelokaler, som annars skulle ha rivits, och ligger en bra bit ut från storstan. Här finns personal som tar emot, tar om hand, lagar mat, plåstrar om och visar tillrätta. En svensklärare kommer varje dag när övrig skolverksamhet tillåter och ger en introduktion till svenska språket. Att en tidigare industrielektriker hamnar på ett ankomstboende var lite av en slump. Johan Stuube känner personligen boendets platschef, och eftersom Johan slutat på sitt tidigare jobb fick han frågan om att vara med om detta. Johan hade också jobbat en del med ungdomar i föräldrarollen tidigare, med bland annat nattvandringar. – Jag tyckte arbetet lät intressant och utvecklande, hade också tidigare funderat på att byta bana och då tänkt på skolvärlden. Så det här blir en erfarenhet, och det kändes också som en möjlighet att göra skillnad i det som pågår i Sverige just nu, säger Johan. Ankomstboendet inrättades hastigt efter förfrågan från Stockholms stad, som på grund av den stora mängden ankommande sökte runt om i länet efter kompletterande boenden. Johan Stuube började omgående. Medan vi pratar ringer telefonen flera gånger. Det är socialtjänsten i Stockholm som meddelar att några nya pojkar är på ingång, eller en mottagande socialförvaltning som meddelar om en placering för några av de pojkar som nu vistas här. De sover på tältsängar i olika rum, som personalen gett namn som Solen, Månen och dylikt, och satt upp bilder för tillsammans med orden. I andra rum kan de se på teve, umgås, spela spel. De flesta talar ingen eller mycket bristfällig engelska, bara något av språken dari eller pashtu. Men i personalen finns flera personer med egna rötter i antingen Afghanistan eller Iran, och dessa hjälper förutom med kommunikationen när ingen tolk finns att tillgå.
Många berättelser
Johan får ta del av många olika berättelser. En kille hade förlorat sin pappa i Afghanistan och hans mamma tog med honom och systern till Pakistan, men sedan sagt åt sonen att resa vidare. En annan kom från Ghazni där pappan blivit tvångsrekryterad av talibanerna. När pojken hindrades i en vägspärr från att ta sig hem ringde han mamman, som sade att han måste fly. Han lånade pengar och tog sig hela vägen hit. – Hur de tar sig hit är inte alltid helt klart, de vet ofta inte i vilka länder de varit på vägen, berättar Johan Stuube. Personalen vid ankomstboendet engagerar sig i de unga flyktingarna. Till exempel tog de en dag med sig 34 av pojkarna i en buss till Migrationsverket i Solna för registrering, där de fick göra sina asylansökningar, med fingeravtryck och personuppgifter.
Tröstar på kvällarna
Johan Stuube kände en del oro för att jobbet skulle bli tufft på ett psykiskt plan eftersom han insåg att många av killarna varit med om mycket och kan vara traumatiserade. Och det blir en del trösta och ta hand om på kvällarna när ljuset släckts. – Ja, de blir ledsna ibland och vill prata. Den killen som skickats iväg från Pakistan av sin mamma var väldigt ledsen, där fick en psykolog ta över. Men i stora drag har det gått bra att hantera. Han känner också stort hopp för många av pojkarna, bara de kan ta sig förbi de första besvärliga hindren. Hemma i Afghanistan finns många konflikter, men här verkar de känna att de sitter i samma båt och är främst afghaner. De vill lära sig mycket, en del sitter på kvällarna och pluggar. – När svenskläraren kommer är det fullt i rummet! Hon föreslog rast för att lufta rummet, men ingen ville ta rast… berättar Johan Stuube. Vad man ska tro om framtiden när det gäller Sveriges flyktingmottagning nu, törs inte Johan sia om. De nya reglerna som infördes 24 november oroar förstås. Men det han har sett i det lilla samhället, där ankomstboendet inrättades så hastigt, gick från oro för negativa reaktioner från de omkringboende till positiv överraskning. – Ungar från fritidsgården kommer och säger att de vill baka till våra killar, gamla tanter kommer med klädkassar och ringer på och undrar om vi behöver något. De negativa har inte synts till, säger Johan Stuube.
Artikeln kommer från Afghanistan-nytt #4 2015
Afghanistan-nytt är Svenska Afghanistankommitténs medlemstidning, som skickas ut till våra medlemmar och månadsgivare.