Afghanska kvinnors framtid står på spel

När talibanerna tog över makten i Afghanistan 1996 förbjöds kvinnor, med vissa undantag, att arbeta utanför hemmet, många flickskolor stängdes och den fruktade moralpolisen krävde att kvinnor bar det heltäckande plagget burka utanför hemmet.

Sedan talibanregimen störtades år 2001 har rörelsens ledarskap förändrat sin retorik vad gäller kvinnors rättigheter. I ett uttalande i juni 2021 upprepade mulla Abdul Ghani Baradar, talibanernas chefsförhandlare i fredssamtalen och nu vice premiärminister, att talibanerna är fast beslutna att tillgodose alla medborgares rättigheter, oavsett om de är män eller kvinnor, i enlighet med islams regelverk och det afghanska samhällets traditioner. Han sade också att  det ska finnas möjligheter för kvinnor att arbeta och utbilda sig. Dessa budskap  upprepades när talibanerna i augusti tog makten.

Men vad det betyder i praktiken har varit oklart. Många ställer sig frågande till om talibanernas kvinnosyn verkligen har förändrats, och talibanernas första tid vid makten tyder inte på det. Talibanerna hade utlovat ett inkluderande styre men när de presenterade vad som beskrevs som ett övergångsstyre bestod det av veteraner ur talibanernas kärna, med liten etnisk bredd och utan kvinnor.

Strikt tolkning

Klas Bjurström, senior strategisk rådgivare på SAK, tolkar det som att  talibanerna kommer att fortsätta ha sin egen strikta tolkning av kvinnors rättigheter och möjligheter i samhället, även om retoriken låter påskina något annat.

– Om inte den moderata delen av rörelsen helt utmanövreras kommer det att vara svårt för talibanerna att backa helt från att kvinnor ska kunna utbildas och arbeta, men införs regler om separat undervisning och kvinnliga lärare får det stor betydelse för möjligheterna i praktiken.

Han påpekar att det inte bara är talibanerna som är ansvariga för att kvinnor diskrimineras i Afghanistan, de är bland de mest diskriminerade i världen.

– Men vi och många andra har kämpat för att få in fler kvinnor i yrkeslivet,
inte bara för att det är rätt utan för att de behövs. Om talibanerna sätter upp regler om anpassade arbetsplatser och skolor minskar incitamentet att anställa kvinnor och då minskar också incitamentet att utbilda sig. Det hindrar inte bara kvinnor i dag utan även dem som skulle ha arbetat i framtiden.

Patricia Gossman, biträdande Asienchef för Human Rights Watch, ser talibanerna som ett allvarligt hot mot kvinnors rättigheter, men påpekar att det
även gäller andra krafter i det afghanska samhället. Hon menar att frågan om
huruvida talibanerna har förändrats är missriktad.

– Det som har förändrats är Afghanistan, främst på grund av förbättrade kommunikationsvägar, utbildning, hur medielandskapet omvandlats och samspelet med andra länder. Afghanistan var ganska isolerat på 1990-talet, säger hon.

– Dessutom har kvinnor – i synnerhet i städerna – haft tillgång till utbildning i större omfattning än någonsin tidigare. Kvinnor har kunnat studera på  universitet och kunnat arbeta som till exempel advokater, domare och läkare,  samtidigt som de fortfarande har ställts inför diskriminering diskriminering och andra hinder. Men nu är allt det i farozonen eftersom talibanerna fortsätter att vara fokuserade på att begränsa utbildning och ännu inte har gjort tydligt vilka planer de har bortom sin politik och praktik från förr.

Mer kontakt med omvärlden

Talibanerna har anpassat sig till de senaste 20 årens förändringar i varierande grad, enligt Patricia Gossman.

– De har mer kontakt med omvärlden och har sett hur viktigt det är att få internationellt erkännande. Men anledningen till försöket till en politisk förhandlingslösning var inte att talibanerna har förändrats utan att de har varit mer framgångsrika på slagfältet. När de nu har makten, är frågan om  talibanerna kan regera på ett sätt som faktiskt tar hänsyn till folkets behov och i enlighet med internationell lag. De tidiga tecknen är mycket oroande,  samtidigt som landet är på väg in i ekonomisk katastrof.

Klas Bjurström påpekar att det är sannolikt att talibanernas maktövertagande kommer att innebära störst förändring för kvinnor i städerna. På landsbygden lever många kvinnor redan strikt traditionellt med omfattande social kontroll.  SAKs erfarenhet är också att talibaner på landsbygden kan vara mer pragmatiska. Kvinnor på landsbygden kommer kanske främst att påverkas genom att deras möjligheter att få tillgång till samhällsservice, som vård, minskar om talibanerna inför regler om att kvinnor inte får röra sig utanför hemmet utan en manlig anhörig och om de inför en strikt könssegregering även när det gäller sjukvården. Det skulle innebära en mycket stor utmaning när det gäller kvinnors tillgång till sjukvård, säger Klas Bjurström.

Situationen för kvinnor i de områden som talibanerna redan före  maktövertagandetkontrollerade ger en splittrad bild av vad som kan vara att vänta. Officiellt är talibanerna positivt inställda till att flickor går i skolan och accepterar att flickor och pojkar går i samma klass och undervisas av samma lärare upp till puberteten Talibanernas centrala ledarskap menade också, före maktövertagandet, att det heller inte finns några hinder för att tonårsflickor går i skolan, så länge de undervisas i separata skolor, av kvinnliga lärare, och eleverna kan ta sig till och från skolan under säkra förhållanden.

Svårt uppfylla krav

Men eftersom det råder stor brist både på skolbyggnader och kvinnliga lärare
är kraven svåra att uppfylla. I praktiken har de allra flesta flickors skolgång i talibankontrollerade områden avslutats någon gång mellan årskurs fyra och sex. Efter maktövertagandet stängdes all undervisning från årskurs sju officiellt ner i väntan på nya förhållningsregler.

Talibanernas förhållningssätt till yngre flickors utbildning varierar kraftigt i olika delar av landet och speglar bland annat lokala talibanledares hållning.

Detsamma gäller kvinnors rörelsefrihet lokalt. Talibanernas motstånd mot att kvinnor deltar i aktiviteter utanför hemmet märktes före maktövertagandet i hur de såg på SAKs yrkesutbildning för kvinnor. I talibankontrollerade områden tilläts program för att göra kvinnor ekonomiskt självförsörjande endast om arbetet kunde utföras i hemmet, till exempel tvåltillverkning.

SAK brukar lyfta fram att dagens Afghanistan är ett helt annat land än för 20
år sedan, men frågan är vad det har för betydelse nu. De afghanska kvinnor som Afghanistan-nytt intervjuat (se separata artiklar) hyser föga hopp. Men Klas Bjurström menar att det har betydelse.

– Jag tror genuint att det spelar roll att det bokstavligt talat är andra människor i landet nu än för 20 år sedan – hälften av Afghanistans befolkning var inte födda då. När miljontals människor har andra behov och förväntningar på lite bättre framtidsutsikter så är det svårare att hålla dem i schack.

EVA KELLSTRÖM FROSTE
Redaktör

CAJSA WIKSTRÖM
Pressekreterare

Övriga artiklar i temat:

Kvinnoaktivist med koranen som redskap

”Kvinnors självförtroende har tagits ifrån dem”

Fyra röster: ”Vi vill ha ett jämställt liv”