Mänskliga rättigheter efter talibanernas maktövertagande, UNAMA rapporterar
Vad har hänt med de mänskliga rättigheterna, framförallt kvinnors och flickors rättigheter efter talibanernas maktövertagande den 15 augusti förra året?
UNAMA (FN:s samordningsorgan i Afghanistan) har publicerat sin första rapport om talibanernas inskränkningar av mänskliga rättigheter efter maktövertagandet.
UNAMA anger bland annat godtyckliga fängslanden (178 personer), misshandel och tortyr av medlemmar i den förra regimens säkerhetsstyrkor och tjänstemän (56 fall) och summariska avrättningar (160 personer). Även personer som misstänks för samröre med motståndsrörelsen mot talibanerna har godtyckligt avrättats (18 personer), tortyr och misshandel (54 fall) och godtyckliga fängslanden (113 fall).
Det är framför allt talibanernas säkerhetsdirektorat och polis som UNAMA pekar ut för brott mot mänskliga rättigheter.
Erosion av kvinnors och flickors rättigheter
Den allvarligaste försämringen av mänskliga rättigheter är vad UNAMA kallar erosionen av kvinnors och flickors rättigheter, att de inte fullt ut får ta del av utbildning, arbetsliv och delta i det offentliga livet. Strikta, men ofta vaga regler för hur kvinnor skall klä sig och könssegregering utanför hemmet/familjen har införts. I vissa fall har kvinnor helt berövats sina rättigheter. Till exempel hålls de statliga skolorna fortfarande stängda för flickor över klas 6, trots löften om motsatsen.
På den privata sidan fortsätter utbildning av flickor över klass sex. Bland annat fortsätter Svenska Afghanistankommitténs skolor att undervisa flickor över klass 6. Även möjligheten för offer för könsbaserat våld att få rättvisa har begränsats. Det var inte bra under den förra regimen heller, men det har blivit en allvarlig försämring.
Även om de värsta farhågorna inte besannats om att talibanerna skulle vara lika illa som förra gången de hade makten (1996-2001) så är inskränkningarna av kvinnor rättigheter som rapporterats om i media och som UNAMA har dokumenterat mycket lillavarslande.
Svårt för kvinnor att arbeta
Möjligheter för kvinnor att arbeta har minskat. Minskningen av anställningar är framför allt i städerna eftersom de flesta kvinnor på landet, liksom många män, arbetar inom det egna familjejordbruket och har därför inte någon anställning.
De flesta statligt anställda kvinnor har blivit tillsagda att stanna hemma, men finns kvar inom sjukvård, utbildning och viss annan myndighetsutövning.
Inom företagandet finns det fortfarande kvinnoledda företag, varav cirka 2 500 företag fick stöd från FN:s utvecklingsprogram UNDP så sent som i början av juni.
Begränsningar av kvinnors utbildning och rörelsefrihet
Det som drabbar kvinnor och flickor hårdast är begränsningarna inom den statliga utbildningen och deras rörelsefrihet och att de måste ha en manlig eskort (Mahram) när de vistas utanför hemmet. Hur det blir med den saken i praktiken får framtiden utvisa. Under förra talibanstyret var tusentals kvinnor varje dag ute på gatorna, ensamma eller tillsammans eller med en liten pojke i sällskap som med lite god vilja kunde anses tillräckligt gammal för att föreställa en Mahram. Vi får inte glömma att afghaner är ett olydigt folk som inte kommenderas hur som helst vare sig de är män eller kvinnor.
Kvinnor skall inte vara utomhus ” om det inte är nödvändigt” och skall vara täckta när de är utomhus. Hur täckta råder det en viss förvirring om.
Det finns inga kvinnor i beslutande organ vare sig på nationell eller lokal nivå.
Trots att talibanerna har förbundit sig att skydda mänskliga rättigheter och har gett de tidigare säkerhetsstyrkorna amnesti har de gjort sig skyldiga till en mängd övergrepp som drabbat tidigare medlemmar i styrkorna.
Opposition förhindras
Talibanerna har minskat/begränsat möjligheter till opposition genom att slå ned på protester, hotat och fängslat människorättsförsvarare, som i vissa fall misshandlats, infört begränsningar för media, godtyckligt fängslat och hotat journalister, Rädsla för de nya makthavarna har i många fall lett till självcensur. Andra media har flyttat medarbetare utomlands och publicerar dem online.
Journalister och mediaarbetare har drabbats av människoövergrepp (173 personer, varav de flesta från talibanernas sida). Det handlar om godtyckliga fängslanden, misshandel, hot mm. 6 journalister har dödats varav 5 som dödats av ISIS.
En stor del av den för regionen tidigare ovanligt fria pressen har försvunnit på grund av ekonomiska problem. Utländskt stöd har försvunnit liksom annonser som många media var beroende av. En del riktigt bra media finns kvar som till exempel Tolonews, Khaama Press och Salam Watandar. Väl värda att följa och de finns på engelska på nätet.
Enligt UNAMA verkar talibanerna försöka leva upp till sina skyldigheter för hur fångar skall behandlas, men finansiella problem resulterar ibland i att fångar får för lite mat, bristande sjukvård och möjligheter till personlig hygien, liksom möjlighet till yrkesutbildning och träning, vilket tidigare finansierats av det internationella samfundet, som stoppat stödet.
UNAMA konstaterar att det skett en signifikant minskning av det väpnade våldet under perioden 15 augusti 2021 och mitten av juni i år. De flesta civila offer (totalt 700 döda och 1 406 skadade) har fallit offer för riktade attacker från talibanernas fiende ISKP (Islamiska Staten i Khorasanprovinsen) som attackerat etniska och religiösa minoriteter och platser där dessa går i skolan, utövar sin religion eller rör sig i samhället. Av de dödade är 37 kvinnor och 159 barn. Av de skadade är 51 kvinnor och 282 barn.
Börje Almqvist
Läs mer i UNAMA:s rapport här:https://unama.unmissions.org/un-releases-report-human-rights-afghanistan-taliban-takeover
Läs mer av Börje Almqvist här: https://sak.se/kategori/borje-almqvist/