Konst i retur – två unika konstutställningar i Afghanistan
För första gången på hundratals år finns en del av Afghanistans ovärderliga kulturarv i förskingringen att se i hemlandet. Nu visas två stora helt unika miniatyrmålningsutställningar i Kabul och Herat.
Miniatyrmålningarna är från perioden 1400-talet fram till 1600-talet och har skapats vid eller har sina rötter i den berömda Heratskolan på 1400-talet och visas som uppförstorade fotografier. Målningarna skapades i städerna Herat och Kabul i Afghanistan och i Delhi, Agra Lahore, Istanbul, Bagdad och Tabriz.
Herat utställningen invigdes i slutet av förra året i stadens historiska citadell, som ursprungligen tros ha byggts av Alexander den Store år 330 före vår tidräkning. Den andra utställningen öppnade i mars i drottningpaviljongen i Baburs trädgård (Bagh-e Babur) i Kabul.
Det är närmare ett par hundra miniatyrmålningar, illustrationer från dåtidens viktigaste böcker som Firdawsî’s Shâh-Nâma (kungarnas bok), som finns tillgängliga för allmänheten. För att se miniatyrmålningarna klicka på länken: http://afghanistanmedievalart.com/
Den förste moghulkejsaren Baburs trädgård är en passande plats för Kabulutställningen. Dess historia går tillbaka till tidigt 1500-tal och den förste moghulkejsaren Babur är begravd där. Babur var en stor beundrare av miniatyrmåleriet och hans son Humayun bildade miniatyrmåleriets mest kända skola – moghulskolan i Delhi.
Trädgården, som egentligen är en stor park, är en grönskande oas mitt i staden med många gamla kulturbyggnader. Byggnaderna liksom den stora trädgården restaurerades av Aga Khan Trust for Culture i början av 2000-talet. Den blev delvis förstörd under inbördeskriget på 1990-talet. Restaureringen är en stor succé och trädgården hade över en miljon besökare 2016.
Att den första utställningen öppnade i Herat är passande. På tidigt 1400-tal blev Herat, timuridernas huvudstad, Asiens dåvarande motsvarighet till mediciernas Florence med ett avgörande inflytande på konst och kultur inom den muslimska världen.
Diktare och konstnärer fick utveckla sin skaparkraft och stöddes och uppmuntrades av timuridfurstarna. Miniatyrmåleriet som etablerad konstform grundlades. Mosaiken utvecklades, liksom metallarbetarkonsten. De monumentala byggnaderna pryddes av de största mästarna och deras hantverkare.
Herat har under historiens gång legat på erövrarnas huvudstråk. Staden har bland annat ödelagts av de stora förstörarna och människodödarna Djingis Khan och den första timuridkejsaren Timur Lenk. Timurs son kejsar Shah Rukh (1405-47) och hans fru kejsarinnan Gowhar Shad var Timur Lenks raka motsatser.
Kejsarparet var beskyddare av konst och kultur och gjorde Herat till vad den är för konstälskarna; det utvecklade miniatyrmåleriets vagga. Det var då den berömda Heratskolan inom miniatyrmåleriet grundlades.
Den förste moghulkejsaren Babur besökte Herat under några veckor i början av 1500-talet. Kejsaren blev hänförd av det han såg och upplevde. I sina ”Memoirs” beskriver han sina intryck:
”Inte i hela världen finns det en stad som Herat har blivit under Sultan Husayn Mirza, under vars ledning och ansträngningar dess prakt och skönhet har ökat tio, nej 20-fallt”….”Hans tid var underbar. Khorasan, speciellt Herat, var fylld av män med ojämförbara talanger. Vem som än företog sig en uppgift hade som mål och ambition att utföra den till perfektion”.
Redan innan Heratkulturen blommar upp har den islamiska konsttraditionen slagit rot i Persien. En av de orter där timuridstilen förekommer före kejsar Shah Rukh är Shiraz, som kan sägas vara Heratskolans vagga, i konkurrens med Tabriz. Men det är i Mesopotamien som miniatyrmåleriet först utvecklas under 1200-talet och de persiska illustratörerna har sina rötter.
Miniatyrmåleri och kalligrafin som utvecklas vid Heratskolan får ett bestående inflytande på konsten i det safavidiska Iran, osmanska Turkiet och mogulernas Indien.
Timuridrikets kulturella glansperiod kommer under andra hälften av 1400-talet när Herat blir kontinentens stora metropol och centrum för litteratur, konst, musik och vetenskap. Framför allt är det måleriet och bokkonsten som når sin högsta konstnärliga nivå.
Efter Timuridrikets fall år 1506 och safavidernas annektering av Herat år 1510 sprids Herats konstskatter och de överlevande konstnärerna till hoven i Bokhara (i nuvarande Uzbekistan), Tabriz, Istanbul, Lahore och Delhi. Miniatyrmåleriet sprids över Asien och bildar nya skolor – det persiska och indiska miniatyrmåleriet.
Moghulmåleriets födelse börjar med att kejsar Baburs son kejsar Humayun på mitten av 1500-talet tvingas i exil i Kabul undan tronföljarstrider i Delhi. Där blir han en stor beundrare av miniatyrer från Herat som förts dit 40-år tidigare. Han bjuder in målare från Herat och andra platser till den akademi han öppnar i Kabul och Kabulskolan föds. När Humayun kan återvända till Delhi för han dit miniatyrmålare från Persien och anställer lokala konstnärer, som kan det inhemska måleriet, till sina ateljéer.
I Indien utvecklas moghulmåleriet, som är den mest kända formen, under den tredje moghulkejsaren Akbar (1556-1605) som understödde konst och kultur och tar initiativ till många stora projekt som att låta bygga staden Fatehpur Sikri, nära Agra i Indien, med mängder av palats, moskéer, bad, skolor och ett bibliotek.
Till sin nya stad samlade Akbar arkitekter, författare, poeter, musiker, filosofer, målare och kalligrafer. I Fatehpur Sikris kungliga ateljéer samlades hundratals konstnärer, huvudsakligen hinduer, från Gujarat, Gwalior och Kashmir.
”Flytten” från Herat var tidstypisk för början av 1500-talet då konstnärer förs från ett hov till ett annat. En av dem är Mir Sayyid Ali, från Tabriz, som får ett stort inflytande på formandet av moghulmåleriet när han grundar moghulkejsaren Akbars hovateljé. Det hände efter det att safavidhärskaren Shah Tahmasp drog tillbaka sitt stöd till konstnärerna och förbjöd sekulära bilder.
Att den konst som skapades under kejsares beskydd med början ett halvt årtusende sedan nu kan beskådas av vanliga människor – både fattig och rik – i dagens Afghanistan är en stor kulturell händelse. Efter många år av konflikt visar utställningarna exempel på vad Afghanistans folk kan vara stolt över. Traditionen att måla miniatyrer och kalligrafi lever än idag i form av nya afghanska konstnärer.
Fotnot: Utställningen har kommit till tack vare professor Michael Berry, en ledande auktoritet på medeltida islamisk konst. Han spårade upp reproduktioner av miniatyrerna på museum och privata samlingar i Europa, Kanada, USA, Turkiet, Egypten och Indien och producerade sedan de högupplösta uppförstorade reproduktioner som nu visas.
Utställningarna är framtagna i samarbete med Boston Universitys American Institute of Afghanistan Studies (AIAS) med stöd av amerikanska ambassaden i Kabul. Utställningen på citadellet i Herat blev en sådan framgång att amerikanska ambassaden bad myndigheterna att de skulle låta utställningen bli kvar som ett permanent lån från den amerikanska staten, som äger utställningen.
Franska ambassaden bidrog med finansiellt stöd till utställningen i Kabul genom Institute de France en Afghanistan.