Den afghanska bok boomen
Tillgången på böcker för läshungriga i Afghanistan har ökat avsevärt de senaste åren. Afghanska förlag blomstrar och bokintresset är stort bland den läskunniga delen av befolkningen. Enbart i Kabul skall det finnas det 22 bokförlag och 60 bokaffärer är registrerade.
Den oro som en del afghaner uttryckte i början av 2000-talet för att folk skulle gå direkt från den gamla berättartraditionen till att enbart se på Bollywood filmer verkar ogrundad. Nu finns det mängder med böcker att köpa skrivna på de två nationella språken dari och pashtu och böcker översatta från främmande språk.
Den positiva utvecklingen sker trots att bara fyra av tio afghaner kan läsa. Det är en bra mätare på att de stora satsningar som gjorts på utbildning och läskunnighet i Afghanistan har bidragit till en ökad livskvalitet för många människor. Möjligheten att både att kunna skaffa sig kunskap och att försvinna in i fiktionens värld genom det skrivna ordet.
För den som inte har tillgång till en bokhandel, men till internet, kan beställa böcker online och få hem böckerna med bud.
Utvecklingen på bokmarknaden är en afghansk utveckling som inte drivs på av internationella uppbackare med ekonomiska resurser. Den drivs på av en afghansk efterfrågan som gör det möjligt för unga afghanska författarförmågor att nå ut till en publik.
Ett problem för författare och förläggare är att populära böcker trycks upp i piratupplagor. Det har även drabbat Svenska Afghanistankommittén (SAK). Nancy Hatch Duprees ”Afghanistan över en kopp te” på engelska som SAK gett ut trycktes upp i piratupplagor i Pakistan och såldes i Kabul. Den köptes mest av ovetande utlänningar.
För mig är det en fröjd att bokintresset blomstrar trots att det efter talibanernas fall 2001 finns både TV, radio och sociala media att tillgå som förströelse.
Under talibanstyret var en del av mina arbetsuppgifter som informatör på SAK huvudkontor i Peshawar i Pakistan och vid regionkontoret i Kabul att förse organisationens regionkontor med litteratur. Böcker på dari, pashtu och engelska från bokhandlare i Pakistan köptes in. Läsintresset bland den afghanska personalen var stort på kontoren.
Äventyrsberättelser på lättförståelig engelska var speciellt uppskattade. Böckerna på engelska köptes in både för att roa och för att den afghanska personalen skulle kunna träna sin engelska, ett av SAKs arbetsspråk på kontoren.
Även under talibanstyret fanns det bokhandlare i Afghanistan, men utbudet var begränsat. De flesta människor var dessutom fattiga och få hade råd att lägga pengar på böcker.
Bland de flesta böcker till salu var på lokala språk, men det fanns även böcker på engelska i Kabul. En av dem var Nancy Hatch Duprees förnämliga guidebok ”An Historical Guide To Afghanistan”, som enligt trycket i böckerna var tryckta i i Japan på 1970-talet. Upplagan verkade aldrig ta slut i bokhandeln!
Själv brukade jag på den här tiden besöka framför allt tre bokhandlare i Share Nau, i centrala Kabul, som låg nära min bostad i Kabul.
Dessutom fanns ett antal ”boklådor” ute på stan där jag ibland hittade rariteter om Afghanistan. En sådan är ”An Agronomic Survey in Six Eastern Provinces of Afghanistan” av professor Azam Gul och Lloyd Pickett, från 1966. Azam Gul var SAKs första chef för SAKs jordbruksprogram och på 1960-talet ansvarig för den gröna revolutionen i Nangaharprovinsen.
Titeln låter oskyldig, men det var en riskabel bok att ha till salu. På framsidan fanns en olaglig bild. Den förställde de av talibanerna två förbjudna foto motiven, människor och djur. Det var en bild på en jordbrukare som plöjde med sina oxar.
Religiösa polisen gjorde ibland razzior och de som sålde böcker med foton kunde bli bestraffade. En gång bad en bodknodd mig att komma tillbaka vid en tid nästa dag. Då kunde han visa mig böcker som han inte tordes ha liggande i boden eftersom de innehöll foton.
Gatuförsäljare sålde också böcker utlagda på gatan. Bland annat studentlitteratur till billiga priser. Även efter talibanregimens fall fortsatte gatuförsäljning av billiga böcker.
I hemmet och i SAKs kontorsbibliotek var det inget problem att ha travar med national Geografic och fotoböcker om olika länder, vilket var populärt bland personalen. Dit kom inte den fruktade religiösa polisen.
Under den senare delen av 1990-talet gjorde SAK i samarbete med Nancy Hatch Dupree och hennes Afghan Research and Information Center (ARIC) i Peshawar i Pakistan en viktig insats för läsning på den Afghanska landsbygden. Där fanns det normalt bara koraner (på arabiska som de flesta inte förstår) och skolböcker (där det fanns skolor). Några andra böcker fanns så gott som aldrig.
ARIC distribuerade små lådbibliotek. Det var metallkistor som kunde ställas på höjden. I kistorna fanns hyllor med små pocketböcker som ARIC tryckte på dari och pashtu. Det var barnböcker, skönlitteratur och kortare handböcker med relevans för livet på landsbygden.
Över 300 lådbibliotek från ARIC distribuerades till SAKs skolor i byar runt om i Afghanistan. Det var en blygsam början på de lite större skolbibliotek som kom senare på modellskolor som SAK stödde efter talibanernas fall 2001.