Propaganda om och bombkrig mot narkotika i Afghanistan

Från amerikanskt håll hävdas sedan förra året att talibanerna är involverade i hela narkotikahanteringen. Att de inte längre enbart beskattar opiumskördar, narkotikahandel och transporter av narkotika vilket många miliser och poliser allierade med USA också ägnat sig åt de senaste 16 åren.

Flygattackerna är de första riktade mot heroinlaboratorier sedan den amerikanska invasionen 2001. Syftet sägs vara att slå till mot talibanernas ekonomiska tillgångar. USA:s vice minister för bekämpandet av narkotika och kriminalitet, William Brownfield, hävdade i somras att han ”ganska helt och hållet kände att talibanerna processar hela skörden”.

Enligt amerikanarna berövade bombattacker mot 25 laboratorier i Helmandprovinsen under bombkampanjens första tre veckor talibanerna på inkomster på 16 miljoner dollar. David Mansfield, som forskat och skrivit om narkotikahandeln i Afghanistan sedan 2005, bedömer de amerikanska uppgifterna om den ekonomiska skada bombningarna förorsakat talibanerna som extremt överdrivna.

Enligt talibanerna existerar inga heroinlaboratorier i Helmand! Uttalandet är ungefär så långt från sanningen som man kan komma. Mycket av landets opiumodlingar och heroinlaboratorier finns i områden som antingen kontrolleras av talibanerna eller där de har stort inflytande. Till exempel i Helmand.

Vad som är sant eller inte sant är ibland svårt att avgöra. Påståenden från parterna i konflikten bör betraktas med stor skepsis. USA har varit och är fortfarande allierad med grupper och personer i Afghanistan som gjort sig stora förtjänster på narkotikahandeln, troligtvis i många fall i samarbete med eller i samförstånd med talibanerna.

Flygbombningarna är ett slag i luften. Narkotikahandeln är alltför omfattande för att några få bombattacker skall underminera talibanernas finansiering eller få stopp på heroinproduktionen. Det skördades 9 000 ton opium i Afghanistan under 2017 och en mycket stor del av det raffineras till heroin.

Enligt den amerikanska överbefälhavaren i Afghanistan General John Nicholson finns det mellan 400 och 500 heroinlaboratorier i landet. Laboratorierna är ofta små och enkla och kan rymmas i ett rum eller ett skjul.

Ett laboratorium kan med lätthet monteras ned och plockas upp på en ny plats. Till exempel i någon av de cirka 1 600 grottor från den pakistanska gränsen till Helmand som mujahedingerillan sprängde för att skydda sig mot sovjetiska bombningar på 1980-talet. Om en produktionsenhet för heroinframställning förstörs kan det mesta som behövs köpas nytt i närmaste basar. Det enda som behövs utifrån är de kemikalier som smugglas in i stora kvantiteter från utlandet. 

Hur stora inkomster talibanerna har från beskattning av narkotikahandel och opiumodling är omtvistat. 2016 beräknade UNODC (FN:s organ för bekämpning av narkotika och kriminalitet) att talibaners och andra icke statliga gruppers skatteinkomster från odling och handel till 211 miljoner dollar. Totalt uppskattade UNODC att opiumodling och handel med opium och heroin genererade drygt 3 miljarder dollar inom Afghanistan.

Den högsta amerikanska militärledningen har tidigare velat flygbomba heroinlaboratorier i Afghanistan. I ett direktiv (vilket i praktiken är en order) 2009 från den amerikanska NATO överbefälhavaren John Craddock sas att det var tillåtet att attackera narkotikahandlare och faciliteter om ”en analys visade att det inte skulle döda fler än 10 civila”. Om det även idag finns direktiv för hur många civila (i huvudsak daglönare på de små heroinlaboratorierna) som det är tillåtet att döda, är okänt.

Befälhavaren för tyska ISAF vägrade att följa ordern och den amerikanska ISAF överbefälhavaren i Afghanistan skrev till svar att han inte ville göra det eftersom han ansåg att det bröt mot krigets lagar.

Amerikanska försök 2009-2012 att skada talibanerna genom att militärt på marken slå till mot narkotikahandel som sas stå talibanerna nära ledde inte till att de försvagades. Bara att de fick problem. Att det idag skulle leda till mer än problem med punktinsatser är tvivelaktigt. Däremot är risken stor att det stärker kriminella nätverk som inte har de påstådda banden till talibanerna.

Sista året som talibanerna hade makten, 2001, var opiumodling förbjuden och de lyckades stoppa odlingen i den del av landet de kontrollerade, cirka 90 procent, men narkotikahandel förbjöds inte.

Sedan dess har opiumodlingen ökat explosionsartat trots att USA sedan 2002 lagt ut över 8,6 miljarder dollar på narkotikabekämpning i Afghanistan. President Ashraf Ghani slog 2003, då som finansminister, larm om att Afghanistan höll på att bli en narco maffia stat. Han talade inte om talibanerna!

Många högt uppsatta personer har avslöjats och pekats ut för inblandning i narkotikahandeln eller för att profitera på den. Några av dessa har avsatts och vissa har dömts till fängelse. Bland dem finns bland annat polischefer. Vid ett tillfälle hittade brittiska soldater 9 ton opium hos en guvernör i Helmand. Guvernören avsattes efter brittiska påtryckningar, men utsågs då av president Karzai till senator. Karzais halvbror Ahmed Wali Karzai ägde ett hus där brittiska trupper hittade några ton opium.

Flera av tidigare högt uppsatta USA allierade inblandade i narkotikahandeln har mördats. Bland annat Ahmad Wali Karzai.

Ett frågetecken är om USA återigen kommer att luras till att slå ut konkurrenter till lokala allierade vilket hänt tidigare. Val av mål för attackerna baseras på information från lokala allierade.

Anställda på utländska säkerhetsföretag som arbetat med lokala afghanska narkotikabekämpningsenheter har vittnat om att de ibland hindrades att förstöra ”fel” odlingar. De dirigerades istället vidare till vad som verkade vara konkurrenter till de odlare som skulle skyddas.

Förra året förstördes 750 hektar opiumodlingar av totalt 328 000 hektar. I hela södra Afghanistan där de flesta odlingar finns förstördes 48 hektar. Det visar på den afghanska statens bristande intresse och/eller rädsla för att göra något åt opiumodlingen. Den som tar brödfödan från opiumodlande bönder utan att ge dem ett ekonomiskt alternativ riskerar att driva dem i händerna på talibanerna.

Talibankommendanter är troligtvis personligen inblandade i narkotikahandeln. Höga talibanledare i södra Afghanistan har pekats ut och även åkt fast. Den förra talibanledaren Mansour hade, enligt FN-källor, gjort sig en förmögenhet på narkotika innan han 2015 valdes till ledare efter Mulla Omar.

I Helmand skördas opium både i distrikt kontrollerade av talibaner och regering. Om det var ett krig mot narkotikan borde det vara lättare att bekämpa den där regeringen har kontroll! Förra året inleddes insatserna för att förstöra opiumfält i Helmand efter skörden! Resultatet blev noll. Enligt narkotikapolisen berodde den sena starten på att det förekom strider i provinsen. En förklaring till det bristande intresset beror säkert delvis på att den lokala administrationen i Garmser distriktet konkurrerade med talibanerna om att beskatta opiumbönderna.

Borhan Osman, analytiker på International Crisis Group (tidigare på Afghanistan Analyst Network) skrev i samband med novemberbombningarna att ”korrupta statstjänstemän och eliter på regeringssidan sedan länge har varit en del av opiumekonomin i en större omfattning än icke statliga aktörer”.

Trots svårigheterna gör afghanska narkotikapoliser stora narkotikabeslag. Att vara hederlig narkotikapolis eller åklagare är ett svårt och farligt jobb. De som tar sitt arbete på allvar förtjänar all respekt. De bönder som odlar opium förtjänar en reell möjlighet att försörja sig på ett bättre sätt. Att avstå från att odla opium skall inte behöva betyda ett liv i fattigdom och misär. Det måste också finnas bättre alternativ till att bekämpa narkotikahandel än att bomba ihjäl människor. Varken i Afghanistan eller USA är det dödsstraff på narkotikabrott.