Kontroll – en utmaning och ett måste i Afghanistan
Vad vi kan och ska göra är att alltid anstränga oss till det yttersta för att undersöka, vara öppna, utbilda oss själva, diskutera våra värderingar och våra gränser. Det skriver generalsekreterare Andreas Stefansson på temat kontroll och korruption.
Tänk dig fler än 6 000 anställda i ett område stort som Sverige söder om Sundsvall. I området bor ungefär tio miljoner människor. Många av dem lever på i snitt tio kronor om dagen. Rättsväsendet fungerar inte. Landet är ett av de mest korruptionsdrabbade i världen. De mest grundläggande resurserna saknas. Det är krig.
I den miljön hålls du ansvarig för 90 000 elevers skolgång i motsvarande 80 kommuner. Organisationen ska hjälpa till att arrangera val till lokala råd i 500 byar. Och sedan stödja dessa 500 byar att planera, ansöka om medel och genomföra sina prioriteringar – må det vara vattenförsörjning eller ekonomiska föreningar.
Du hålls också ansvarig för att vårdcentralerna och sjukhusen i ett landsting tar emot drygt en miljon patienter. Du och organisationen du arbetar för ska årligen ansvara för en investering i hälsa, utbildning, jämställdhet, mänskliga rättigheter – som motsvarar 320 miljoner kronor.
Resultat ska uppnås och inga resurser får förskingras eller gå till något som kanske helt motverkar vad du vill uppnå. Arbetets omfattning gör att antalet situationer som uppkommer där konflikten, korruption och kriminalitet kan påverka arbetet är närmast oändliga. Men att ge upp är inte ett alternativ.
Myndigheter, lagar, givare och Svenska Afghanistankommiténs medlemmar ställer med rätta hårda krav på organisationen att leva upp till vår neutralitet och nolltolerans mot korruption. Och vi eftersträvar transparens. Vårt arbete och våra metoder ska gå att granska.
För att tackla dessa utmaningar har vi många verktyg – system, metoder och rutiner – som egentligen kan sammanfattas väldigt enkelt: Nolltolerans mot korruption. I alla dess former. I denna artikel på sak.se kan du läsa mer om hur vi arbetar för att fokusera på människors rättigheter i en konfliktmiljö och om vårt arbete mot korruption.
Men mer än en uppsättning kontrollfunktioner och riktlinjer tycker jag att artikeln understryker ett helt förhållningssätt; vad vi kan och ska göra är att alltid anstränga oss till det yttersta för att undersöka, vara öppna, utbilda oss själva, diskutera våra värderingar och våra gränser. Och alltid påminna oss själva om varför och för vilka vi arbetar – för ett Afghanistan fritt från fattigdom, våld och diskriminering.