Bollar som satts i rullning
Lärarinnan Humeira ler och välkomnar oss in i det enkla lerhuset. Hon visar stolt upp sitt klassrum och uppmanar de till synes blyga barnen att hälsa. Det är hemtrevligt, det märks att Humeira känner barnen väl. Hon kommer själv från byn och en av eleverna är hennes eget barn.
Vi är på besök hos en av SAKs byskolor, långt upp i frodiga Warsajdalen.
”Om detta är byns första skola som nu funnits i två år, hur fick du din utbildning?” frågar jag.
Humeira undrar om vi såg flickskolan när vi reste in i dalen, den som SAK startade för snart trettio år sedan och som i dag har 800 elever. När jag säger att vi tänkt stanna där på hemvägen lyser hon upp. Det var där hon fick sin grundskole- och gymnasieutbildning. Hennes föräldrar ville ge henne chansen de själva inte fått, och de utmärkte sig i byn genom att låta dottern gå den långa sträckan till och ifrån skolan.
Efter avslutad skolgång gick Humeira statens lärarutbildning i provinshuvudstaden Taloqan, där några av utbildarna tagit examen i pedagogik och didaktik genom ett projekt SAK driver med utbildningsministeriet. När hon blev klar hörde hon talas om hembyns nya skola och sökte lärartjänsten.
”Alla i byn gladdes när jag fick jobbet. Och jag var stolt. Våra skolbarn blir byns första generation läs- och skrivkunniga!”
Vi närmar oss den stora flickskolan och ser elever spela volleyboll. Bollen rullar ut på vägen, och när vi kliver ut ur bilen och kastar tillbaka den tänker jag: SAKs insatser är bollar som satts i rullning. I dag ser vi effekterna av det vi etablerade redan på 1980-talet. Vi ser det i alla de byar där SAKs omkring 90 000 elever undervisas av utbildade lärare. Och vi ser det i framväxten av landets utbildningsväsende som i dag erbjuder sju miljoner barn skola, där SAK bidrar genom att vi utbildar lärare och lärarutbildare, utvecklar
skolmaterial och stärker myndigheter och lärarförbund.
Alla vi som stödjer SAKs långsiktiga verksamhet, och alla afghanska föräldrar som likt Humeiras låter sina barn utbildas, kan vara stolta över att vi fortsätter hålla bollarna i rullning. Att vi är uthålliga och inser att det jämte kriget och lidandet också sker utveckling mot det bättre. För den generation läs- och
skrivkunniga som nu växer fram – den Humeira dagligen kämpar för – kommer en dag att bygga det nya och fredliga Afghanistan.
Andreas Stefansson
SAKs generalsekreterare