Vi stöttar Afghanistan under coronan med informationskampanjer och förstärkt sjukvård

Generalsekreterare Andreas Stefansson bloggar om hur coronapandemin ändrat hur vi jobbar. Detta gäller i synnerhet provinsen Wardak, där Svenska Afghanistankommittén har det övergripande ansvaret för hälsovården till cirka 600 000 människor. Men även fortsatt och utvidgat informationsarbete för ökad medvetenhet och förebyggande smittspridning bland de cirka två miljoner människor vår verksamhet når ut till i 14 provinser.

Jag fick korta mitt senaste besök till Afghanistan i mars. Bara ett par dagar senare ställdes många internationella flyg in och länder stängde sina gränser för att hejda spridningen av coronapandemin.

Som generalsekreteraren för en organisation med 6 000 anställda, varav 99 procent lokalanställda i Afghanistan, har jag delar av min arbetstid förlagd i landet. Jag hade många möten inplanerade som nu fick ställas in, varav en del handlade om förberedelser inför vår nästa fyraårsstrategi för stärkandet av rättigheter och egenmakt hos de mest fattiga i ett av världens farligaste länder.

Kvar för att möta coronapandemin blev just landets civilbefolkning – cirka 37 miljoner människor – där kvinnor, barn, personer på flykt och de med funktionsnedsättning tillhör de allra mest utsatta.

Covidkrisen är en hälsokris som blivit en socioekonomisk kris, med priser på basvaror som skjuter i höjden och ökad arbetslöshet. Prognoser anger att andelen som lever i absolut fattigdom är på väg att stiga, från runt hälften till uppåt två tredjedelar av den afghanska befolkningen. Statens möjligheter att stimulera ekonomin är små och undermineras ytterligare av att USA aviserat att reducera stödet till landet med en miljard dollar. Därtill har landet befunnit sig i en politisk kris sedan presidentvalet hösten 2019, och först i dagarna tycks huvudrivalerna ha nått ett samförstånd. Förhoppningsvis kan detta nu främja den stabiliteten som krävs för att ta sig an alla utmaningar, inte minst försöken att få igång en fredsprocess.   

Det första fallet av en person som testade positivt för covid 19 var i Herat i västra delen av Afghanistan, den 24 februari. I slutet av maj hade omkring 9 000 afghaner testat positivt för covid-19, 1 000 personer hade tillfrisknat och 200 dött. Flest fall finns i huvudstaden Kabul, följt av Herat nära gränsen till Iran och sedan Kandahar i söder.

Det finns en särskild sida på Wikipedia som följer smittspridning, där jag går in allt som oftast för att följa utvecklingen: https://en.wikipedia.org/wiki/COVID-19_pandemic_in_Afghanistan

Dock anses mörkertalet vara stort och det råder fortsatt oro över smittspridning till följd av migrationen från Iran, de dåliga förutsättningarna för hygien och sanitet, den låga riskmedvetenhet hos befolkning samt den bräckliga hälsovården.

Myndigheter har utlyst begränsad rörlighet i Kabul och flera andra städer, med undantag för anställda inom säkerhet och sjukvård. Alla landets skolor stängdes i mars, vilket innebär att 90 000 elever och 3 100 lärare vid våra byskolor har hållt sig hemma. Lärarna har dock fått löner fortsatt utbetalda, då inga offentliga trygghetssystem finns för permittering. Även 70 anställda inom lokala utbildningsmyndigheter har drabbats då SAK fått frysa deras fortbildning. Likaså har många av våra utbildningar och rehabinsatser för människor med funktionsvariationer påverkats.

Coronapandemin i Afghanistan innebär för Svenska Afghanistankommittén både problem och utmaningar men också behov av och möjligheter att omprioritera och ställa om inom utbildning, hälsovård, rehabilitering och landsbygdsutveckling.

Nu använder vi och ställer om delar av befintlig personal och resurser, samt skalar upp insatser inom våra kompetens- och ansvarsområden, något som vår landchef Daniel Madhani berättat om i tidningen Dagens Nyheter

Detta gäller i synnerhet provinsen Wardak, där Svenska Afghanistankommittén har det övergripande ansvaret för hälsovården till cirka 600 000 människor. Men även fortsatt och utvidgat informationsarbete för ökad medvetenhet och förebyggande smittspridning bland de cirka två miljoner människor vår verksamhet når ut till i 14 provinser.

Så här ställer vi nu om vårt arbete:

  • Informationskampanjer: Genom befintlig fältpersonal inom våra arbetsområden, nå ut med information och skapa medvetenhet kring risker och prevention, social distansering och hygien. Insatserna består också av att dela ut hygienartiklar. 
  • Övervakning. Ett omfattande övervakningssystem i Wardak, som stöd till den afghanska hälsomyndigheten, för att identifiera, isolera och testa personer med covid-19. Vi bildar ett tiotal ’rapid response teams’ som stödjer och samverkar med våra hälsokliniker (totalt 77) i arbetet med att identifiera och spåra coronasjuka och säkra tillgång till skyddsutrustning. Vi rustar också isoleringsavdelningar och laboratorier på våra provinssjukhus och de två distriktsjukhusen, samt utbildar personal och förser dem med skydsutrustning.
  • Behandling. Ökad isolerings- och intensivvårdskapacitet på provins- och distriktssjukhusen i Wardak från 25 till 75 sängar; rekrytering av cirka 100 ytterligare hälso- och supportpersonal; ytterligare utrustning som ventilatorer, syrekoncentratorer, sugmaskiner, patientövervakningsmonitorer, nebulisatorer, portabla röntgenapparater; ett bemanningssystem för avlösning av personal som infekterats; tillgång till mediciner, infektionsskydds- och sanitetsutrusning, samt förstärkning av remissystemet och ambulansverksamhet inom provinsen och vidare till avancerad vård i Kabul.

För detta har vår styrelse beslutat förstärka vår befintliga budget med ytterligare 10 miljoner kronor av tidigare insamlade medel. Från afghanska hälsoministeriet kommer vi att få ytterligare 4,6 miljoner kronor.

Totalt utökar alltså Svenska Afghanistankommittén vår verksamhet i år med nästan 15 miljoner kronor för att möta coronapandemin i landet med informationskampanjer och förstärkt sjuk- och hälsovård.

Varje land har sina utmaningar och möjligheter i dessa tider. Afghanistan och dess befolkning har befunnit sig i konflikt i 40 år och kände viss tillförsikt kring de samtal som ägt rum mellan USA och talibanerna och kulminerade i ett avtal i februari i år. Den senaste tiden har dock fler blodiga attentat inträffat och våldet eskalerat, och många fruktar att den redan bräckliga fredsprocessen helt kan komma av sig.

Jag är mycket orolig över det som sker just nu. Som vanligt är det de mest utsatta som drabbas hårdast, den civilbefolkning som längtar och törstar efter fred men hela tiden hamnar i kläm.

Men vi finns kvar. Vi ställer om där så behövs. Vi fortsätter vår enträgna kamp tillsammans med civilbefolkningen, mot fattigdom, våld och diskriminering – liksom vi tålmodigt gjort i 40 år.

Vill du bidra till vårt arbete, så skänk gärna en tanke och även en slant, här finns alla möjligheter att hjälpa till och göra skillnad!