Eva Kellström Froste, redaktör Afghanistan-nytt

Eva Kellström Froste, redaktör Afghanistan-nytt. Foto: Malin Hoelstad

Tron på journalistik och glädje i jobbet

Afghanistan-nytts redaktör Eva Kellström Froste sammanfattar årets fjärde nummer av tidningen.

Så närmar vi oss slutet av detta mycket märkliga år. För tidningens del innebär det att jag avslutar serien om SAKs 40-åriga historia. Det blev en del nedslag – de första åren när SAK växte fram här i Sverige, de första åren när biståndsverksamheten byggdes upp från Peshawar i Pakistan. Intervjun med Mahiuddin Sakhizada som fick den första benprotesen, och därmed chans till ett annat liv än han annars skulle ha fått efter att ha klivit på en mina i krigsdrabbade Taloqan.

Jag har fullkomligt drunknat i berättelser och mest insett hur omöjligt det varit att teckna den här föreningens historia. För det finns ju inte en historia, det finns tusentals. Men till den sista delen i serien vågar jag mig ändå på att försöka teckna de stora dragen, hitta historien bland historierna, med hjälp av intervjuer med några av dem som varit med länge.

Journalistens privilegium

Det är journalistens privilegium att få tillgång till andra människors berättelser, att ha en anledning att ställa frågor. Till det här numret har vi intervjuat flera afghanska journalister. Situationen för journalister i Afghanistan är speciell – landet har en ovanligt fri och mångfasetterad press för regionen, samtidigt som journalister lever farligt på grund av hot från olika väpnade grupper. Deras ideal är desamma som lärs ut på journalistskolorna i Sverige: att rapportera opartiskt för att ge människor så korrekt information som möjligt, så att de ska kunna bilda sig en uppfattning och få kunskap om sina rättigheter. Med läsarna som sina uppdragsgivare, inga andra.

Men de som intervjuas i detta nummer vittnar också om en ökad hotbild. Ett par vågar inte skriva vissa saker som de känner att de borde, andra är rädda men trotsar rädslan för att uppdraget är så viktigt.

Glädjen i journalistyrket

Men jämte den högtidliga tron på yrkets betydelse och jakten på sanningen finns också det där som gör jobbet så roligt. Seyed Yasin Dehzad gillar att det gör det möjligt för honom att lära känna människor ur alla möjliga delar av samhället. Journalistens privilegium.

Till årets sista nummer har mitt privilegium varit att intervjua fotografen Fatimah Hossaini i Kabul, biståndsministern Peter Eriksson, Fateme Barikzay i Örebro. Och så alla SAK:are, under hela året. Berättelserna fortsätter men nu sätter jag punkt för i år.