Sorg och oro men ingen ger upp

Gubbö Kupa, Gryts skärgård, regnig eftermiddag. Där nådde mig nyheten att talibanerna på grund av koranbränningarna hotade att stoppa all svensk verksamhet i landet. Det visade sig även gälla SAK.

Det var samma känsla av chock som för två år sedan. Då ritades kartan om totalt över sommaren. Talibanerna hade tagit makten, inget var som förut. Förutom att SAK fortsatte jobba. Vad skulle hända efter den här sommaren?

Redan den 6 juni kom nyheten att talibanerna ville nationalisera skolorna, och arbete pågick med att ta reda på hur SAK skulle hantera detta på bästa sätt.

Gerillabistånd

SAK är en luttrad organisation. I över 40 år har SAK bedrivit utvecklingsarbete i Afghanistan, många år under radarn på de styrande. Det började som något slags gerillabistånd. På åsnor och hästar smugglades medicin och pengar in över gränsen från Pakistan. Flickskolor startades. Flickskolor drevs, i hemlighet, även under den förra talibanregimen.

Hur blir det nu? Det har varit en orolig sommar, och ledningen för SAK, i Afghanistan och i Sverige, har lagt ner oerhört mycket arbete för att se till att SAK kan stanna kvar i Afghanistan. Mitt i krisen fortsatte det mesta av verksamheten.

I ett reportage i detta nummer möter vi Akhtar Gul och Aqilaullah som i höst lär sig laga motorcyklar respektive sy. De har en funktionsnedsättning och tillhör några av de mest utsatta. När Zemarai, som arbetat på SAK i över tre decennier, blickar tillbaka på sin karriär är de starkaste minnena från tiden på programmet för personer med funktionsnedsättning.

Möten med barn som ena året suttit bortglömda i ett hörn för att nästa glädjestrålande komma springande mot besökarna, dem glömmer han aldrig.

Ligger i vårt DNA

Exakt hur vägen ser ut framåt vet vi inte än. Tiden för att smuggla mediciner och bedriva bistånd under radarn är för länge sedan förbi. Men det ligger i vårt DNA att finnas i Afghanistan, för afghanerna. För de mest utsatta.

I Kabul kände Zemarai sorg den där dagen i juli. Sorg för afghanerna som lider så mycket. Men sedan: beslutsamhet, hopp och optimism. ”Vi har bönerna från miljontals människor ur våra målgrupper. Vi kommer att överleva och vi kommer att vara tillbaka på banan.”

För de bönernas skull, för människorna som ber dem, kommer SAK alltid att hitta en väg framåt.