Kabulborna vaknade upp till en ny verklighet efter helgen när talibanerna intagit huvudstaden. Foto: Lisa Brunzell

SAK kommenterar talibanernas maktövertagande

SAKs talespersoner kommenterar i flera medier talibanernas maktövertagande i Afghanistan.

SAKs generalsekreterare Andreas Stefansson var bland annat med i Dagens Eko och P1 Morgon den 16 augusti.

– Jag har regelbundet hållit kontakt med personal på plats i Kabul. Natten har varit lugn vad jag har hört, men nu vaknar man upp till en ny verklighet, och de är chockade över den snabba händelseutvecklingen och väldig rädda för vad det blir för framtid, sade Andreas Stefansson i P1 Morgon.

– Det återstår att se vad det blir för kännetecken på det här emiratet, men det är många som med fasa minns vad som hände på 90-talet, med den väldigt hårdföra och repressiva regimen.

– Många befarar att talibanernas hårdföra tolkning av sharia nu ska genomföras igen, och det kommer att inverka väldigt hårt på människors vardag. Det är förstås framför allt kvinnor som är väldigt oroliga för det är så mycket som uppnåtts under de senaste 20 åren, då kvinnor kommit ut i arbetslivet och kunnat utbilda sig. Inom vår verksamhet har vi tiotusentals flickor i skolan, vi har kvinnor som jobbar som barnmorskor, sjuksköterskor, läkare och så vidare. Många av dem är väldigt oroliga för vad det blir för framtid, och samtidigt fast beslutna att inte ge upp det som har uppnåtts. Det är viktigt att vi stödjer de krafterna.

Klas Bjurström, senior strategisk rådgivare på SAK, kommenterade i SVT:s Morgonstudion den svåra situationen för många människor och den utbredda fattigdomen hos en hårt prövad befolkning.

– Frågan är om den talibanska politiska ledningen har en förmåga att styra sin organisation och sina fotsoldater så att man faktiskt kan leverera på de löften man utfäst, att ingen ska förföljas, att flickor och kvinnor ska få fortsätta att utbilda sig, och det måste omvärlden sätta press på.

"Bottenlös sorg"

SAKs Sverigechef Anna Ek talade i Nyhetsmorgon, TV4 om farhågorna bland afghanerna, inte minst kvinnorna.

– Många berättade i går på sociala medier att man inte kommer att kunna sova. Det är bottenlös sorg, det är besvikelse mot presidenten som lämnade landet, det är rädsla såklart. Framför allt bland kvinnor undrar man om man kommer att kunna gå till jobbet och fortsätta jobba som lärare eller sjukvårdspersonal. Våra sjukhus är öppna och vi fortsätter hålla öppet där vi kan. Ibland får vi stänga ett kontor men arbetet ute i fält fortgår.

– Den äldre generationen minns inbördeskriget i Kabul, där krigsherrarna besköt varandra och staden låg i ruiner. De befarar en liknande situation nu. Så det är väldigt många olika mardrömsminnen och farhågor som människor lever med just nu.

Tidningen Omvärlden skriver den 16 augusti att SAK framöver kommer att få en mer central roll i det svenska biståndet. Under en presskonferens på söndagen den 15 augusti nämner utrikesminister Ann Linde SAK, dess företrädare och arbete vid flera tillfällen. Hon menar att om SAK kunnat arbeta med hälsovård och utbildning under talibanstyre tidigare borde det gå även framöver.

Om stödet till Världsbankens fond för återuppbyggnad, Afghan reconstruction Trust Fund (ARTF), avbryts blir SAK återigen den största mottagaren av svenskt bistånd. Andreas Stefansson säger till OmVärlden att organisationen är beredd att samordna med andra organisationer för att även bistå FN:s olika organ att nå lokalbefolkningen.

– FN kommer att få en väldigt viktig roll med sina klustersystem i olika sektorer och behöver titta på andra sätt än idag att nå ut till människor på landsbygden, säger Andreas Stefansson.

"Smärtsamt, förtvivlat"

Andreas Stefansson var också med i TV4 Nyhetsmorgon den 17 augusti. Där tog han upp den förändringskraft som byggts upp under alla år och att SAK utbildade flickor även under talibantiden.

– Det är ju oerhört smärtsamt, förtvivlat. Det har ju ändå funnits hopp, man har byggt upp mycket nu under 20 år och man har haft hopp inför framtiden.

– Jag tänker på de flickor som jag träffat som går i våra skolor ute på landsbygden, som är första generationen som börjat läsa och skriva i sin by. Som har närt drömmar om att, som storasyrran, bli barnmorska eller sjuksköterska på något av våra sjukhus. Eller sett kvinnliga politiker eller ministrar och tänkt att i framtiden ska jag bli beslutsfattare. Vad händer nu med deras hopp och framtidstro? Det är oerhört smärtsam. Därför är det så viktigt att vi inte ger upp på det afghanska folket, sade Andreas Stefansson.

– Vi gör vårt yttersta för att hålla vår verksamhet öppen. Vi når ut till miljontals människor genom hälsovård, skolor och byutvecklingsprojekt. De vill ha vår verksamhet och de försvarar vår verksamhet och det har de redan gjort under flera år där talibanerna har stark närvaro.  De uppvaktar de lokala talibanledarna och säger ”Vi vill att våra pojkar och flickor ska gå i skolan och att våra kvinnor ska ha tillgång till hälsovård.”

Andreas Stefansson berättade att det ofta finns möjlighet att bedriva den typen av påtryckningar.

– Så var det också under talibantiden, vi hade 40 000 flickor i skolan.

– Jag känner stor oro och det gör ont i hjärtat, men det är ändå så mycket av förändringskraft som åstadkommits och jag tror inte att det kommer att rasa över en natt. Jag hoppas verkligen att vi fortsätter vara solidariska.

I Lunchekot den 16 augusti (7 minuter in i sändning) tog Andreas Stefansson upp att det finns olika grupperingar av talibaner och att den politiska ledningen i uttalanden antytt att man lärt sig läxan från 1990-talet.

– Man menar att flickor ska få gå i skolan och kvinnor delta i arbetslivet, men när följdfrågor ställs visar det sig att det finns krav på könssegregering, klädkoder och att kanske inte alla tjänster och befattningar anses lämpliga för kvinnor.

"Utbildning inte förlorad"

Klas Bjurström intervjuades om kvinnornas situation i Göteborgs-Posten och han tog upp vikten av den utbildning som många kvinnor nu fått:

– Det finns väldigt stora risker just nu, det finns oerhört stora mänskliga risker i form utav våld, i form utav undernäring. Det jag är väldigt orolig för är hur hösten och vintern kommer att se ut. Men utbildning går inte förlorad, alla de som har gått igenom skolan - de har gått igenom skolan. Det är något man bär med sig hela livet. Så det är förändring som faktiskt lever vidare. Det är en väsentlig skillnad, olika former utav stöd får olika typer av genomslag och utbildning är det som är stabilast.

Läs om hur SAKs arbete fortsätter i Afghanistan: 

"SAKs arbete fortsätter med full kraft"